Min 18-åring förstör sitt liv
Min dotter är en känslig och temperamentsfull person som fått kraftiga känsloutbrott sedan hon var liten. Hon är dessutom perfektionist. Press och motgångar hanterar hon genom att få vredesutbrott eller med att låsa in sig på rummet flera dagar i rad. Hon struntar i att äta och sköta sin hygien. Hon har tappat många vänner eftersom hon ofta ställer in i sista stund och lider av magont, huvudvärk och ångestattacker. Ibland mår hon bättre och då kan hon lyckas lämna in en skoluppgift (och få betyget A) eller gå på en fest, men det är omöjligt att förutse vad som triggar nästa utbrott.
Konsekvenserna är också omöjliga att förutse: Hon straffar sig själv genom att inte göra en rolig sak, bränner stora summor pengar eller befinner sig ensam och handlingsförlamad på fel plats vid fel tillfälle mitt i natten.
Hon har gjort några försök hos psykolog (på gränsen till lätt depression blev diagnosen för två år sedan), men gett upp eftersom hon ”inte orkar med att prata om hur dåligt hon mår”. Situationen har förvärrats de senaste åren och nu tänker hon hoppa av skolan. Jag är så orolig och frustrerad över att hon inte vill ta hjälp av proffs. Vad ska jag göra? Hon vill att jag ska låta henne vara ifred eftersom hon bara blir
Du beskriver en 18-åring som är självdestruktiv, får vredesutbrott och ångestattacker. Din dotter är på väg att hoppa av skolan helt och hon förmår inte upprätthålla kontakten med sina vänner. Dessutom utsätter hon sig själv för risker.
Jag förstår att du är orolig och att du känner dig maktlös, eftersom hon varken låter dig eller någon annan hjälpa henne. Nu har hon i och för sig mer än en gång provat att prata med någon om sitt mående, så det kanske snarare är så att hon gett upp hoppet om att kunna få adekvat hjälp. Om du vill motivera din dotter att ge vården ytterligare en chans finns det flera aspekter som du kan ta upp med henne. Att bara prata om hur man mår är inte alltid tillräckligt.
Ibland krävs det mer strukturerade samtal i form av psykoterapi och inom den offentliga vården är det inte alla patienter som erbjuds det. De flesta får nöja sig med stödsamtal. Chansen är därför hyggligt god att din dotter aldrig har gått i psykoterapi. Åtminstone kan man vara relativt säker på att hon inte hunnit med att prova alla olika behandlingsmetoder som existerar. Och det tänker jag är bra, för då finns det fortfarande oprövade kort att testa. De flesta psykoterapiinriktningarna inkluderar mycket prat, men till exempel inom den kognitiva beteendeterapin förekommer det även andra aktiviteter såsom rollspel, beteendeexperiment och avslappningsövningar.