Tvingade att gå på fest
Jag har en sambo sedan tre år tillbaka som älskar fester och sociala sammanhang. Jag gör inte det och inte heller min 16-åriga dotter. Min sambo tror inte på att det finns personer som inte vill gå på fester och speciellt inte tonåringar. Jag försöker förklara för honom om våra olika personligheter och vilka olika behov vi har men han kan inte riktigt se detta.
På valborgsmässoafton valde min dotter att stanna hemma och inte gå på festen som hon blev bjuden på och min sambo ser detta som fel. Han frågade henne om hon inte skulle gå och erbjöd sig två gånger att köra henne dit! Dagen efter sa han att hon missat något roligt.
Min dotter känner sig pressad och jag fick mig också en känga då jag ”hållit henne hemma”. Han tycker även att jag är osocial och tråkig som inte vill ha fester eller spontant gå till andra.
Jag är en målinriktad person som har massor av kontakter på jobbet men gillar att vara ganska ensam utanför arbetet. Jag tycker att min dotter blir pressad till att gå på fester och det känns inte bra. Hur gör jag?
Man brukar säga att olika personlighetstyper kompletterar varandra och därför fungerar bra ihop. Så kan det visst vara, men då krävs det att man har förståelse och acceptans för olikheterna. I annat fall kan det lätt uppstå irritationsmoment. När det gäller ditt och sambons förhållande till sociala tillställningar låter det som att du både förstår och accepterar att ni har olika preferenser, medan sambon har svårare att ta till sig att man kan vara olika. Dels anklagar han dig för att vara tråkig, och dels respekterar han inte din dotters val att tacka nej till en fest.
Jag utgår ifrån att det är i bästa välmening som han försöker få iväg 16-åringen på fest. Sett ur hans perspektiv är det ju en förlust att missa ett tillfälle till socialt umgänge. Kanske tänker han att det både är utvecklande och roligt för en tonåring att träffa kompisar och att om man bara tar sig iväg till en fest kommer man att trivas och känna sig nöjd efteråt. Det är förvisso inte omöjligt att din dotter hade kunnat glädjas åt umgänget om hon deltagit i tillställningen, men nu föredrog hon att vara hemma och borde inte ha behövt bli ifrågasatt för det.
Så hur ska du kunna övertyga din sambo om att det faktiskt finns människor som inte uppskattar fester på samma sätt som han själv gör?
Det kan vara svårt att rubba andras världsbild. Ibland spelar det ingen roll vad man säger, men jag tänker i alla fall bidra med några tankegångar som i bästa fall kan få din sambo att ompröva sin tro.
Vi är alla mer eller mindre sociala varelser. Hur stort behov vi har av att umgås med andra skiftar. Det kan även variera i perioder för en och samma människa. Dessutom skiljer det sig åt på vilket sätt vi föredrar att umgås. En del älskar fester och trivs i större sällskap medan andra föredrar att ha givande samtal i en lugn miljö med en eller ett par personer i taget. De här skillnaderna är inte mer ovanliga eller konstigare än alla andra olikheter som finns. Om alla uppskattade samma typ av aktiviteter skulle det inte behöva finnas så himla många olika alternativa sysselsättningar. Har din sambo aldrig frågat sig varför inte alla spelar fotboll eller går på gym? Eller varför inte alla samlar på frimärken? Och varför skulle man lägga ner massor av tid och pengar på att utveckla olika personlighetstester om vi alla ändå fungerar på samma sätt?
Apropå personlighetstester så ingår det vanligen att man försöker ta reda på om testpersonen är introvert/inåtvänd eller extrovert/utåtriktad. Att vara extrovert ses ofta som något positivt, medan ordet introvert för en del närmast har en negativ klang. Men att vara introvert behöver inte betyda att man är världsfrånvänd och ointresserad av andra människor. Till den positiva sidan hör att man är eftertänksam och inte bara agerar på impuls. Den som är introvert är heller inte lika beroende av uppmärksamhet och bekräftelse från andra som den extroverte är.
Det som däremot kan vara negativt är om blyghet, rädslor och osäkerhet hindrar någon från att göra det den vill. Då finns det anledning att varsamt pusha och stötta personen så att den vågar ta sig förbi de hindren. För den som inte avstår från aktiviteter på grund av blyghet, utan väljer bort dem av egen fri vilja, kan
Vi får ibland uppoffra oss och göra saker för någon annans skull