”Avsaknad av genustänk”
Jag har prenumererat på Modern Psykologi ett tag nu. Då jag har en utbildning i kognitiv neurovetenskap med inriktning på positiv psykologi och evidensbaserad coaching, så är ju mycket av innehållet i tidningen relaterat till mina kunskapsområden, så det är kul med påminnelser men också mycket nytt. Tack!
Vad jag dock tycker är mindre kul är att jag efter nästan varje gång jag läst tidningen känner mig trött och less. Detta på grund av att majoriteten av innehållet utgår från ett heteronormativt perspektiv som helt saknar genustänk. Exempelvis, i frågespalten utgår ni från att personen som skriver är ”dotter”, utifrån att personen beskriver att den åker till sin pojkvän.
Vidare skriver ni genomgående kvinna/man/tjej/ kille och så vidare utan någon eftertanke kring hur många personer som är icke-binära/
Det exempel du nämner kommer från vår frågespalt där vi samarbetar med Psykologiguiden.se. De texterna är ofta kortade versioner av ursprungsfrågan/svaret, där det ibland kan ha framgått om personen ser sig som kvinna/ man/tjej/kille eller icke-binära/trans etc. Vilka frågor som kommer med i tidningen beror dessutom på vilka frågor som kommer in från allmänheten. Dimen. Den mest internationellt erkända psykoanalytiska professorn i Skandinavien är en kvinna: Siri Gullestad vid universitetet i Oslo. Nancy Mcwilliams, vars diagnosböcker översatts till 20 språk, är kvinna. Inom den moderna relationella psykoanalysen dominerar kvinnliga namn fältet, exempelvis Jessica Benjamin och Lynne Layton bland många.
I Sverige finns meriterade kvinnor både på Ericastiftelsen och på universiteten, men också som förmedlare av och pionjärer för olika korttidsformer av pdt, som exempelvis IPT och ISTDP.
Till sist: De personer som betytt kanske mest för psykoanalysens spridning till fält som exempelvis litteraturvetenskap, genusvetenskap, teatervetenskap och sociologi är kvinnor: Judith Butler och Julia Kristeva. Kommer det en uppföljningsartikel med nio betydelsefulla pdt-kvinnor? Vi är medvetna om den olyckligt totala mansdominansen bland de personer som nämns i artikeln ”Dags för psykodynamisk revansch”. Det hade möjligen gått att byta ut någon av experterna som intervjuas, men jag gjorde som chefredaktör bedömningen att artikelns frågeställning, som alltså inte handlade om att lyfta fram män, belystes på ett relevant sätt så här.
Någon uppföljning för att kompensera just den här enkönade artikeln är inte aktuellt. Däremot är detta en påminnelse för oss om att jobba hårdare på vår på ambition att ha en så jämn balans mellan könen på de personer som nämns i tidningen som möjligt.