Malin Lagerlöfs make försvann vid havet.

Hösten 2011 försvann regissören Daniel Lind Lagerlöf när han letade efter filmmiljöer i Tanumshede på västkusten. Förmodligen halkade han från klipporna och drunknade, kroppen återfanns aldrig. Nu har hans fru, manusförfattaren och dramatiken Malin Lagerlöf, skrivit en bok om tiden efter makens död.

I Dagbok från ditt försvinnande (Wahlström & Widstrand 2016) är det nästan som om Malin Lagerlöf för en dialog med Daniel: ”Ska jag aldrig mer kunna nå dig, tala med dig, inte på något vis, någonsin?” Hon vill inte kalla sig ”sorgexpert” utan poängterar att boken handlar om hennes egen erfarenhet av att mista någon.

– Jag skrev boken för att det inte riktigt gick att låta bli. När man är en skrivande person är det så man på något sätt närmar sig verkligheten. Det var inte så att jag tänkte att det här ska jag skriva för att ta mig ur sorgen, utan det kom väldigt naturligt, säger hon.

Malin Lagerlöf beskriver det obegripliga i att maken inte längre finns och att hon inte kan diskutera hans försvinnande med honom.

Minst lika mycket som hon berättar om sorgen skildrar hon allt som sker runt omkring när en anhörig dör, bland annat omgivningens rädsla för att möta någon som sörjer.

– Men jag har inte skrivit boken för att uppfostra folk eller hjälpa någon. Omgivningens reaktioner var dock väldigt centralt och andra människors problem med att närma sig mig tog mycket energi.

MARIA FARM ÄR legitimerad psykolog och författare till Sorgboken: För dig som förlorat någon (Rabén & Sjögren 2012). Hon förklarar att vissa människor tror att de måste säga smarta saker till den som sörjer. Men det bästa är att gå fram till personen och visa att du vet vad som har hänt.

– För den som sörjer kan det inte bli värre. Du kan säga: ”Jag beklagar sorgen. Jag hörde vad som har hänt.” Det räcker. Folk som sörjer behöver hjälp med praktiska saker. Man ska visa att man finns där.

Hon menar att den efter levandes reaktion å sin sida kan påverkas av hur personen har gått bort.

– Det är skillnad på om det är en äldre människa som man går och väntar på ska dö, det har kanske funnits sjukdom med i bilden länge. Då finns det en annan mental förberedelse men det betyder inte att vi inte sörjer personen, men det landar mjukare i oss än när det sker plötsliga olyckor eller när unga människor dör, säger hon.

När kroppen inte hittas, som i Daniel Lagerlöfs fall, kan det också bli en komplicerande faktor.

– Det kan bidra till fantasier som: ”Är han verkligen död?” Då dröjer det länge innan personen kan komma vidare i sin sorg. Många sörjande beskriver det som att det är overkligt i början, nästan som ett magiskt tänkande.

MALIN LAGERLÖFS SAKNAD efter maken är enorm, men allt eftersom tiden går förstår hon att någonting har läkt ihop och att livet faktiskt går vidare, trots det ofattbara som har hänt. Stommen i boken är kärleken som fanns mellan Malin och Daniel och den avslutas med att hon skriver att Daniels död har förändrat henne och, hur konstigt det än låter, gjort henne till en bättre människa.

– Tanken har varit att skriva minst lika mycket om sorg som om kärlek och förändring, säger Malin Lagerlöf. Soledad Cartagena är frilansjournalist.