” Jag kämpar fortfarande med att fokusera och filtrera bort distraktioner”

inte att folk skulle få reda på vad jag varit med om. Jag var rädd att de skulle tycka att jag var en bluff. Att tala offentligt kändes omöjligt. Jag har alltid identifierat mig med människor som känner sig maktlösa, med de tysta studenterna i min klass som inte känner att de har rätt att vara där, berättar Amy Cuddy. Hon tillägger att hon ännu kan känna sig skakad av olyckan.

– Jag kämpar fortfarande med att fokusera och filtrera bort distraktioner. Om jag är nära andra människor som pratar, eller när min hund skäller, kan jag inte tänka alls.

MED HJÄLP AV en stöttande handledare på Princeton – psykologiprofessorn Susan Fiske som Amy Cuddy än i dag samarbetar med – tog hon sig vidare till en forskartjänst på Harvard. När hon undervisade första året där var det en av hennes elever som inte deltagit aktivt i klassen på hela terminen och som efter att blivit hotad med underkänt kom in på Amy Cuddys kontor.

”Hon sa: ’Jag hör inte hemma här’, berättar Amy Cuddy i sin Ted-föreläsning och beskriver det som ett avgörande ögonblick. Två saker hände: En var att jag insåg ’Oj, jag känner inte så längre!’ [...] Och den andra var: ’Hon hör visst hemma här!’ Hon kan låtsas, och kan bli godkänd. Så jag sa: ’Jo, det gör du visst. Du hör hemma här.

tusentals människor hört av sig till Amy Cuddy och berättat om sina erfarenheter av ”bluffsyndromet”, känslan av att inte vara värd sin framgång. Även om den har passerat hos Amy Cuddy känner hon sig fortfarande som en outsider på Harvard. Hon växte upp i en lantbrukarfamilj i Pennsylvania i nordöstra USA, i en del av delstaten som präglas av amishfolket och deras 1800-talslivsstil.

– Jag trodde aldrig att jag skulle hamna på Harvard. Jag kommer från en plats där alla