Mitt barn vill ha syskon
Min åttaåring har inga syskon. Nu har han börjat fråga varför han inte har det. Han vill så gärna ha en lillasyster eller lillebror. Alla han känner har det och han säger att han känner sig avundsjuk på dem. En kväll grät han och var helt förtvivlad i ett par timmar.
Jag har väldigt svårt att bemöta honom eftersom jag också gärna skulle haft fler barn men min man vill inte. Han känner sig helt nöjd med som vi har det. Nu är jag för gammal så det finns ingen möjlighet att det blir så heller. Då märker min son att jag också är ledsen och så är det igång.
Sonen har en stor empatisk förmåga så han blir såklart ännu mer ledsen när jag är det. Hur bemöter jag på bästa sätt? Det är ju en sorg både för sonen och mig (kanske mest för mig …)!
Att känna sig ledsen, eller att sörja någon/ något som man förlorat eller aldrig kommer att få, är en naturlig del av livet. Det är alltså inte farligt att vara ledsen, men det är förstås jobbigt om känslorna blir väldigt intensiva och lång variga. Risken finns också att man fastnar i sorgen och inte kommer vidare. Så vad kan du göra för att minska risken för att din son blir överväldigad av sina känslor?
Du avslutar ditt brev med att konstatera att avsaknaden av syskon är en sorg för er båda och kanske mest för dig. Om jag får drista mig till att spekulera lite så misstänker jag att din sorg även kan ha inslag av en besvikelse över att din man inte delade din önskan om fler barn. Oavsett hur det ligger till med den saken tänker jag att du hjälper ditt barn bäst genom att ta tag i dina egna tankar och känslor. Inte för att det är skadligt för barn att se sina föräldrar vara känslomässigt berörda – tvärtom – men det blir svårt för dig att lugna din son och hjälpa honom att reglera sina känslor om hans förtvivlan smittar av sig på dig och river upp oläkta själsliga sår.
Så länge du har svårt att prata om ämnet ifråga föreslår jag att du överlåter huvudansvaret för detta till din man. Risken finns naturligtvis att han inte har samma förståelse för sonens reaktioner som du har, men eftersom din man är nöjd med den nuvarande familjekonstellationen borde det vara lättare för honom att resonera om syskonfrågan på ett nyanserat sätt.
Förslagsvis kan han ta avstamp i det som ni redan vet, nämligen att er pojke längtar efter ett småsyskon och är avundsjuk på dem som har det. Sedan kan din man försöka få igång ett samtal om vad det skulle innebära i praktiken att få ett syskon. Kan er pojke föreställa sig hur det skulle vara? Exakt vad är det han är avundsjuk på? Ser han ett syskon som en pålitlig och rolig lekkamrat? Uppskattar han liv och rörelse i hemmet? Tycker han att bebisar är söta och vill gulla med en egen bror eller syster? Skulle ett småsyskon få honom att känna sig stor och betydelsefull? Förutom alla fördelar med ett syskon, har han funderat över vilka fördelar som finns med att