Han ställer orimliga krav
? Jag har ett dilemma som påverkar mitt och min sambos förhållande mycket. Vi har varit tillsammans i snart tre år, jag är 32 och han är 39. Han har mycket stabil ekonomi och jag har haft ett bra jobb som jag nu lämnat för att jag flyttat till honom i ett annat land i Europa.
Hans krav på mig nu är att jag ska hitta ett bra välavlönat jobb. Men på grund av att jag inte kan språket perfekt, har jag svårt att infria detta och vill börja med ett enklare jobb, så att vi kan planera att skaffa barn. Hans krav är jobb innan barn, och då ett specifikt jobb inom min tidigare bransch, trots att jag får nej på dessa ansökningar.
Det känns svårt och ledsamt för mig att jag för att få barn med honom krävs på ett visst yrke, och att han sätter gränser för när och hur. Han är för övrigt höginkomsttagare. Jag vill inte vänta och få en komplicerad graviditet eller riskera att bli barnlös. Jag kan inte tänka mig att han skulle riskera detta för mig. Vad ska jag göra? Han resonerar hela tiden omkull mig och ibland börjar han gråta för att jag ställer ultimatum och vill ha barn med mina jobbmöjligheter.
! Du beskriver en situation där du har gjort mycket stora förändringar i ditt liv för att leva tillsammans med din partner. Få människor skulle på det självuppoffrande viset ge upp allt för kärleken. Detta får mig att undra över hur ni har resonerat kring er familje- bildning innan du vidtog alla förändringar. Har du levt i tron att ni ska skaffa barn relativt omgående? Har det varit så att du hoppades på att din sambo skulle ändra sig bara du flyttade till honom först? För mig blir det en viss skillnad om det är någon som har svikit ett löfte, eller om det mer handlar om att ni har gått in i samboskapet utan att i förväg prata igenom hur ni ska ha det.
Din nya sambos krav på dig har flera dimensioner. En uppenbart märklig sådan är att han kräver av dig att du ska skaffa ett jobb som du själv menar att du inte har några förutsättningar att få. Menar han att du ska lägga mer kraft på att lära dig språket än vad du gör, eller är hans krav bara ett utslag av tjurskallighet där han vägrar att anpassa sin vilja efter verkligheten? Eller handlar det om att han har hittat ett argument som han kan använda mot att skaffa barn? Hur ser hans tidsperspektiv ut, är barnfrågan i själva verket något som ligger långt in i framtiden för honom?
Du tar också upp att din sambo är höginkomsttagare, vilket får mig att undra vilken roll detta spelar. Ingick det i dina, men inte hans, planer inför framtiden att du skulle bli försörjd av din sambo om du gav upp så mycket för honom? Eller är hans krav på att du söker jobb i själva verket ett sätt från hans sida att försöka se till att du behåller din självständighet? Kanske värjer han sig mot att bilda en familj där ni andra är ekonomiskt beroende av honom.
En annan sak jag reagerar över är din oro över komplicerade graviditeter och risken att bli barnlös. Den sistnämnda risken finns förstås om ni aldrig kommer överens om när det är dags att satsa på barn. Men du är bara 32 år. De risker du målar upp ter sig inte helt rimliga om det ni tänker er är att avvakta ett par år.
Du beskriver också att din sambo resonerar omkull dig, du bedömer att han inte är beredd att ta samma risker som han förväntar sig att du ska ta och det är helt uppenbart att ingen av er riktigt förmår att sätta sig in i hur den andra tänker, utan att ni i stället hamnar i ett ställningskrig med allt hårdare insatser av ultimatum och oresonliga krav.
Kanske är era beteenden ömsesidiga, men av din beskrivning framstår det som att väldigt mycket av det som din sambo ställer krav på främst gäller dig och ditt liv.
Ett tankeexperiment som du kan göra för att ”testa” jämställdheten er emellan är att fundera över hur han skulle reagera om du ställde krav på honom att flytta till ett annat land eller byta jobb för att ert förhållande ska kunna fortgå.
Vad jag menar med allt detta är att jag tycker mig ana att era relations- och kommunikationsproblem bottnar i mer än frågan kring barn. Det verkar som att ni skulle ha behövt göra upp tydligare planer och klargjort era positioner för varandra innan ni flyttade ihop. Det finns all anledning att inte rusa in i ett föräldraskap innan ni har bättre förmåga att resonera er fram till fungerande kompromisser. Jenny Klefbom, legitimerad psykolog/psykologiguiden.se
Jag tycker mig ana att era relationsoch kommunikationsproblem bottnar i mer än frågan kring barn