KRÖNIKA Åsa Nilsonne tar hjälp av agnotologerna.
Agnotologin lär dig se okunskapen.
Har ni hört talas om agnotologi? Inte det? Det hade inte jag heller trots att begreppet myntades redan 1995 av vetenskapshistorikern Robert Proctor och lingvisten Iain Boall. Ordet kommer från grekiskans agnosis ”att inte veta” och ontologi som är läran om sakernas sanna natur (en av många definitioner). Tillsammans blir de ”agnotologi” som är studiet av handlingar som syftar till att sprida okunskap och förvirring.
Proctor studerade tobaksindustrins sätt att misstänkliggöra den forskning som talade för att rökning var skadligt för människors hälsa. Bolagens strategi var att skapa tvivel.
Gick det verkligen att lita på ”experterna”? Knappast – de var ju oense. Det gick alltid att hitta någon studie som inte påvisade negativa hälsoeffekter av rökning.
Tobaksindustrin ville få människor att tro att ett stort antal välgjorda studier inte hade större värde än ett litet antal antagligen mindre välgjorda studier. En fråga som ”Är det farligt för mina barn att jag röker i bilen?” fick därmed ett otydligt och felaktigt svar, ett svar som fick olyckliga konkreta konsekvenser.
Jag har hört det oroande påståendet att vi är på väg mot en värld av radikal okunskap – radical ignorance. Den radikala okunskapen som diskuteras handlar inte om kunskap vi saknar på grund av att fakta inte finns. Inte heller den okunskap som kommer av att vi ännu inte har satt oss in i en fråga. Den radikala okunskapen handlar om befintlig kunskap som medvetet misstänkliggörs för att påverka människors beteende.
Så hur kan vi parera försök att manipulera vår åsikt om vilka fakta som går att lita på?
Ett hett tips är att dra öronen åt sig när någon säger, inte sällan med triumferande röst: ”Men experterna är ju oense!” Det får aldrig bli ett trumfkort som kan plockas fram när argumenten tryter. Experterna kommer alltid att vara oense, det ligger i forskningens natur. Det betyder inte att ingen av dem kan ha rätt. Här behöver vi bli mer sofistikerade konsumenter av vetenskap.
Nästa tips är att se till att aldrig dras in i ”vi/dom”-tänket, där ”vi” är individer men ”dom” är en grupp. Där ”vår” kunskap är viktig men ”deras” är trivial, där ”våra” värderingar är sunda, medan ”deras” är uttryck för omoderna idéer som inte förtjänar respekt. Åsa Nilsonne är psykiater, senior professor i medicinsk psykologi och författare.
Det handlar om befintlig kunskap som misstänkliggörs