Kärnfamiljens återkomst.
Giftermålen ökar och det föds fler barn. Skilsmässorna blir färre och en minskande andel barn växer upp med halvsyskon. Demograferna ser en helt ny trend, och det är kvinnornas beteende som driver på utvecklingen.
Det brukar sägas att kärnfamiljen är död. I stället får vi regnbågsfamil jer, ökande antal ensamhushåll och fler skilsmässor. Nyligen startades tankesmedjan ”Familjen först” för att värna den hotade familjen. Men om man ska tro sociologen och välfärdsforskaren Gøsta EspingAndersen, en av världens ledande auktoriteter inom detta område, kommer tankesmedjan att slå in öppna dörrar. Han menar att vi nu ser allt tydligare tecken på kärn familjens återkomst, framför allt i Nordeuropa under 2000-talet. Han har utvecklat sina forsknings resultat i rapporten Families in the 21st century (SNS förlag). Dagens utveckling är, menar han, lika revolutionerande som oförutsedd.
– Det är en helt oväntad utveckling – en överraskning för så gott som alla demografer, säger Gøsta Esping-andersen. Vi forskare förvånades även av de sjunkande födelsetalen under slutet av 1900-talet. Men så mycket data har nu samlats – och det verkar som om familjen blir starkare igen.
Under de sista decennierna av 1900-talet fanns i västvärl den ett mönster som gick ut på ett senarelagt barnafödande, flyktigare relationer och allt färre barn – allt kombinerat med en värderingsförändring mot en mer individualis tisk och tolerant livsstil som undergräver kärnfamiljer. I Sverige ökade till exempel sannolikheten för skilsmässa med 50 procent under 1970- och 80-talen. Barnafödandet i de skandinaviska länderna sjönk från 2,6 barn per kvinna 1965 till 1,6 barn 1985. Denna förändring brukar kallas den andra demografiska transitio nen, och sågs som en trend som skulle dominera och växa sig allt starkare. Men egentligen, påpekar Gøsta Esping-ander sen, har de gamla familjevär deringarna aldrig ifrågasatts.
– De allra flesta vill ha två barn, säger han. Detta är en mycket stabil norm. Siffrorna har legat rätt konstant ända sedan de studier som gjordes på 1940-talet. Nu har barna födandet i norra Europa åter börja närma sig dessa siffror. Många önskar sig också stabila relationer, även om det inte alltid blir så. Men också i det avseendet får fler som de vill.
I DE FLESTA europeiska länder där man undersökt barnprefe renser önskar sig både män och kvinnor allra helst två barn. Ytterst få (i Sverige 2 pro cent) vill inte ha barn alls, och mindre grupper vill ha ett barn (i Sverige 2 procent) eller tre eller ännu fler barn (i Sverige 29 procent).
” Kvinnorna började arbeta heltid. Då började männen ta hand om barn och städa.”
Även giftermålen blir fler. I Sverige har antalet ökat med över 60 procent sedan slutet av 1990-talet. Samtidigt har skilsmässorna minskat något. Gøsta Esping-andersen ser denna utveckling som goda nyheter, eftersom allt fler helt enkelt uppnår vad de efter strävar.
– Vi har alltså stora sam hällsvinster genom familjens återkomst, säger han.
Gøsta Esping-andersen är inte ensam om att ha upptäckt familjetrenden. Redan 2013 rapporterade SCB att ”kärn familjen vinner mark”. Deras data visade att barnfamiljerna har blivit stabilare. Till exem pel: Allt färre barn föds med halvsyskon. Sedan år 2000 har andelen barn som föds med ett eller fler halvsyskon sjunkit från 20 till 15 procent.
Även andelen barn som upp levt en separation under det senaste året har sakta sjunkit under 2000-talet.
barn med en ny partner minskar också, långsamt men stadigt. Den låg på drygt 10 procent år 2000, men har sakta sjunkit till omkring 8 procent i början av 2010-talet, vilket innebär en minskning med mer än en femtedel på ett decennium.
Ju högre utbildning föräld rarna har, desto mindre san nolikt är det att de separerar, och under 2000-talet har an delen par med eftergymnasial utbildning ökat i Sverige.
Samtidigt har föräldrarnas ålder vid barnafödandet ökat stadigt de senaste decen nierna, vilket även det medför färre separationer. För ett barn, vars mamma är 24 år el ler yngre när det föds, är risken dubbelt så hög att få genomgå en separation än den är för ett barn som föds av en kvinna som är över 30 år.
Även om fler och fler föräldrar är både äldre och högutbildade – vilket borgar för stadigare förhållanden – så ser Gøsta Esping-andersen en annan huvudorsak till föränd ringen.
– Det som styr dynamiken är kvinnans förändrade roll, säger han. Även i den tidigare trenden i slutet av 1900-talet med fler skilsmässor och lägre nativitet var det kvinnor som drev på. Det var kvinnornas förbättrade ekonomi, p-pillret och den ökade friheten som ledde till fler skilsmässor och färre barn.
Gøsta Esping-andersen ger ett exempel.
– Titta på 1960- och 70-talen, säger han. Då var de danska männen till och med mer traditionella än de tyska männen, när det kommer till barnledighet och hur mycket man gjorde i hushållen, vilket har mätts i tidsstudier. De danska männen gjorde i prin cip ingenting hemma då.
Men nu är de danska männen hyperjämställda i ett globalt perspektiv. De utför drygt 40 procent av hushållssysslorna.
– Vad hände? frågar han sig retoriskt. Jo, de danska
” Denna process av förändrade könsiden titeter frigör oss.”
kvinnorna började arbeta heltid. Då började männen ta hand om barn och städa. Så länge en kvinna jobbar deltid och är hemma så står både hon och mannen kvar med ena fo ten i den traditionella världen.
Den bakomliggande faktorn var att Danmark, liksom Sve rige, började bygga upp en bra barnomsorg, eftersom kvin nornas arbetskraft behövdes. Även här gick de skandina viska länderna före resten av världen.
I Sydeuropa följer man fortfarande den gamla stilen, som i Skandinavien i slutet av 1900talet – och där är barnen färre och skilsmässorna fler.
GØSTA ESPING-ANDERSEN TALAR
till och med om att de skandi naviska männen har feminise rats samtidigt som kvinnorna maskuliniserats – och att detta gör äktenskapen mer stabila. Hemmafrun har i princip för svunnit, och allt fler kvinnor utbildar sig och siktar på att arbeta heltid och göra karriär.
– Fler och fler skandinaviska män omdefinierar sin manlig het mot ett mer jämställt be teende. Allt fler kan laga mat, städa och ta hand om barn, och detta är normer som sprider sig. Och jag tror och hoppas att denna process av förändrade könsidentiteter frigör oss.
– Det handlar, fortsätter han, om en växande symmetri både vad gäller hemarbete och arbetet utanför hemmet.
Men allt är inte frid och fröjd. Det problematiska i den na process, som Gøsta Esping Andersen ser det, är en fortsatt polarisering av samhället.
– Den nya jämställda och stabila familjen är starkast bland de högutbildade som tjä nar bra, säger han. De lågutbil dade fortsätter att skilja sig. Så detta fördjupar klyftan mellan fattiga och rika. Jämställda familjer med två heltidsinkomster och två karriärer håller ihop, och de lägger dessutom mycket tid på sina barn.
På den andra sidan finns fattiga familjer. Där arbetar kvinnan deltid, paret skiljer sig sedan och deras barn får det sämre. Barn till ensamstående mammor löper större risk att bli fattiga.
– Men även lågutbildade män gör mer och mer i hemmet, enligt våra senaste danska data, säger Gøsta Espingandersen. – Det inger hopp. På samma sätt är senarelagd familjebildning även bland lågutbildade en faktor som ger stabilare äktenskap.
Gøsta Espingandersen poäng terar det som är tydligast i hans siffror och diagram:
– Jämställdhet är det bästa receptet för såväl barnafödande som stabila och långa äktenskap.
Henrik Höjer är redaktör på Forskning & Framsteg, där en tidigare version av den här artikeln har publicerats.