Njutningen i att sluta bry sig
Gubbfaktor, sa en manlig kollega apropå att många framåt medelåldern slutar att bry sig så mycket om vad andra tycker om det de säger och gör. När behovet av yttre bekräf telse avtar kommer en ny frihet. Det här är så klart inget könsspecifikt – man skulle lika gärna kunna tala om tantfaktor. Vad det handlar om är att släppa den där utifrånblicken på sig själv, den som klämmer in oss innanför ramar som i värsta fall håller oss tillbaka i livet.
På sidan 30 i det här numret skriver Tor Wenner berg om den amerikanska psykologen Robert Kegans forskning om hur vi utvecklas genom vuxenlivet. När jag först läste manuset till Tors artikel var det lockande att nöjt känna igen sig en aning i de högre stadierna i Robert Kegans utvecklingstrappa. Där beskri ver han just hur den mogna individen släpper beroendet av omgivningens erkännande och spegling.
Men så började jag undra över hur många personer i min närhet som egent ligen skulle skriva under på min skön målande självbild.
Jag är uppenbarligen inte helt fri från beroendet av omgivningens blick.
Även om jag till stor del är en bekräf telseknarkare så är det skönt att i någon mån vara på väg ut ur det som Robert Kegan kallar ”det sociala självet”, som definierar sitt jag genom omgivning ens perspektiv och normer.
Att läsa om det so ciala självet gav mig tydliga flashbacks till tonårens intriger – men det skänkte mig även en ökad acceptans inför den sociala tonårsdramatik som jag numera kan iaktta från sidlinjen.
till det som
DEN GRADVISA ÖVERGÅNGEN kallas ”det autonoma självet” utgör enligt Robert Kegan den centrala ut maningen i vår utveckling under vuxen livet. Och tack och lov så handlar det inte bara om att likt en sturig gubbe säga vad man tycker, utan kanske främst om att kunna hantera sina relationer på ett bättre sätt. Det gör att man kan förhålla sig till sina medmänniskor utifrån en självständig identitet i stället för att låta tillvaron bero på hur man uppfattar att andra ser en.
Så jag strävar vidare på min väg mot mitt autonoma själv. Nästa gång någon har en synpunkt på det jag gör eller säger ska jag kosta på mig att låna ett citat av sjuåringen där hemma som redan tycks har fattat det här: Vem bryr sig! Jonas Mattsson är chefredaktör för Modern Psykologi.
Det är lockande att känna igen sig i de högre stadierna i Kegans trappa