Min allra bästa väninna
Så skiljer sig mäns och kvinnors vänskap åt.
Isin roman Till min allra bästa vän (Ordfront 2017) skildrar Maria Hamberg vänskapen mellan Kristina och Anabell som möts i London på 1970-talet, den ena uppvuxen på jordbruk i Ångermanland, den andra en gruvarbetardotter från Wales.
Liksom författare som Elena Ferrante, Zadie Smith och Silvia Avallone har Maria Hamberg valt att sätta den kvinnliga vänskapen under lupp.
– Det är intressant när ett antal individer på olika ställen i världen plötsligt börjar fundera kring samma typ av teman, säger hon.
För Maria Hamberg såddes fröet till berättelsen om Kristina och Anabell 2007 när hon talade med sin moster, som var ledsen för att en väninna hade gått bort. Ingen av de anhöriga hade hört av sig och berättat vad som hänt och mostern blev utan avsked.
– Det fick mig att börja tänka på vad kvinnlig vänskap är. Hur räknas det? Just det att barnen inte underrättade henne, säger Maria Hamberg.
VÄNSKAPEN SES OFTA som underordnad kärleks- och släktrelationerna. Ändå är den något av det mest beständiga vi har. Förhållanden och äktenskap kan ta slut, men en vänskapsrelation vi har med oss från barndomen kan vara den längsta relationen vi har i livet.
Mats Hilte är lektor på Socialhögskolan vid Lunds universitet och aktuell med boken Den moderna vänskapen (Égalité förlag 2017). Han menar att det finns en skillnad i hur män och kvinnor värderar sina vänner.
– Män och kvinnor umgås generellt på olika sätt. Ibland har de också olika definitioner av vad en vän är. Män kan räkna både arbetskamrater och killkompisar som vänner – folk de går och bowlar med eller dricker öl tillsammans med, medan vänskap för kvinnors del ofta handlar mer om en intim relation.
Mats Hilte hävdar att kvinnor i allmänhet har en mer verbal intimitet, där de delar med sig av sina personliga tankar och känslor. Genom vänskapsrelationen blir de bekräftade och accepterade. Män har däremot färre vänner de kan prata ut med och visa sig sårbara inför.
– Flickors och pojkars vänskaper liknar varandra under barndomen men under puberteten påverkas de av kvinnliga och manliga könsroller. Medan flickor utvecklar intima och nära relationer till sina vänner blir pojkar mer tuffa och rädda för att visa sig svaga. Att prata om känslor och problem passar inte in i den manliga könsnormen.
Ett exempel på detta är att kvinnor ofta har ett bättre nätverk som fångar upp dem vid en skilsmässa än mannen, som haft sin partner som bästa vän.
– Att verbalisera känslor och tankar är bra för den psykiska hälsan. Det gör att man blir bekräftad och sedd, säger Mats Hilte.
SAMTIDIGT KAN INTIMITETEN mellan kvinnor leda till konkurrens om relationer. Mellan
Flickors och pojkars vänskaper liknar varandra under barndomen men påverkas i puberteten av könsroller
Kristina och Anabell finns en outtalad svartsjuka som grundar sig i att den ena av dem har lättare för sociala sammanhang och får mer uppmärksamhet. När män konkurrerar handlar det mer om prestationer, enligt Mats Hilte.
KÖNSROLLERNAS INVERKAN PÅ
vänskapsrelationerna påverkas också av vilken generation man tillhör och vilken miljö man rör sig i.
– Det ser inte likadant ut i högutbildade familjer i storstäder som på landsbygden, säger Mats Hilte.
I Maria Hambergs bok är väninnorna Anabell och Kristina ganska lika när de först lär känna varandra, men sedan utvecklas de åt olika håll. Ändå fortsätter de att brevväxla och hålla kontakten under många år.
Att få vänskapen att hålla trots att man inte längre har lika många gemensamma sammanhang handlar framför allt om en ömsesidighet, menar Mats Hilte.
– Vänskap är en frivillig relation som bygger på tillit och förtroende. Man kan se det som ett oskrivet kontrakt som man omedvetet värderar vänskapen med. När det finns ett underskott någonstans funderar man på vad vänskapen betyder och om man vill fortsätta.
Det vanligaste är att man känner att man inte får tillbaka lika mycket som man ger. Mats Hilte tycker att man kan vara ärlig med att man är missnöjd och känner sig osedd, men man får samtidigt vara försiktig så att vänskapen inte känns som ett tvång.
spelar vänskapen även
I UNGA ÅR en viktig roll i utvecklingen av den egna identiteten och världsbilden.
– När man berättar mycket om sig själv och sina känslor för varandra blir vänskapen en moralisk kompass, säger Mats Hilte.
Även Maria Hamberg har en teori om varför de första relationerna är något vi håller fast vid.
– Vänskap som man utvecklar när man är ung är något grundläggande. Finns det någon som betytt mycket då fortsätter den personen att vara viktig.
I hennes roman finns en scen där Kristina och Anabell ses på en tågstation, och trots att de inte träffats på flera år finns närheten fortfarande kvar. ”Det är en och en halv timme tills Anabell måste ta flygbussen, de har en och en halv timme på sig att komma ikapp. Ändå börjar de med att vara tysta. De sitter med varsin kopp kaffe och bara ler mot varandra. Ser det välbekanta, tar in förändringarna, några rynkor i ögonvrån, några grå hårstrån vid tinningen, en lite mindre fyllig underläpp.”
Utan att ha yttrat särskilt mycket läser de snabbt av varandras sinnestillstånd.
– Den grundläggande tillit som man byggt upp när man var ung finns kvar även om man inte ses. Ungefär på samma sätt som att många har en grundtrygghet i sin ursprungliga familj med föräldrar och syskon. Bränner det så kan man vända sig dit, säger Maria Hamberg.
I Modern Psykologi 3/2017 skrev Charlotte Lundqvist om sektmentalitet.