Min sambo är deprimerad

Min sambo har haft en depression sen i höstas. Hans mående går upp och ned. Medicinering fungerar inte, men han har precis börjat i psykoterapi, vilket jag hoppas ska hjälpa honom.

Han vill hela tiden vara ifred, är irriterad och låter inte så trevlig och gullig när han pratar med mig. Jag är rätt känslig och mår dåligt över stämningen, men försöker att stå ut då jag älskar honom enormt mycket, och jag har hopp om att han ska bli bättre.

Då och då orkar jag inte bita ihop längre utan börjar gråta. Han blir då upprörd och tycker att det är jättejobbigt. När jag förklarar att det beror på att han i allmänhet inte är så trevlig förstår han inte riktigt, utan blir mest upprörd och stänger in sig på sovrummet.

Hur ska man på bästa sätt förklara för en deprimerad person varför jag är ledsen och börjar gråta (han verkar inte inse riktigt hur han är)?

Du har det svårt nu. Ditt brev påminner mig ännu en gång om vilka svåra avväganden man ställs inför som anhörig till en partner som är psykiskt sjuk. Ett återkommande dilemma, och det som i hög grad verkar vara ditt, är att hitta en avvägning mellan att vara förstående och anpassningsbar till den andres svårigheter och att sätta gränser för vad man kan acceptera. Och inom ramen för den lojalitet och omsorg man vill visa även faktiskt få plats för de egna behoven. För det är så att en anhörig som är akut psykiskt sjuk kan vara ganska påfrestande att leva ihop med. Jag tror att det är viktigt att vi är ärliga med detta, och förhåller oss till situationen utifrån det.

Du har nog rätt i att din sambo inte ”inser riktigt hur han är” gentemot dig. Din sambo är deprimerad, och depression i egentlig mening är något väsentligt mer än den nedstämdhet och oro som de flesta av oss har upplevt emellanåt. Depression förändrar en persons sätt att uppleva sig själv och andra, sättet att vara och bete sig på. Och det du berättar om din sambos sätt kan vara ganska framträdande symtom hos många deprimerade.

Men låt mig på en gång säga att visst kan du ställa krav på att han ska bete sig annorlunda. Det är rimligt att vi normaliserar hur man som anhörig ska relatera till en närstående som är psykiskt sjuk. Det behöver inte vara annorlunda än hur vi beter oss och kommunicerar i andra nära relationer. Det är högst rimligt att du förväntar dig ett respektfullt bemötande från din sambo även nu. För honom kommer det att kräva en större ansträngning än tidigare på grund av hans depression, men det är klart att han kan klara av det om han vill.

Att agera ut ilska, och att dra sig tillbaka, kan vid en depression ge en tillfällig lindring, men det är trots detta något som man ska sätta gränser för. Sjukdomen får inte bli en accepterad förklaring till varför man är otrevlig.

Jag tycker att det är rimligt att du berättar för din sambo på ett varsamt men ändå tydligt sätt hur hans beteende gör dig ledsen, och att du vill ha en förändring. Säg detta i jag-form: Berätta vad han gör som gör dig ledsen, utgå från vardagliga händelser, och säg hur du vill att han i stället skulle säga och göra. Säg att du älskar honom, att du förstår hans svårigheter, men att du ändå behöver att han beter sig annorlunda.

Om din sambo börjar förändra sig är en fortsatt roll för dig att uppmärksamma detta och visa din uppskattning. Du använder dig då av det som inom psykologin kallas positiv förstärkning. Det är ett sätt att reagera på en annans beteendeförändring som gör att personen fortsätter med det nya beteendet och lägger till mer i samma riktning.

Hitta gärna någon eller några kloka personer i din omgivning som du öppet och tryggt kan prata med om er situation. Jag tror också att du ska vara uppmärksam på risken för att du dras in i en roll som egentligen inte är din, och som kan leda till att du försummar dig själv. Det är inte din roll att vara ”samtalspartner” eller ”vårdare” av din sambo. Han verkar vara väl omhändertagen av sjukvården. Mitt råd till dig är att du ser till att du har egen tid. I det läge som du är i kan studier, arbete och vänner vara det som gör att du mår bättre, och får den balans i livet som du både behöver och förtjänar.

Och ett sista tips: Besök gärna www.anhoriga.se som är en sajt för anhöriga, bland annat till personer som är psykiskt sjuka. Liria Ortiz, legitimerad psykolog och psykoterapeut/ Psykologiguiden.se

Det är högst rimligt att du förväntar dig ett respektfullt bemötande