(O)BEKANTA ANSIKTEN
Prosopagnosi är en vanlig men outforskad diagnos.
Ihöstas träffade filmregissören Marianne Ahrne en ung kille på busshållplatsen som hejade glatt. Hon visste inte alls vem det var. – Han såg förvånad ut. Det var min brorsdotters yngste son, som jag känt sedan han föddes. Men nu hade han mössa på sig, och då var det kört, säger Marianne Ahrne.
En annan gång fick hon pengar till ett filmprojekt från en dokumentärfilmskonsulent på Svenska filminstitutet. De hade ett långt möte men när de träffades på stan några dagar senare kunde inte Marianne Ahrne komma ihåg att de hade setts. Det var inte populärt.
– Mig ska du fan i mig känna igen, röt han. Det är mig du får pengar av.
Anledningen till att Marianne Ahrne har svårt att känna igen människor är att hon har prosopagnosi, ansiktsblindhet. Detta är en vanlig men relativt okänd åkomma och forskarna trodde länge att det bara var en sällsynt biverkning av svåra hjärnskador. De första vetenskapligt dokumenterade fallen var sårade soldater efter andra världskriget som hade svårt att känna igen sina närmaste. Men de senaste 20 åren har det upptäckts att det också finns en variant av prosopagnosi som troligtvis är ärftlig.
Uppvuxen i Falköping med en liten krets omkring sig, tänkte Marianne Ahrne aldrig på att hon hade svårare än andra att komma ihåg ansikten. Det var först när hon jobbade som regissör som problemet blev större. Skådespelarna ville ju gärna bli igenkända från en produktion till en annan. Nu för tiden berättar hon om sin åkomma direkt så att ingen tar det personligt.
GÖREL KRISTINA NÄSLUND är psykolog och pensionerad forskare från Karolinska institutet. Även hon är ansiktsblind och 2006 skrev hon boken Vem var det där? En bok om ansiktsblindhet (Kärnhuset). Det är den enda bok på svenska i ämnet och fortfarande är forskningen begränsad. Ingen vet exakt vad som orsakar prosopagnosi.
– Man har sagt att det kan bero på en oförmåga att koda in detaljer om ett ansikte vi möter, eller att vi kan koda in det men inte lägga informationen på en minneshylla – eller att om vi har lagt den på en minneshylla så har vi svårt att få åtkomst till den när vi möter personen igen. Vi vet verkligen inte säkert, säger Görel Kristina Näslund.
En stor del av informationen om ansikten behandlas i hjärnans fusiforma ansiktsområde. Det pågår en debatt inom forskningen om huruvida medfödd ansiktsblindhet beror på att hjärnfunktionen är underutvecklad och kan tränas upp, eller om den är distinkt annorlunda. Endast två studier har gjorts gällande hur vanligt prosopagnosi är. Uppskattningen är
Det kan uppfattas som ointresse eller nonchalans men det är det inte
att cirka två procent av befolkningen är drabbad, men det finns en osäkerhet kring mätmetoderna. Görel Kristina Näslund tror att siffran är för låg och eftersom det finns tecken på att det är genetiskt kan det variera mellan länder.
– Utan att ha vetenskapligt stöd för det är min upplevelse att ansiktsblindhet är oerhört vanligt i vårt land. Där jag bor är vi till exempel fem ansiktsblinda i fem närliggande hus. Jag skulle verkligen vilja att någon gjorde en vetenskaplig frekvensundersökning i Sverige.
nivåer av
DET FINNS OLIKA ansiktsblindhet. Den berömde neurologen Oliver Sacks, som dog 2015, var svårt drabbad. Han har själv skrivit om det och är även intervjuad i Görel Kristina Näslunds bok. Där berättar han om hur han var förundrad över att hans spegelbild inte agerade på hans rörelser, tills han insåg att han tittade på en främling genom ett fönster. Marianne Ahrne har en mildare form. En gång har hon missat att känna igen sig själv i en spegel, men annars känner hon i regel igen släktingar och vänner. Hon har dock lättare att känna igen hundar än ansikten, säger hon.
– Du känner inte igen mig, va? sa en trevlig kvinna som jag träffade häromdagen. Nej, jag hade ingen aning. Det visade sig att jag känt henne genom tre pyrenéerhundars liv, och hundarna minns jag i detalj.
vittnar
MÅNGA ANSIKTSBLINDA om att det kan vara svårt att följa med i filmer då de inte alltid kan skilja karaktärerna åt, ett problem som även Marianne Ahrne har haft.
– Jag är ingen idealisk åskådare till en krigsfilm med brunögda, snaggade soldater i hjälm. Det kan också vara svårt att se skillnad på blonda, blåögda flickor som svischar förbi på duken. Men i regel går det bra eftersom jag tittar mycket koncentrerat.
Under vintern var hon med och tävlade i På spåret i SVT. Att känna igen programledarna var inga problem. Det var svårare med teamet bakom kameran.
– Det kan uppfattas som ointresse eller nonchalans men det är det inte. När polletten väl ramlar ner minns jag precis vad vi talade med varandra om.
Kjell Vowles är frilansjourna list och ansiktsblind.