Me­di­te­ra dig till ett nytt jag

Det sä­ger forsk­ning­en om hur din per­son­lig­het för­änd­ras av meditation.

Modern Psykologi - - MEDITERA - TEXT DA­NI­EL GOLEMAN OCH RI­CHARD J. DAVIDSON

Från bör­jan kom­mer ing­et, i mit­ten stan­nar ing­et, till slut för­svin­ner ing­et.” Den kryp­tis­ka gå­tan här­rör från Mi­la­re­pa – ti­be­tansk po­et, yo­gi och vis man un­der 1100-ta­let.

Mun­ken Matt­hi­eu Ri­card be­nar ut Mi­la­re­pas gå­ta så här: När vi bör­jar trä­na oss i kon­temp­la­tion tycks vi för­änd­ras ba­ra mar­gi­nellt el­ler in­te alls. Ef­ter hand som ut­öv­ning­en fort­sät­ter mär­ker vi vis­sa för­änd­ring­ar hos oss själ­va, men de kom­mer och går. Till slut, när ut­öv­ning­en sta­bi­li­se­ras, är för­änd­ring­ar­na kon­stan­ta och be­stå­en­de, ut­an fluk­tu­a­tio­ner. De är för­änd­ra­de egen­ska­per.

I stort sett föl­jer da­ta över meditation en grov kur­va av suc­ces­si­va om­vand­ling­ar, från ny­bör­ja­re via lång­tids­ut‍ övar­na vi­da­re till yo­gi­er­na. Det här för­lop­pet av fram­steg ser ut att av­speg­la bå­de an­ta­let ut­öv­nings­tim­mar un­der livs­ti­den och den tid som äg­nats åt retre­a­ter led­da av ex­per­ter.

Stu­di­er­na av ny­bör­ja­re av­ser nor­malt ef­fek­ter­na av meditation som to­talt om­fat­tar mind­re än 100 timmar – och än­da ner till sju. I grup­pen lång­tids­ut­ö­va­re, som fram­för allt prak­ti­se­ra­de vi­pas­sa­na- meditation, var livs­tids‍ ge­nom­snit­tet 9 000 timmar (med en spänn­vidd från 1 000 timmar upp till 10 000 timmar el­ler mer).

Yo­gi­er­na som stu­de­ra­des i Ri­chard J. Da­vid­sons labb ha­de al­la ge­nom­fört minst en treårs­retre­at av ti­be­tanskt snitt, och bland dem sträck­te sig an­ta­let ut­öv­nings­tim­mar un­der livs­ti­den upp till 62 000 timmar. Yo­gi­er­na ha­de i ge­nom­snitt tre gång­er så många me­di­ta­tions­tim­mar un­der livs­ti­den som lång­tids­ut­ö­var­na – 27 000 jäm­fört med 9 000.

Ett få­tal lång­tids­ut­ö­va­re av vi­pas­sa­na-meditation ha­de sam­lat mer än 20 000 timmar un­der livs­ti­den, och en el­ler ett par upp till 30 000 timmar. Dock ha­de ing­en av dem ge­nom­fört en treårs­retre­at, vil­ket blev ett fak­tiskt sär­drag för grup­pen yo­gi­er. Trots att det fanns en­sta­ka fall där an­ta­let me­di­ta­tions­tim­mar un­der livs­ti­den över­lap­pa­de varand­ra, kan de all­ra fles­ta i de tre grup­per­na ka­te­go­ri­se­ras en­ligt den här grova upp­del­ning­en.

Den ab­so­lu­ta

AK­TU­ELL BOK! Den här ar­ti­keln är ett be­ar­be­tat ut­drag ur Da­ni­el Go­le­mans och Ri­chard J. Da­vid­sons bok Still­he­tens styr­ka (Vo­lan­te 2018).

ma­jo­ri­te­ten av väs­ter­länds­ka me­di­ta­tions­ut­ö­va­re kan hän­fö­ras till den förs­ta ni­vån: per­so­ner som me­di­te­rar un­der en be­grän­sad pe­ri­od – i någ­ra mi­nu­ter upp till en halv­tim­me de fles­ta dagar. En mind­re grupp fort­sät­ter till ni­vån lång­tids­ut­ö­va­re. Yt­terst få uppnår yo­gi­er­nas ex­pert­ni­vå.

Vi ska nu tit­ta på ef­fek­ter­na bland dem som just bör­jat med meditation. När det gäl­ler åter­hämt­ning från stress är stö­det för vis­sa po­si­ti­va ef­fek­ter un­der de all­ra förs­ta må­na­der­na av dag­lig meditation mer sub­jek­tivt än ob­jek­tivt – och sva­jigt. Å and­ra si­dan upp­vi­sar amyg­da­la, en vik­tig knut­punkt i hjär­nans stress­sy­stem, mins­kad re­ak­ti­vi­tet ef­ter om­kring 30 tim­mars ut­öv­ning un­der åt­ta vec­kors trä­ning i me­to­den MBSR, mind­ful­nessba­se­rad stressreduktion. Meditation som fo­ku­se­rar på med­käns­la vi­sar på star­ka­re po­si­ti­va ef­fek­ter från start: Så li­te som sju timmar to­talt un­der två veckor le­der till öka­de kon­takt­möns­ter i de­lar av hjär­nan som har be­ty­del­se för em­pa­ti och po­si­ti­va käns­lor, en ef­fekt som är stark nog att vi­sa sig ock­så ut­an­för själ­va me­di­ta­tio­nen. Det här är förs­ta teck­net på ett till­stånd på väg att över­gå i en egen­skap, även om det för­mod­li­gen krävs dag­lig ut­öv­ning för att ef­fek­ter­na ska hål­la i sig. Att de fram­trä­der in­te ba­ra un­der me­di­ta­tions­till­fäl­let kan­trots allt speg­la att vi har in­re och med­föd­da för­ut­sätt­ning­ar för grund­läg­gan­de god­het.

Ny­bör­ja­re upp­le­ver ock­så för­bätt­ring­ar av upp­märk­sam­he­ten på ett väl­digt ti­digt sta­di­um – bland an­nat mins­kar tan­kar­nas ten­dens att vand­ra re­dan ef­ter åt­ta mi­nu­ters ut­öv­ning av mind­ful­ness, en po­si­tiv ef­fekt som med all sä­ker­het är kort­va­rig. Dock räc­ker det med ba­ra två vec­kors ut­öv­ning för att tan­kar­na ska vand­ra mind­re

och fo­ku­se­rings­för­må­gan och ar­bets­min­net ska bli bätt­re. Vis­sa re­sul­tat in­di­ke­rar fak­tiskt att ak­ti­vi­te­ten ef­ter ba­ra två må­na­ders ut­öv­ning mins­kar i den med­ve­tan­de­ström som kal­las hjär­nans stan­dard­lä­ge, de­fault mo­de

network, och som har re­le­vans för ja­get. När det gäl­ler fy­sisk häl­sa finns fler po­si­ti­va ny­he­ter: Små för­bätt­ring­ar i de mo­le­kylä­ra mar­kö­rer­na för cel­ler­nas åld­ran­de ver­kar fram­trä­da ef­ter ba­ra 30 tim­mars ut­öv­ning.

Det är sam­ti­digt osan­no­likt att den här sor­tens vins­ter skul­le be­stå om in­te ut­ö­van­det av meditation fort­sät­ter. Trots det upp­fat­tar vi dem som för­vå­nans­värt star­ka hos ny­bör­ja­re. Slut­sats: Meditation kan snabbt ge vis­sa po­si­ti­va ef­fek­ter, även hos den som just satt i gång.

Att fort­sät­ta

me­di­te­ra ge­nom åren le­der till fler vins­ter när ut­ö­va­re når upp till lång­tidsin­ter­val­let för an­ta­let ut­öv­nings­tim­mar: om­kring 1 000 till 10 000. Det kan be­ty­da ett me­di­ta­tions­pass var­je dag och kanske en år­lig retre­at med yt­ter­li­ga­re un­der­vis­ning un­der en vec­ka el­ler så – allt­sam­mans tilläm- pat un­der många år. De ti­di­ga ef­fek­ter­na för­stärks och nya kom­mer till.

I det här in­ter­val­let kan vi till ex­em­pel bör­ja ob­ser­ve­ra neu­ra­la och hor­mo­nel­la in­di­ka­tio­ner på mins­kad stress‍ re­ak­ti­vi­tet. Dess­utom stärks en hjärn­krets med be­ty­del­se för käns­lo­re­gle­ring, och fö­re‍ koms­ten av kor­ti­sol – ett vik­tigt hor­mon som bin­ju­rar­na fri­sät­ter som ett svar på stress – mins­kar.

Att me­di­te­ra över kär­leks­full väl­vil­ja, i så kal­lad lo­ving

kind­ness- meditation, och med­käns­la ökar på läng­re sikt den neu­ra­la mot­tag­lig­he­ten för en an­nan män­niskas li­dan­de, lik­som en­ga­ge­mang­et och san­no­lik­he­ten att fak­tiskt ge hjälp. Ock­så fle­ra aspek­ter av upp­märk­sam­he­ten stärks vid lång­tids­ut­öv­ning: Den se­lek­ti­va upp­märk­sam­he­ten skärps, glap­pen i upp­märk­sam­he­ten mins­kar, det går lät­ta­re att upp­rätt­hål­la upp­märk­sam‍ he­ten och re­ak­tions­be­red­ska­pen ökar. Lång­tids­ut­ö­va­re får dess­utom tan­kar­na att vand­ra mind­re och blir bätt­re på att däm­pa det själv­fix­e­ra­de tän­kan­det i hjär­nans stan­dard­lä­ge, samt för­sva­ga­de kon­takt­möns­ter i de här kret­sar­na – samt­li­ga tec­ken på mins­kad själv­upp­ta­gen­het. För­bätt­ring­ar­na vi­sar sig of­ta i me­di­ta­ti­va till­stånd och ten­de­rar ge­ne­rellt att bli egen­ska­per.

Ef­fek­ter på ba­sa­la kropps­li­ga pro­ces­ser, till ex­em­pel lång­sam­ma­re and­ning, upp­trä­der först ef­ter fle­ra tu­sen tim­mars ut­öv­ning. Vis­sa så­da­na ef­fek­ter ver­kar stär­kas mer av in­ten­sivut­öv­ning un­der retre­a­ter än av dag­lig meditation.

Även om en­ty­digt forsk­nings­stöd sak­nas tycks neu­ro‍ plas­ti­ci­te­ten i sam­band med lång­tids­ut­öv­ning le­da till bå­de struk­tu­rel­la och funk­tio­nel­la för­änd­ring­ar i hjär­nan – bland an­nat öka­de för­bin­del­ser­na mel­lan amyg­da­la och de pre­fron­ta­la om­rå­de­na. Dess­utom ver­kar de neu­ra­la kret­sar­na i ac­cum­benskär­nan, som har be­ty­del­se för ”sug” och bind­ning­ar, krym­pa i stor­lek vid lång­tids­ut­öv­ning.

Sam­ti­digt som vi ser en ge­ne­rell ut­veck­ling där för­änd­ring­ar upp­trä­der i takt med att an­ta­let me­di­ta­tions­tim­mar un­der livs­ti­den ökar, anar vi att för­änd­rings­tak­ten va­ri­e­rar mel­lan oli­ka neu­ra­la sy­stem. Till ex­em­pel vi­sar sig de po­si­ti­va ef­fek­ter­na vad gäl­ler med­käns­la ti­di­ga­re än de som gäl­ler stress­han­te­ring. Vi räk­nar med att fram­ti­da stu­di­er kom­mer att bi­dra med de fak­ta som sak­nas kring oli­ka hjärn­kretsars dos–re­spons­dy­na­mik.

På yo­gi­er­nas

världs­klass­ni­vå (om­kring 12 000 till 62 000 timmar un­der livs­ti­den, in­klu­si­ve fle­ra år av djup retre­at) vi­sar sig verk­ligt an­märk­nings­vär­da ef­fek­ter. Ut­öv­ning­en är del­vis in­rik­tad på att om­vand­la me­di­ta­ti­va till­stånd till egen­ska­per – vil­ket med ett ti­be­tanskt ut­tryck be­skrivs som att ”bli för­tro­gen” med det me­di­ta­ti­va för­håll­nings­sät­tet. Me­di­ta­ti­va till­stånd lö­per sam­man med var­da­gens sys­sel­sätt­ning­ar ef­ter hand som för­änd­ra­de till­stånd sta­bi­li­se­ras till för­änd­ra­de egen­ska­per och blir be­stå­en­de ka­rak­tärs­drag.

FÖR­FAT­TAR­NA Ri­chard J. Davidson är pro­fes­sor i psy­ki­a­tri och psy­ko­lo­gi vid Uni­ver­si­ty of Wiscon­sin–ma­di­son och grun­da­re till Cen­ter for he­alt­hy minds, där han fors­kar om meditation.

Da­ni­el Goleman är psy­ko­log, för­fat­ta­re och

ve­ten­skaps­jour­na­list.

Här kun­de Ri­chards fors­kar­grupp se tec­ken på för­änd­ra­de egen­ska­per i yo­gi­er­nas hjärn­funk­tion och även i hjär­nans struk­tur, pa­ral­lellt med starkt po­si­ti­va mänsk­li­ga egen­ska­per. Den steg­ring i syn­kro­ni­se­ra­de gam­ma­oscil­la­tio­ner som först ob­ser­ve­ra­des un­der med­känslo­me­di­ta­tion kun­de ock­så ses, fast i mind­re om­fatt­ning, i grund­till­stån­det. För yo­gi‍ er­na har till­stån­det allt­så bli­vit en egen­skap.

Att egen­ska­per och till­stånd in­te­ra­ge­rar med varand­ra le­der till att det som hän­der un­der me­di­ta­tio­nen kan va­ra helt an­norlun­da hos yo­gi­er­na, nå­got som vi­sar sig all­ra tyd­li­gast i jäm­fö­rel­se med no­vi­ser som tilläm­par sam­ma form av meditation. De kanske star­kas­te be­läg­gen kom­mer från yo­gi­er­nas sätt att re­a­ge­ra på fy­sisk smär­ta un­der en­kel meditation av mind­ful­nes­styp: ett tyd­ligt av­teck­nat ”om­vänt V”, med li­ten hjärn­ak­ti­vi­tet i vän­tan på smär­tan, en stark men helt kort stöt me­dan smär­tan va­rar och se­dan en myc­ket snabb åter­hämt­ning.

För de fles­ta

av oss som me­di­te­rar krä­ver kon­cent­ra­tion en viss men­tal an­sträng­ning, men för yo­gi­er­na med flest me­di­ta­tions­tim­mar un­der livs­ti­den är kon­cent­ra­tio­nen helt mot­stånds­lös. När de­ras upp­märk­sam­het väl har fästs vid ett mål­sti­mu­lus tyst­nar hjärn­kret­sar­na för an­strängd kon­cent­ra­tion, sam­ti­digt som upp­märk­sam­he­ten för­blir hund­ra­pro­cen­tigt fo­ku­se­rad.

När yo­gi­er­na me­di­te­rar över med­käns­la stärks kopp­ling­en mel­lan hjär­ta och hjärna ut‍ över vad man nor­malt ser. Och av­slut­nings­vis har vi de där gäc­kan­de da­ta som vi­sar på en krymp­ning av ac­cum­bens‍ kär­nan hos lång­tids­ut­ö­va­re. Det an­ty­der att vi hos yo­gi­er skul­le kun­na hit­ta and­ra form­för­änd­ring­ar i hjär­nan, som stö­der en re­duk­tion av känslo­mäs­si­ga bind­ning­ar, upp­ta­gen­het och själv­cen­tre­ring. Ex­akt vil­ka and­ra så­da­na neu­ra­la för­änd­ring­ar som skul­le kun­na fö­re­kom­ma, och vad de be­ty­der, vän­tar på att klar­gö­ras i fram­ti­da forsk­ning.

Des­sa an­märk­nings­vär­da

da­ta ger ba­ra an­tyd­ning­ar om den kon­temp­la­ti­va

vägens ful­la ef­fekt på den här ni­vån. Vis­sa re­sul­tat har dykt upp tack va­re re­na till­fäl­lig­he­ter, som när Ri­chard be­stäm­de sig för att kol­la yo­gi­er­nas in­gångs­vär­den el­ler att jäm­fö­ra de mest er­far­na ut­ö­var­na med res­ten.

Vi har ock­så en del anek­do­tis­ka be­lägg: När Ri­chards labb bad en yo­gi om ett sa­liv­prov för att be­dö­ma hans kor­ti­sol‍ ak­ti­vi­tet un­der en retre­at var hal­ter­na så lå­ga att de ham­na­de ut­an­för stan­dardska­lan, och lab­bet fick ju­ste­ra mä­t­om­rå­det nedåt.

Vis­sa budd­his­tis­ka tra­di­tio­ner be­skri­ver den här ni­vån av sta­bi­li­se­ring som mö­tet med en in­re ”grund­god­het”, som ge­nom­sy­rar ut­ö­va­rens tän­kan­de och hand­lan­de. En ti­be­tansk la­ma sa apro­på sin egen lä­ra­re, en mäs­ta­re hyl­lad av Ti­bets samt­li­ga kon­temp­la­ti­va sko­lor, att med­ve­tan­det hos en så­dan per­son har två skikt – det som upp­nåtts ge­nom meditation ut­gör en sta­bil grund­val för allt an­nat.

Fle­ra oli­ka la­bo­ra­to­ri­er, bland and­ra Ri­chards och Jud­son Brewers, har no­te­rat att avan­ce­ra­de me­di­ta­tions­ut­ö­va­re när de ba­ra vi­lar kan upp­vi­sa hjärn­möns­ter som lik­nar ett me­di­ta­tivt till­stånd, till ex­em­pel mind­ful­ness el­ler kär­leks­full väl­vil­ja, nå­got som ny­bör­ja­re in­te gör. Den jäm­fö­rel­sen mel­lan en ex­pert­ut­ö­vares grund­till­stånd och en ny­bör­jarut­ö­va­re är kän­ne­teck­nan­de för hur för­änd­ra­de egen­ska­per vi­sar sig i forsk­nings­stu­di­er, fast det ba­ra hand­lar om en ögon­blicks­bild.

Kanske kom­mer en ex­tremt lång stu­die en dag att för­se oss med mot­sva­rig­he­ten till en film av hur för­änd­ra­de egen­ska­per väx­er fram. För när­va­ran­de ver­kar meditation, som Brewer-grup­pens te­o­ri sä­ger, om­vand­la till­stån­det av vi­la – hjär­nans stan­dard­lä­ge – till att lik­na det me­di­ta­ti­va till­stån­det.

Vi har al­la

hört att det krävs 10 000 tim­mars trä­ning för att bli mäs­ta­re på en fär­dig­het som da­tor­pro­gram­me­ring el­ler golfspel – och det stäm­mer väl? Nej. I själ­va ver­ket sä­ger forsk­ning­en att vis­sa om­rå­den (till ex­em­pel ut­an­til­lin­lär­ning) lå­ter sig be­mäst­ras ef­ter ba­ra 200 timmar. Och än mer re­le­vant är att Ri­chards labb har vi­sat att ock­så de mest er­far­na me­di­ta­tions­ut­ö­var­na – som al­la ha­de minst 10 000 timmar bakom sig – sta­digt öka­de sin ex­pert­kom­pe­tens i takt med an­ta­let ut­öv­nings­tim­mar.

Det lär in­te för­vå­na K. An­ders Erics­son, kog­ni­tions­fors­ka­ren vars stu­di­er om ex­per­tis – till hans sto­ra för­tret – re­sul­te­ra­de i den fel­ak­ti­ga men ut­bred­da upp­fatt­ning­en att 10 000 timmar är en ma­gisk gräns för den som vill bli mäs­ta­re. Som hans forsk­ning vi­sar hand­lar det in­te främst om hur många timmar man sat­sar på trä­ning, ut­an sna­ra­re om att an­vän­da dem på rätt sätt.

Det K. An­ders Erics­son kal­lar ”hand­ledd” öv­ning in­be­gri­per en ex­pertcoach som ger återkoppling om hur det går, så att trä­ning­en be­drivs på ett sätt som tar sik­te på fram­steg. En golfspe­la­re kan få myc­ket spe­ci­fi­ka råd om hur hon kan för­bätt­ra sin sving, och på sam­ma sätt kan en ki­rurg un­der ut­bild­ning få råd från mer er­far­na kol­le­ger om hur ope­ra­tions­tek­ni­ken kan ut­veck­las. När golfspe­la­ren och ki­rur­gen se­dan har trä­nat på just de fram­ste­gen och be­mäst­rar mo­men­ten fullt ut, kan coacher­na ge dem ny återkoppling för näs­ta om­gång för­bätt­ring­ar.

Det är där­för så många pro­fes­sio­nel­la ut­ö­va­re – in­om id­rott, te­a­ter, schack, mu­sik och myc­ket an­nat – fort­sät­ter att an­vän­da sig av coacher un­der he­la kar­riä­ren. Hur bra man än är kan man all­tid bli åt­minsto­ne li­te bätt­re. In­om om­rå­den där man täv­lar kan små fram­steg va­ra det som av­gör huruvi­da man vin­ner el­ler för­lo­rar. Och för den som in­te täv­lar är det ens per­son­bäs­ta som ökar ett snäpp.

Sam­ma sak gäl­ler meditation. Här kan vi själ­va fun­ge­ra som ex­em­pel. Vi har fort­satt att me­di­te­ra re­gel­bun­det i al­la år och un­der många av dem ge­nom­fört en el­ler ett par vec­ko­retre­a­ter. Vi har bå­da prak­ti­se­rat sit­tan­de meditation var­je mor­gon i 40 års tid (så­vi­da in­te en flyg­re­sa kloc­kan sex på mor­go­nen el­ler nå­got lik­nan­de har rub­bat sche­mat). Även om vi bå­da for­mellt sett skul­le kun­na kva­la in som lång­tids­ut­ö­va­re av meditation, med om­kring 10 000 ut­öv­nings­tim­mar un­der livs­ti­den, kän­ner ing­en av oss sig sär­skilt ut­veck­lad när det gäl­ler ex­tremt po­si­ti­va mänsk­li­ga egen­ska­per. Var­för?

För det förs­ta ty­der da­ta på att det är nå­got helt an­nat att ge­nom­fö­ra ett me­di­ta­tions­pass per dag än att ge­nom­gå en retre­at på fle­ra dagar el­ler än­nu mer. Ett ex­em­pel är ett re­sul­tat som ovän­tat kom

fram i stu­di­en av er­far­na me­di­ta­tions‍ut­ö­va­re (9 000 timmar i ge­nom­snitt) och de­ras be­nä­gen­het att re­a­ge­ra på stress. Ju star­ka­re kon­takt­mönst­ret mel­lan det pre­fron­ta­la om­rå­det och amyg­da­la var hos ut­ö­var­na, desto mind­re var re­ak­ti­vi­te­ten. Över­rask­ning­en: Den störs­ta ök­ning­en av kon­tak­ten mel­lan det pre­fron­ta­la om­rå­det och amyg­da­la ha­de sam­band med an­ta­let timmar som en ut­ö­va­re äg­nat åt retre­at, men in­te med an­ta­let me­di­ta­tions­tim­mar hem­ma.

Ett an­nat ovän­tat

re­sul­tat som går åt sam­ma håll fram­kom i stu­di­en av and­nings­has­tig­het. Det var an­ta­let timmar som en ut­ö­va­re äg­nat åt trä­ning un­der retre­at som kor­re­le­ra­de star­kast med lång­sam­ma­re and­ning, be­tyd­ligt star­ka­re än dag­lig ut­öv­ning.

En vik­tig skill­nad med meditation un­der en retre­at är att det finns lä­ra­re till hands som kan ge väg­led­ning – som en coach. Till det kom­mer själ­va in­ten­si­te­ten i ut­öv­ning­en un­der retre­a­ten, där del­ta­gar­na bru­kar äg­na upp till åt­ta timmar (och ibland myc­ket mer än så) per dag åt meditation, of­ta un­der fle­ra dagar i rad. Många el­ler rent av de fles­ta retre­a­ter ge­nom­förs dess­utom åt­minsto­ne del­vis un­der tyst­nad, vil­ket myc­ket väl kan bi­dra till ökad in­ten­si­tet. Allt det­ta bäd­dar för en unik möj­lig­het att ge in­lär­nings­kur­van ett lyft.

En an­nan skill­nad mel­lan ama­tö­rer och ex­per­ter har att gö­ra med hur man trä­nar. Ama­tö­rer lär sig grun­der­na i en fär­dig­het – oav­sett om det hand­lar om golf, schack el­ler, får man an­ta, mind­ful­ness och lik­nan­de – och uppnår of­ta en sta­bil ni­vå ef­ter att ha trä­nat för att bli bätt­re i om­kring 50 timmar. Un­der res­ten av ti­den för­blir de­ras fär­dig­hets­ni­vå un­ge­fär den­sam­ma; mer trä­ning le­der in­te till någ­ra stör­re fram­steg.

Ex­per­ters trä­ning ser an­norlun­da ut. De ge­nom­för in­ten­siv­pass un­der vak­samt över­in­se­en­de av en coach, som ger råd om vad de bör job­ba på för att bli än­nu bätt­re. Det le­der till en kon­ti­nu­er­lig in- lär­nings­kur­va med suc­ces­si­va fram­steg.

De här re­sul­ta­ten pe­kar på be­ho­vet av en lä­ra­re, nå­gon vars kom­pe­tens över­sti­ger den man själv har, som kan coacha en att bli bätt­re. Ge­nom åren har vi bå­da fort­satt att ta hjälp av me­di­ta­tions­lä­ra­re, även om det i vår till­va­ro ba­ra finns spo­ra­dis­ka möj­lig­he­ter till det. I den budd­his­tis­ka skrif­ten

Vi­sudd­hi­mag­ga ges ut­ö­va­re rå­det att sö­ka väg­led­ning från nå­gon med stör­re er­fa­ren­het. Dess uråld­ri­ga upp­räk­ning av tänk­ba­ra lä­ra­re in­leds med det op­ti­ma­la i att få väg­led­ning av en ar­hant (pa­li för en som nått me­di­ta­tio­nens mål, nå­gon på olym­pi­er­nas ni­vå). Om ing­en så­dan finns att till­gå är rå­det en­bart att sö­ka en lä­ra­re som är mer er­fa­ren än man själv – nå­gon som åt­minsto­ne läst en sut­ra, ett ut­drag ur en he­lig text, om man själv in­te gjort det. I da­gens verk­lig­het skul­le det kun­na mot­sva­ra att bli in­stru­e­rad av nå­gon som tes­tat en me­di­ta­tions­app. Det är bätt­re än ing­et.

Den här tex­ten är ett be­ar­be‍ tat ut­drag ur Da­ni­el Go­le­mans och Ri­chard J. Da­vid­sons bok

Still­he­tens styr­ka (Vo­lan­te 2018). Över­sätt­ning från eng‍ els­kan: Bit­te Wal­lin.

HAND­LEDD Störst för‍änd‍ ring i hjär­nan har de som äg­nat sig åt meditation på retre­at.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.