Du frå­gar – ex­per­ter­na sva­rar.

Modern Psykologi - - INNEHÅLL -

Jag får svac­kor med ned­stämd­het, trött­het och ång­est 1–2 gång­er per år. Någ­ra gång­er ut­veck­las des­sa svac­kor till läng­re de­pres­sio­ner, and­ra gång­er lig­ger jag i säng­en någ­ra vec­kor och se­dan går det över. Jag äter an­ti­de­pres­si­va som var väl­digt ef­fek­ti­va när jag bör­ja­de ta dem. Nu har jag dock ham­nat i en svac­ka igen och jag kan in­te han­te­ra den som jag bru­kar, för nu har jag en be­bis på 5 må­na­der. Jag kan in­te ba­ra läg­ga mig i säng­en och log­ga ut. Jag kan in­te ens ta mi­na ång­est­däm­pan­de för då blir jag söm­nig och or­kar in­te ta hand om bar­net. När bar­nets pap­pa är på job­bet krym­per väg­gar­na och jag vet in­te vart jag ska ta vä­gen. Jag in­ser att jag in­te kan kra­scha två gång­er om året läng­re, jag mås­te hit­ta and­ra stra­te­gi­er. Hur ska jag gö­ra för att ta hand om mitt barn när jag ba­ra vill lig­ga i säng­en och grå­ta?

Att ta hand om ett li­tet barn när man själv mår rik­tigt då­ligt är en stor ut­ma­ning. Och di­na svac­kor ver­kar va­ra or­dent­ligt dju­pa, var­för ut­ma­ning­en för­mod­li­gen kan kän­nas helt över­mäk­tig emel­lanåt. Ef­tersom du ti­di­ga­re kun­de bli lig­gan­de i säng­en i fle­ra vec­kor un­der di­na svac­kor an­tar jag att du bru­ka­de va­ra sjuk­skri­ven un­der des­sa pe­ri­o­der. Så frå­gan är om det bäs­ta för dig och bar­net i det här aku­ta ske­det är att du sju­kan­mä­ler dig och lå­ter pap­pan gå på för­äld­ra­le­dig­het.

På läng­re sikt är det för­stås önsk­värt att du hit­tar stra­te­gi­er som gör att du slip­per kra­scha med jäm­na mel­lan­rum, men du ska verk­li­gen in­te be­hö­va dra dig för att be om hjälp och läm­na över an­sva­ret för bar­net till pap­pan el­ler and­ra vux­na i er när­het.

Du skri­ver att du in­led­nings­vis ha­de god nyt­ta av me­di­ci­ne­ring­en. Nu tycks den åt­minsto­ne in­te va­ra en till­räck­lig hjälp. Om ett läkemedel in­te ger öns­kad ef­fekt bör man kon­sul­te­ra sin lä­ka­re, som kan ta ställ­ning till vad som är mest lämp­ligt att gö­ra – om me­di­ci­nen ska trap­pas upp, by­tas ut el­ler kom­plet­te­ras med an­nan me­di­cin el­ler be­hand­ling. Med an­nan be­hand­ling me­nar jag i förs­ta hand psykoterapi. Att ge­nom­gå nå­gon form av psy­ko­lo­gisk be­hand­ling är mer krä­van­de än att ta en ta­blett men re­sul­ta­tet av en lyc­kad psykoterapi va­rar läng­re än ef­fek­ten av ett pil­ler. Vill du lä­sa mer om oli­ka te­ra­pi­in­rikt­ning­ar kan du lä­sa boken Jag tror jag mås­te pra­ta med nå­gon av psy­ko­lo­gen Jen­ny Ric­kards­son (Na­tur & Kul­tur 2014). Vill du främst ut­fors­ka even­tu­el­la bakom­lig­gan­de or­sa­ker till di­na sym­tom (ned­stämd­he­ten och ång­es­ten) kanske psy­ko­dy­na­misk te­ra­pi är att fö­re­dra. Vill du hell­re fo­ku­se­ra på hur du ska ta dig upp ur säng­en trots att det känns som att du in­te or­kar, är kog­ni­tiv be­te­en­de­te­ra­pi, kbt, ett lämp­ligt al­ter­na­tiv.

Min re­kom­men­da­tion är att du bör­jar med att ta kon­takt med din lä­ka­re. Med hen kan du dis­ku­te­ra den på­gåen­de

me­di­ci­ne­ring­en och even­tu­ell sjuk­skriv­ning. Du kan även frå­ga vart du kan vän­da dig för att få psykoterapi i ditt när­om­rå­de. Du be­hö­ver ock­så pra­ta med din part­ner om hur ni prak­tiskt kan lö­sa fa­mil­je­si­tu­a­tio­nen den närms­ta fram­ti­den. För även om det är möj­ligt att re­la­tivt fort hit­ta stra­te­gi­er för att ta sig ige­nom en känslo­mäs­sig svac­ka, är ste­get läng­re till att må så pass bra att man bå­de kan ta hand om sig själv or­dent­ligt och sam­ti­digt va­ra en om­hän­der­ta­gan­de och när­va­ran­de för­äl­der på hel­tid. Om du fort­sät­ter att bi­ta ihop och läg­ga all din ener­gi på bar­net är ris­ken stor att du än­då kra­schar till slut av ren ut­matt­ning.

Ingrid Grå­berg, le­gi­ti­me­rad psy­ko­lo­gi/psy­ko­lo­gi­gui­den.se

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.