Så är det att växa upp med sam­kö­na­de för­äld­rar.

Det säger forsk­ning­en om regn­bågs­fa­mil­jer.

Modern Psykologi - - INNEHÅLL - TEXT KRISTI­AN ER­SKOG

62

LOVE MURRAY VÄXTEUPP på en bond­gård i en li­ten by ut­an­för Sa­la med si­na för­äld­rar och två yng­re brö­der. När de flyt­ta­de in mer centralt bör­ja­de det gå ryk­ten på hans nya mel­lan‍ sta­di­e­sko­la om att nå­gon var ”ud­da”. I klas­sen vis­ka­des det om att nå­gon ha­de les­bis­ka för­äld­rar. Det var Love.

– De sa att jag var onor­mal och tyck­te synd om mig, säger han. Barn i den ål­dern tän­ker in­te ef­ter så myc­ket – jag miss­tän­ker att det var så­dant de­ras för­äld­rar ha­de sagt, säger Love Murray, som i dag är 33 år.

Han be­rät­tar hur han spe­ci­ellt un­der ton­å­ren kun­de kän­na skam när hans mam­mor gick på stan och höll hand.

– Den job­bi­gas­te pe­ri­o­den var i just den ål­dern då man ba­ra vil­le pas­sa in och va­ra ”nor­mal”, säger han och be­rät­tar att han sam­ti­digt of­ta kän­de ett an­svar för att för­änd­ra bilden av sam­kö­na­de par ge­nom att för­sö­ka va­ra mer per­fekt än and­ra.

– I dag för­står jag att en­da an­led­ning­en till att det fak­tiskt skul­le va­rit synd om mig är ju att folk be­hand­la­de en an­nor‍ lun­da på grund av stig­mat, men ju mer det nor­ma­li­se­ras desto mind­re an­norlun­da blir man be­hand­lad.

Su­san Golom­bok är pro­fes­sor i psy­ko­lo­gi vid Uni­ver­si­ty of Cam­bridge och har un­der 40 år fors­kat om hur barn i Stor­bri­tan­ni­en på­ver­kats av att växa upp i regn­bågs­fa­mil­jer. I mot­sats till vad många an­tog när hon bör­ja­de fors­ka, så sär­skil­jer sig in­te barn som vux­it upp med ho­mo­sex­u­el­la för­äld­rar från barn med and­ra fa­mil­je­för­hål­lan­den.

– En van­lig miss­upp­fatt­ning är att struk­tu­ren i fa­mil‍jen är det vik­ti­gas­te för bar­nens psy­ko­lo­gis­ka väl­be­fin­nan­de, me­dan det som egent­li­gen spe­lar roll är hur kva­li­te­ten i re­la­tio­ner­na ser ut. Vär­me, käns­lor, god kom­mu­ni­ka­tion och rätt di­sci­plin be­ty­der mer än an­tal barn, kön, sex­u­ell lägg­ning och bi­o­lo­giskt band till för­äld­rar­na, säger hon.

Su­san Golom­bok be­rät­tar om en ar­ti­kel som pub­li­ce­ra­des i en brit­tisk tid­ning i slu­tet av 1970-ta­let, om att ett les­biskt par skul­le få barn, vil­ket upp-

En missupp‍ fatt­ning är att det är struk­tu­ren i fa­mil­jen som är vik­ti­gast för barn

rör­de många – och po­li­tis­ka på­tryck­ning­ar om ”na­tur­li­ga” fa­mil­je­för­hål­lan­den följ­de.

– Van­li­ga ar­gu­ment var att bar­nen ock­så skul­le bli ho­mo­sex­u­el­la, sö­ner skul­le bli mind­re mas­ku­li­na och mob­ba­de i sko­lan och så vi­da­re.

I en av Su­san Golom­boks stu­di­er har hon följt barn med ho­mo- och he­te­ro­sex­u­el­la för­äld­rar från 11 års ål­der till dess att de bli­vit 25 år gam­la. Fak­to­rer­na som mät­tes var bar­nens psy­kis­ka väl­må­en­de och köns‍rolls­ut­veck­ling, ge­nom stan­dar­di­se­ra­de in­ter­vju­er. En­ligt Su­san Golom­bok fann de inga stör­re skill­na­der.

LOVE MURRAYS FA­MILJ

bor i dag i Gö­te­borg, men han ska snart flyt­ta till Hong­kong med sin sam­bo och pa­ret bor för till­fäl­let hos Lo­ves för­äld­rar in­för flyt­ten.

– Jag har svårt att se hur jag och mi­na brö­der skul­le ha bli­vit an­norlun­da om vi vux­it upp med en mam­ma och en pap­pa. Jag tror att det ba­ra är and­ra män­ni­skors bild av det som har en ne­ga­tiv på­ver­kan.

Love Murray be­rät­tar att hans mam­mor även var no­ga med att ha en fa­ders­fi­gur i när­he­ten un­der de­ras upp­växt, då han in­te har kon­takt med sin bi­o­lo­gis­ka far.

– Det var nä­ra vän­ner till fa­mil­jen som ställ­de upp. Jag är upp­vux­en med ett slags mant­ra om att det är bra att ha man­li­ga fö­re­bil­der, men ska jag va­ra är­lig så vet jag in­te hur vik­tigt det har va­rit för mig, säger han.

– Men det är all­tid bra att ha många vux­na om­kring sig.

I DAG ÄR

det le­ga­li­se­rat med sam­kö­nat äk­ten­skap i 25 län­der. En­ligt SCB fanns det för sex år se­dan un­ge­fär 2 200 barn i Sve­ri­ge som lev­de i regn­bågs­fa­mil­jer där för­äld­rar­na gift sig el­ler in­gått part­ner­skap. Någ­ra ny­a­re siff­ror finns in­te.

– Mobb­ning och ut­frys­ning är mind­re van­ligt i dag, men stig­ma­ti­se­ring­en ex­i­ste­rar fort­fa­ran­de och kan va­ri­e­ra väl­digt myc­ket be­ro­en­de på var man bor, i vil­ket land el­ler om man bor i stan el­ler ute på lands­byg­den, säger Su­san Golom­bok, vars forsk­ning har re­sul­te­rat i boken Mo­der­na fa­mil­jer: Barn och för­äld­rar i nya kon­stel­la­tio­ner, som kom­mer på svenska i höst på för­la­get Na­tur & Kul­tur.

– Fak­to­rer som kan skyd­da bar­nen mot stig­ma­ti­se­ring är att ha kon­takt med and­ra barn med sam­kö­na­de för­äld­rar, att gå på en sko­la som un­der­vi­sar om hb­tq-frågor och att ha upp­munt­ran­de för­äld­rar, säger Su­san Golom­bok.

– JAG ÄR

väl­digt stolt över mi­na för­äld­rar, säger Love Murray och be­rät­tar att det finns två re­ak­tio­ner han stö­ter på i dag när han be­rät­tar om si­na mam­mor för nya män­ni­skor. – An­ting­en ryc­ker de på ax­lar­na, el­ler så tyc­ker de att det är väl­digt in­tres­sant. Det är ex­tremt ovan­ligt att nå­gon tyc­ker synd om mig i dag.

Kristi­an Er­skog är fri­lans­jour­na­list.

SPE­LAR ROLL Kva­li­te­ten på re­la­tio­nern­na är vik­ti­ga­re än kön och sex­u­ell lägg­ning hos för­äld­rar­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.