DET KRÄVS MER ÄN BOLLSINNE FÖR ATT VINNA

Så ser Sve­ri­ges för­bunds­kap­ten Jan­ne An­ders­son på spe­lar­nas men­ta­la styr­kor in­för VM.

Modern Psykologi - - PERSONLIGHETEN) DEN MOGNA - TEXT TORBJÖRN VESTBERG, PREDRAG PETROVIC & THOMAS LERNER ILLUSTRATIO N JENS MAGNUSSON

RE­DAN 2004 UTSÅGS

Jan­ne An­ders­son till årets trä­na­re i svensk fot­boll ef­ter att hans Halm­stads BK kom­mit tvåa i all­svens­kan. El­va år se­na­re vann han Sm-guld med IFK Norr­kö­ping och 2016 blev det klart att han ef­ter­träd­de Erik Ham­rén som svensk för­bunds­kap­ten. Mot al­la odds lyc­ka­des han ta lands­la­get till Vm-slut­spe­let i Ryss­land som­ma­ren 2018. Det­ta ef­ter att ha sla­git ut Ita­li­en i ett av­gö­ran­de playoff. På frå­gan vad som kän­ne­teck­nar en rik­tigt bra fot­bolls­spe­la­re fun­de­rar han en stund.

– Spe­la­re kan va­ra tek­niskt skick­li­ga, snab­ba, star­ka och ha en bra spel­för­stå­el­se. De kan ock­så ha en stark vil­ja att trä­na hårt för att bli bäst. Se­dan krävs det nå­got mer för att nå en hygg­lig all­svensk ni­vå el­ler kanske till och med få spe­la i lands­la­get och bli proffs. Jag ta­lar då om spelin­tel­li­gens, säger Jan­ne An­ders­son. Vad är spelin­tel­li­gens en­ligt dig?

– Att i ett och sam­ma ögon‍blick kun­na av­gö­ra var med­spe­la­re, mot­stån­da­re och boll be­fin­ner sig. Att be­dö­ma var bol­len ham­nar, hur en pass­ning kom­mer att slås och hur de and­ra spe­lar­na rör sig … kort sagt att snabbt upp­fat­ta det som hän­der på pla­nen och age­ra ef­ter den in­for­ma­tio­nen.

– Det är in­te al­la som kla­rar det. De som lyc­kas bäst har nog ock­så, li­te slar­vigt ut­tryckt, bra hjär­nor. En spe­la­re har bol­len 30 till 45 se­kun­der un­der en match, i en del fall upp mot en mi­nut. Där­för är det vik­tigt att ha en ta­lang bort­om att kun­na

han­te­ra bol­len den kor­ta tid man har den. Du mås­te snabbt kun­na upp­fat­ta det som hän­der på pla­nen och li­ka snabbt kun­na age­ra ut­i­från det. Du mås­te ha spelin­tel­li­gens.

Jan­ne An­ders­son har er­fa­ren­het av att trä­na ung­doms­spe­la­re. Han me­nar att det ti­digt går att se vil­ka som kan lä­sa spe­let och lö­sa oli­ka si­tu­a­tio­ner som upp­står un­der en match.

– Jag tror att det till viss del går att trä­na upp sin spelin­tel­li­gens, pre­cis som en hant­ver­ka­re kan bli skick­li­ga­re på det han el­ler hon gör med ti­den. Men en grund mås­te fin­nas där från bör­jan.

Jan­ne An­ders­son be­rät­tar att han ibland ser unga spe­la­re som så fort de får bol­len bör­jar dribb­la och gå mot mål. Om de har ett fy­siskt för­språng – till ex­em­pel för att de är föd­da ti­digt på året – fun­ge­rar spelsti­len gans­ka bra. Men med åren kom­mer smar­ta­re spe­la­re ikapp och går för­bi. En spe­la­re som har för­må­gan att ut­vär­de­ra si­tu­a­tio­ner och lär sig fat­ta bäs­ta möj­li­ga be­slut vin­ner all­tid i läng­den.

– Ti­di­ga­re när trä­na­re och scou­ter le­ta­de ef­ter nya ta­lang­er ta­la­des det om spetse­gen­ska­per. I dag mås­te spe­lar­na kla­ra av fle­ra mo­ment un­der en match och ha fler kva­li­te­ter än ti­di­ga­re. Förr räck­te det att en mitt­back var stor och stark. Det gör det in­te läng­re. Da­gens mitt­bac­kar mås­te va­ra duk­ti­ga pass­nings­läg­ga­re och snabbt kun­na sät­ta igång spe­let, säger Jan­ne An­ders­son.

En del spe­la­re tycks va­ra föd­da med en för­må­ga att gö­ra rätt. For­war­den Hen­rik Ber­tils­son från Halm­stad till­hör dem, en­ligt Jan­ne An­ders­son.

– Hen­rik in­tog all­tid det som på eng­els­ka kal­las po­si­tion of max­i­mum op­por­tu­ni­ty. Han stod väl­digt of­ta rätt när bol­len ham­na­de i mot­stån­dar­nas straff­om­rå­de. Det går att på för­hand räk­na ut vil­ken po­si­tion som är bäst om till ex­em­pel mål­vak­ten räd­dar ett skott från hö­ger – san­no­likt tip­par han bol­len in­åt ba­nan el­ler mot bort­re stol­pen. Det finns det forsk­ning om. Hen­rik viss­te in­te själv hur det gick till, var­för han så of­ta kom rätt och kun­de gö­ra vad som kun­de upp­fat­tas som enk­la mål. In­tui­tivt för­stod han var det var bäst att be­fin­na sig be­ro­en­de på var bol­len var och vad som hän­de på pla­nen. Han mås­te ha haft en unik spelin­tel­li­gens, säger Jan­ne An­ders­son.

Många klub­bar sat­sar sto­ra peng­ar på att ta fram sta­tistik över si­na spe­la­res pre­sta­tio­ner, till ex­em­pel hur många pass­ning­ar de sla­git och hur många me­ter de sprung­it un­der en match.

– Jag är ing­en sta­tistik­nörd, men visst kan vi ha nyt­ta av så­da­na upp­gif­ter, med­ger Jan­ne An­ders­son. Fast sta­tisti­ken vi­sar ba­ra en del av verk­lig­he­ten. En spe­la­re kan ha många av­slut på mål, men ta­git dem i fel lä­gen och med en med­spe­la­re som stod bätt­re pla­ce­rad och bor­de ha fått en pass­ning. Fot­boll är mer än sta­tistik.

Hur ser du an­nars på fot­bol­lens nya rön – till ex­em­pel in­om hjärn­forsk­ning?

– Jag för­sö­ker föl­ja med in­om be­te­en­de­ve­ten­skap, id­rotts­psy­ko­lo­gi och lik­nan­de. Även forsk­ning om fy­si­o­lo­gi och hur krop­pen fun­ge­rar är in­tres­sant. Hur hjär­nan fun­ge­rar är ett oer­hört spän­nan­de om­rå­de – det gäl­ler bå­de på fot­bolls­pla­nen och i li­vet i stort. Fot­boll är ju ett spel för hjär­nan och al­la nya rön som kan för­kla­ra var­för en del är bätt­re än and­ra är gi­vet­vis myc­ket in­tres­sant att ta del av.

Har du någ­ra fa­vo­rit‍ spe­la­re?

– Nej, in­te på det sät­tet. Jo, kanske en. Det skul­le i så fall va­ra Ga­ry Li­ne­ker, den brit­tis­ke topp­for­war­den. Han fanns så of­ta på rätt plats vid mot­stån­dar­må­let. Kanske ha­de han ex­e­ku­ti­va funk­tio­ner som var sär­skilt lämp­li­ga för en mål­gö­ra­re.

Det här är ett be­ar­be­tat ut­drag ur boken Hjärn­boll (Na­tur & Kul­tur 2018).

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.