Så resonerar filosoferna
Vem håller du med?
Hur ska vi förhålla oss till så kallade självkörande bilar, som egentligen är förprogram merade? Ali, Carina, Ted och Jill hade olika åsikter på sidan 19. Här kan du se vilka tänkare som de kan ta stöd av.
Ted bör följa Nicolas Evans, professor i filosofi vid Univer sity of Massachusetts Lowell. Hans team har fått i uppdrag av amerikanska National Science Foundation att skapa beslutsalgoritmer för för programmerade bilar. Målet är att minimera mänskligt lidande och de arbetar bland annat med en teknik som kallas maximin. Där utgår de ifrån det värsta som kan hända och arbetar sig bakåt för att minimera effekterna. Ett annat sätt är att utgå från dem som är mest utsatta, fotgängare, och premiera deras säkerhet. Evans är övertygad om att det går att skapa etiska datasystem för bilar.
Carina ställer samma fråga som professorn i filosofi, fin landssvensken George Henrik von Wright (1916–2003), gjorde i början på 2000-talet. Han skrev om relationen mel lan människan, naturen och tekniken och kallade sig själv för provokativ pessimist. Von Wright var orolig för att vår tro på oss själva som herrar över naturen skulle leda till en katastrof och varnade för att överlämna etiken till det han kallade för teknosystemet – alliansen mellan vetenskap, teknik och industri.
Ali kan luta sig mot Evgeny Morozov, som bland annat forskar om teknikhistoria vid Harvard. Han kritiserar tron på etiska algoritmer med hjälp av det han kallar solutionism – att ett problem i den tek niska världen alltid måste ha en lösning. Men när det gäller att bygga in etik i tekniken så finns det oftast inte ett enda svar. Det är därför, enligt Morozov, omöjligt att kalla ett dataprogram för självkörande bilar för etiskt. Exempelvis vill vi att bilen ska skada så få som möjligt, men skulle någon köpa en bil som inte garanterar att den är programmerad för att i första hand skydda bilens pas sagerare? Och hur påverkar det vår gemensamma etik?
Jill skulle kunna ha ett intressant samtal med filo sofen Johannes Himmelreich på Stanford university, som ifrågasätter de som utgår från vanliga förarares beteende när de försöker skapa etiska algoritmer för förarlösa bilar. Varför inte tänka tvärtom – vilken form av trafikmiljö skulle krävas för att bilens da tasystem skulle fungera så bra som möjligt? Ta till exempel övergångsställen och trafikljus som är till för att kontrollera okontrollerade människor, argumenterar Himmelreich. Behövs de verkligen när bilarna själva har kontrol len? Varför inte helt utgå från de nya bilarna och bygga om samhället?