Åsa­nil­son­ne­vill hjälpa­pa­ti­en­te­ratt­slu­ta medpsy­ko­far­ma­ka.

Vård­gi­va­re bör ut­bil­das bätt­re.

Modern Psykologi - - INNEHÅLL -

Jag har för­sökt slu­ta många gång­er”, sä­ger de sorg­set. ”Det har in­te gått.” De har ta­git psy­ko­far­ma­ka i två år, sex år, tolv år.

Ibland sä­ger de att de egent­li­gen in­te vil­le bör­ja, men över­ta­la­des. And­ra fick över­ta­la sin dok­tor, som min gam­la mam­ma som hade hört ta­las om ”lyc­ko­pil­ler”. Dem vil­le hon ha. Så små­ning­om vill de slu­ta. För­sö­ker, miss­lyc­kas. Nå­gon hjälp att slu­ta har de säl­lan fått, i många fall tvärtom – de har av­råtts från att för­sö­ka mins­ka/slu­ta, upp­muntrats att i stäl­let se på sin sjuk­dom som kro­nisk, me­di­ci­ne­ring­en som livs­lång.

Ibland har de helt en­kelt spo­lat ner ta­blet­ter­na i to­a­let­ten. Ibland har de hal­ve­rat do­sen, hal­ve­rat den igen ef­ter någ­ra da­gar, och se­dan slu­tat helt.

De har gjort som man bru­kar när man slu­tar med en an­ti­bi­o­tika­kur el­ler smärt­lind­ran­de me­di­ci­ner. Slu­tat. Och bli­vit då­li­ga. Al­la blir räd­da, me­di­ci­nen sätts in igen och bå­de den drab­ba­de och dok­torn tror att de nu ser hur per­so­nen ”egent­li­gen” mår, när de i själ­va ver­ket har sett en ut­sätt­nings­re­ak­tion.

Jag tyc­ker att vi ska jäm­fö­ra vå­ra psy­ko­far­ma­ka med al­ko­hol i stäl­let för med in­su­lin el­ler an­ti­bi­o­ti­ka. Det går ju fint att be­hand­la ång­est med al­ko­hol. Det be­ty­der dock in­te att ång­est be­ror på al­ko­hol­brist. Vi kan bli be­ro­en­de av al­ko­hol, och en kropp som har vant sig vid en viss pro­mil­le kan bli väl­digt då­lig, till och med dö, om al­ko­hol­till­för­seln stryps för snabbt. Det be­ty­der fort­fa­ran­de in­te att per­so­nen li­der av ett kro­niskt al­ko­hol­brist­syndrom, ba­ra att lång­va­rigt al­ko­holin­tag le­der till ab­sti­nens när man slu­tar. Det, i sin tur, be­ty­der in­te att man ald­rig ska slu­ta, ba­ra att man kan be­hö­va kom­pe­tent hjälp un­der ab­sti­nen­sen.

Det är hög tid att vård­gi­va­re som skri­ver ut psy­ko­far­ma­ka ut­bil­dar sig så att de även kan sät­ta ut pre­pa­ra­ten, allt­så av­slu­ta me­di­ci­ne­ring­en, på ett sä­kert sätt. Jag tyc­ker att vi inom vår­den ska stöt­ta de oli­ka lek­man­nai­ni­ti­a­tiv som syf­tar till att ge hjälp till själv­hjälp för dem som vill slu­ta.

Många und­rar om det in­te skrivs ut för myc­ket an­ti­de­pres­si­va me­di­ci­ner i Sve­ri­ge i dag – 700 000 dygns­do­ser är ju en gans­ka häp­nads­väc­kan­de siff­ra. Den kan för­stås tol­kas som att väl­digt många bör­jar me­di­ci­ne­ra, men på­ver­kas även av att många som bör­jar se­dan har svårt att slu­ta. Här ser jag en tyd­lig för­bätt­rings­po­ten­ti­al. Åsa Nil­son­ne är pro­fes­sor eme­ri­tus i me­di­cinsk psy­ko­lo­gi, psy­ki­a­ter, psy­ko­te­ra­peut och för­fat­ta­re.

Psy­ko­far­ma­ka bor­de jäm­fö­ras med al­ko‍ hol, in­te in­su­lin

SÄTT UT Åsa vill att den som slu­tar med sin me­di­cin ska få li­ka bra hjälp som den sombör­jar.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.