Vilden från Aveyron

Victor från Aveyron – så kallades den pojke som år 1800 traskade ut från skogen i närheten av Aveyron i södra Frankrike. Han hade tidigare tillfångatagits vid ett antal tillfällen, men alltid rymt tillbaka till skogs. När han väl kom ut ur skogen för gott antogs han vara i tolvårsåldern och verkade ha levt största delen av sitt liv ensam bland djuren. Tidiga observationer av honom var att ”han betedde sig mer som djur än som människa”.

Läkaren Jean Itard tog snart pojken under sina vingar och var också den som gav honom namnet Victor. Itard, som var pionjär inom vad som då kallades sinnesslöundervisning, var fast besluten att undervisa pojken.

Fallet med den vilda pojken belyste inte bara upplysningstidens populära fråga om vad som är mänskligt beteende och vad som skiljer oss från djuren – det gav också upphov till en av de första debatterna om arv och miljö. Många ansåg pojken vara utvecklingsstörd eftersom han, fram till sin död vid ungefär 40 års ålder, varken lärt sig att gå upprätt, läsa, skriva eller prata. Det trodde däremot inte Jean Itard, som i stället hävdade att pojkens avsaknad av mänskligt beteende var sprunget ur den totala sociala isolering han levt i.