Där­för rod­nar vi

Psy­ko­lo­gen Ka­rin Johansson rod­nar och frå­gar sig vad forsk­ning­en egent­li­gen vet om fe­no­me­net.

Modern Psykologi - - SMARTARE) RELATIONER - TEXT KA­RIN JOHANSSON

Di­ar­ré och sex­kva­li­tet. Som psy­ko‍ log be­hö‍ ver man stäl­la de obe­kvä­ma frå­gor­na. Men det är in­te all­tid att stäl­la frå­gan som är det job­bi­ga, ut­an den be­fa­ra­de re­ak­tio­nen ef­teråt. Det hän­der att bå­de jag som psy­ko­log och pa­ti­en­ten rod­nar, ibland ut­an att jag vet vem det är som bör‍ jat. Kan rod­nad smit­ta? Och vad gör jag i så fall för att in­te rod­na? Och är det ens nå­got att va­ra rädd för?

Vi rod­nar av li­ka många an­led­ning­ar som de oli­ka rö­da fär­ger vår hud kan an­ta. Me­dan ar­te­ri­ellt blod as­so­cie­ras med ett mer ag­gres­sivt till­stånd tycks den grön­ak­ti­ga fär­gen av ve­nöst blod hö­ra sam­man med rod­nad i so­ci­a­la sam­man­hang.

Vi rod­nar in­te all­tid när vi tyc­ker att nå­got är pin­samt el­ler skam­fullt, men of­ta fö­re­kom­mer des­sa ske­en­den sam­ti­digt. En pin­sam si­tua‍ ti­on kan hand­la om att be­gå ett miss­tag, som att spil­la kaf­fe el­ler ra­pa of­fent­ligt. I te­ra­pi‍ rum­met skul­le det pin­sam­ma kun­na va­ra frå­gor om sex el­ler mag­pro­blem. Si­tu­a­tio­ner som kan le­da till att vi kän­ner skam hand­lar of­ta om att vi miss‍ lyc­kats med att le­va ef­ter vå­ra vär­de­ring­ar, som till ex­em­pel att fus­ka i en täv­ling där man vär­de­rar rent spel myc­ket högt.

Men var­för blir vi rö­da i an­sik­tet när vi upp­le­ver att vi har gjort nå­got pin­samt el­ler när vi skäms?

För­må­gan att rod­na har länge väckt fors­kar­nas in­tres‍ se. Char­les Dar­win kon­sta­te‍ ra­de att män­ni­skan som art är en­sam om för­må­gan att an­ta fär­gen av en to­mat. Dar­wins te­o­ri var att det är just an­sik­tet som änd­rar färg på grund av att det är till an­sik­tet som and­ra män­ni­skors upp­märk­sam­het van­li­gen rik­tar sig. Upp­märk‍ sam­het mot and­ra kropps‍ de­lar än an­sik­tet skul­le där­för te­o­re­tiskt kun­na få ock­så des­sa kropps­de­lar att rod­na. Men på vil­ket sätt skul­le för­må­gan till rod­nad kun­na va­ra en evo­lu‍ ti­o­när för­del? Det­ta för­bryl‍ la­de Dar­win och för­bryl­lar fors­ka­re än i dag.

OÖNSKAD UPP­MÄRK­SAM­HET TYCKS

va­ra den mest fram­trä­dan­de or­sa­ken till rod­nad. En te­o­ri, som bland an­nat pre­sen­te‍ rats av psy­ko­lo­gi­fors­ka­re i en ar­ti­kel i tid­skrif­ten Psycho­lo‍

gi­cal Bul­len­tin år 1992, är att rod­na­den är ett sätt att för­sö­ka för­flyt­ta upp­märk­sam­he­ten från den som rod­nar; ge­nom att bli röd i an­sik­tet sig­na­le‍ rar vi till om­giv­ning­en att

Dar­wins te­o­ri var att just an­sik­tet änd­rar färg för att det är dit vår upp­märk­sam­het van­li­gen rik­tas

vi in­te vill ha upp­märk­sam‍ het. För­u­tom att vi själ­va blir obe­kvä­ma när vi rod­nar skul­le allt­så om­giv­ning­en bli det och där­med skif­ta fo­kus bort från den rod­nan­de per­so­nen. Vi tycks till och med kun­na rod­na av att and­ra rod­nar, så kal­lad em­pa­tisk rod­nad. Det skul­le kun­na för­kla­ra den si­tu­a­tion som upp­står i te­ra­pi­rum­met när psy­ko­log och pa­ti­ent bå­da blir rö­da i an­sik­tet.

hand­lar om att

EN ANNAN TE­O­RI rod­na­den upp­står som en ur‍ säk­tan­de gest. När vi har bru­tit mot en so­ci­al norm rod­nar vi för att vi­sa att vi är med­vet­na om över­trä­del­sen och ur­säk­tar oss ge­nom att rod­na. Är det en ur­säkt det hand­lar om när psy­ko­lo­gen rod­nar ef­ter att ha ställt en obe­kväm frå­ga till pa­ti­en­ten? Ett sätt att sä­ga att vi in­te all­tid kom­mer att stäl­la så pin­sam­ma frå­gor?

Fle­ra stu­di­er vi­sar att om­giv­ning­en god­tar rod­nad som en ur­säkt, bland an­nat en stu­die från år 1982, där del­ta­ga­re fick ob­ser­ve­ra när (skå­de­spe­lan­de) kun­der väl­te en tra­ve med to­a­lett­rul­lar i en mat­bu­tik. Del­ta­gar­na var mer be­näg­na att se på per­so‍ ner­na som sym­pa­tis­ka och tro­vär­di­ga om kun­den rod­na­de ef­ter hän­del­sen, i jäm­fö­rel­se med när kun­den in­te gjor­de det. Hur kan det kom­ma sig? Ef­tersom rod­nad styrs av det au­to­no­ma nerv­sy­ste­met går det in­te att sty­ra rod­nad vil­je‍ mäs­sigt.

Men om nu rod­nad in­te går att kon­trol­le­ra, finns det nå­gon hjälp att få om räds­lan för att rod­na är så stor att den får en att und­vi­ka so­ci­a­la sam‍ man­hang? Erytro­fo­bi är den kli­nis­ka ter­men som be­skri­ver stark räds­la för att rod­na.

Som vid många and­ra kog‍ ni­ti­va be­te­en­de­te­ra­peu­tis­ka be­hand­lingsin­sat­ser, kbt, vid fo­bi­er – hand­lar det om att lä­ra sig han­te­ra sin räds­la. Be­hand‍ ling­en in­ne­fat­tar psy­ko­e­du­ka‍ ti­on, be­te­en­de­ex­pe­ri­ment och kog­ni­tiv om­struk­tu­re­ring. Psy­ko­e­du­ka­tion hand­lar om att lä­ra sig vil­ka psy­ko­lo­gis­ka me­ka­nis­mer som kan för­kla­ra upp­koms­ten av be­te­en­det, till ex­em­pel räds­lan för att rod­na. Vid erytro‍fo­bi kan det hand­la om att bli upp­märk­sam på hur ökad själv­fo­ku­se­ring gör att man le­tar ef­ter tec­ken på rod­nad, till ex­em­pel att kän­na sig varm, vil­ket trig­gar den fak­tis­ka re­spon­sen att rod­na.

I be­te­en­de­ex­pe­ri­ment upp­ma­nas man att un­der­sö­ka huruvi­da bil­den man har av sig själv och av and­ra fak­tiskt stäm­mer med verk­lig­he­ten. Det kan till ex­em­pel in­ne­bä­ra att man ge­nom vi­de­o­film‍ ning av en so­ci­al si­tu­a­tion får un­der­sö­ka om och hur myc­ket man fak­tiskt rod­nar. Fle­ra stu­di­er har vi­sat att man of­ta har över­skat­tat hur myc­ket man rod­nar.

Men hur blir det om man ef­ter ett be­te­en­de­ex­pe­ri‍ ment ser sig själv på film och kon­sta­te­rar att man fak­tiskt rod­nar? Här blir den kog­ni­ti­va om­struk­tu­re­ring­en vik­tig, där au­to­ma­tis­ka tan­kar ut­ma­nas, i det­ta fall tan­kar om rod­na­dens be­ty­del­se. Det kan till ex­em­pel va­ra: ”Om jag rod­nar vi­sar jag att jag är osä­ker och svag.” El­ler: ”Om jag rod­nar kom­mer and­ra att tän­ka att jag är osä‍ ker och svag.” Ge­nom att änd­ra be­ty­del­sen man till­skri­ver sin rod­nad an­tas ens upp­ta­gen­het av den mins­ka och med ti­den ock­så fö­re­koms­ten av rod­nad.

För­u­tom kbt kan be­hand­ling för erytro­fo­bi ock­så in­ne­fat­ta se­lek­ti­va se­ro­to­ninå­terupp‍ tags­häm­ma­re, SSRI. Det­ta ef­tersom SSRI kan på­ver­ka blod­flö­det i amyg­da­la, som kopp­lats till re­spon­sen att rod­na hos per­so­ner med er‍ ytro­fo­bi. Det finns näm­li­gen forsk­ning som ty­der på in­di­vi‍ du­el­la skill­na­der i hur vi rea‍ ge­rar på po­ten­ti­ellt pin­sam­ma och skam­ful­la si­tu­a­tio­ner. Hos en per­son med stark räds­la för att bli grans­kad och då even­tu‍ ellt rod­na, till ex­em­pel vid ett tal in­för publik, ak­ti­ve­ras lätt det uråld­ri­ga alarm­sy­ste­met i amyg­da­la. Då blir det svårt att be­hål­la sitt lugn och fo­kus. Hos en per­son som in­te upp‍ le­ver räds­la in­för si­tu­a­tio­nen ak­ti­ve­ras i stäl­let lät­ta­re and­ra de­lar av hjär­nan, as­so­ci­e­ra­de med hög­re kog­ni­ti­va ni­vå­er, vil­ket gör att per­so­nen i stäl­let för­blir lugn och fo­ku­se­rad.

skill­nad

EN ANNAN IN­DI­VI­DU­ELL hand­lar om räds­lan för att bli grans­ka­de av and­ra. Per­so­ner med so­ci­al fo­bi och erytro­fo­bi tycks va­ra mer räd­da för att bli ne­ga­tivt be­döm­da av and­ra.

Men var­för kan vi rod­na även vid po­si­tiv be­döm­ning, till ex­em­pel vid be­röm? I ar­be­tet som psy­ko­log kan jag kom­ma på mig själv med att rod­na vid be­röm från en kol­le­ga el­ler vid ett tack från en pa­ti­ent. Rod­nar vi vid be­röm när vi in­te tyc­ker att be­röm­met vi får är ade­kvat och för att sig­na­le­ra att vi vill för­skju­ta upp­märk­sam­he­ten ifrån oss? Kanske ha­de Dar­win rod­nat av em­pa­ti om han viss­te att fors­kar­na fort­fa­ran­de in­te har sva­ret.

När vi bru­tit en so­ci­al norm rod­nar vi för att vi­sa att vi är med­vet­na om den so­ci­a­la över­trä­del­sen

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.