Mäns för­lo­ra­de an­knyt­ning

Psy­ko­lo­ger för­kla­rar pat­ri­ar­ka­tet.

Modern Psykologi - - SMARTARE) RECENSIONER - – Ka­rin Ska­ger­berg

I boken Why do­es pat­ri­ar­chy

per­sist? de­fi­nie­ras pat­ri­ar‍ kat som en kul­tur ba­se­rad på en hi­e­rar­kisk struk­tur, där vi ser mänsk­li­ga egen­ska­per som an­ting­en mas­ku­li­na el­ler fe­mi­ni­na, och där det mas­ku‍ li­na anses över­ord­nat. Ti­teln skvall­rar om att boken vän­der sig till re­dan fräls­ta, som skri‍ ver un­der på ti­di­ga­re nämn­da sam­hälls­a­na­lys. Men där­med in­te sagt att in­ne­hål­let in­te kan till­ta­la en bre­da­re publik.

Psy­ko­lo­gi­fors­kar­na Ca­rol Gil­li­gan och Na­o­mi Sni­der tar sig näm­li­gen an frå­gan om var­för den pat­ri­ar­ka­la ord‍ ning­en fort­fa­ran­de ex­i­ste­rar ur ett psy­ko­lo­giskt per­spek­tiv. De grä­ver dju­pa­re än den slent‍ ri­an­mäs­si­ga för­kla­ring­en att ”män med makt in­te vill läm­na ifrån sig den” och frå­gar sig hur det­ta egent­li­gen kom­mer sig.

En stor del av sva­ret ver­kar stå att fin­na i an­knyt­nings­teo‍ rin, sig­ne­rad psy­ki­a­tern och psy­ko­a­na­ly­ti­kern John Bowl‍ by. I hans klas­sis­ka ex­pe­ri­ment och iakt­ta­gel­ser av barn som se­pa­re­rats från si­na för­äld‍ rar, el­ler där för­äld­rar­na in­te va­rit för­mög­na att ge bar­net till­räck­lig när­het, no­te­rar han av­stängd­het re­spek­ti­ve över‍ dri­ven om­vård­nad i se­na­re re‍ la­tio­ner. För­fat­tar­na me­nar att just känslo­mäs­sig av­stängd­het är ett ty­piskt man­ligt drag som pre­mie­ras i det pat­ri­ar‍ ka­la sam­häl­let, me­dan att som kvin­na i stäl­let vår­da and­ras – of­ta mäns – känslo­mäs­si­ga be­hov och un­der­ord­na si­na eg­na, är den typ av kvinn­lig­het som fö­re­dras.

BOKEN FÄS­TER STOR vikt vid att vi är re­la­tio­nel­la va­rel­ser och dis­ku­te­rar hur kon­takt, el­ler sna­ra­re för­lus­ten av ge­nu­in mänsk­lig kon­takt, del­vis kan för­kla­ra hur hi­e­rar­ki­er, som pat­ri­ar­ka­tet – men även den struk­tu­rel­la ra­sis­men, på­pe­kar för­fat­tar­na – kan upp­rätt­hål‍ las. Att på rik­tigt mö­ta och em­pa­tiskt för­sö­ka för­stå and­ra omöj­lig­gör den ty­pen av struk‍ tu­rer, me­nar de och hän­vi­sar till så­väl Gam­la tes­ta­men­tet som Sig­mund Freud för att dis‍ ku­te­ra hur käns­lan av för­lo­rad makt och kon­troll kan bott­na i den djupt mänsk­li­ga räds­lan för att bli läm­nad och så­rad. De me­nar att bo­te­med­let är kär­lek ge­nom re­la­tio­ner och mö­ten, där sår­bar­he­ten får sy­nas och ta­las om, in­te stäng­as av och i värs­ta fall ka­na­li­se­ras i ag‍ gres­si­vi­tet. Att mäns ag­gres‍ si­vi­tet och våld mot kvin­nor of­ta upp­står i si­tu­a­tio­ner där män­nen känt sig av­vi­sa­de är i det här sam­man­hang­et tan­ke‍

väc­kan­de. Lik­som de stu­di­er som för­fat­tar­na re­fe­re­rar till, där man skön­jer en ten­dens att poj­kar i ton­å­ren slutar kän­na ef­ter hur de mår.

sig bra

BOKEN HA­DE KLA­RAT med de re­fe­ren­ser till ti­di­ga­re forsk­ning och psy­ko­lo­gis­ka te­o­ri­er som pre­sen­te­ras. Men i ett för­sök att styr­ka sin tes de­lar för­fat­tar­na ock­så med sig av per­son­li­ga historier om att ver­ka som fors­ka­re i en mans­do­mi­ne­rad värld och den osun­da re­spon­sen att fly från dju­pa­re re­la­tio­ner, ef­ter att ha för­lo­rat en far i ti­dig ål­der. Det­ta öpp­nar upp för kri­tik mot anek­do­tisk be­vis­fö­ring ut­i­från ett ve­ten­skap­ligt per­spek­tiv, det ”man­li­ga” per­spek­ti­vet om man så vill. Att un­der­stry‍ ka po­äng­en med ett per­son­ligt och ”kvinn­ligt” till­tal – ett sätt att bry­ta sig ur ord­ning­en och vi­sa på att det per­son­li­ga är po­li­tiskt – är i just det här fal­let ty­värr ock­så bokens svag­het.

TA­LA OM DET Vägen till jäm­ställd­het går via re­la­tio­ner där sår­bar­het får sy­nas och ta­las om.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.