Dustäl­ler­frå­gan, vi­fin­ner­sva­ret.

Mo­dernpsy­ko­lo­gi pre­sen­te­rar svar från le­gi­ti­me­ra­de psy­ko­lo­ger på Sve­ri­ges psy­ko­log‍‍ för­bunds sajt Psy­ko­lo­gi­gui­den.se och från fors­ka­re vid svens­ka uni­ver­si­tet.

Modern Psykologi - - F+S) - VAD UND­RAR DU ÖVER? Frå­ga en fors­ka­re: fra­ga@mo­dernpsy­ko­lo­gi.se Frå­ga en psy­ko­log: www.psy­ko­lo­gi­gui­den.se

Sju­å­ring helt ut­an spär­rar

En poj­ke på sko­lan som är sju år är in­te som nå­got an­nat barn jag träf­fat. Jag har job­bat in­om sko­la i många år. Han be­rät­tar de­tal­je­rat hur han ska dö­da and­ra, ho­tar och skräm­mer si­na klass­kam­ra­ter. Han kan mitt i en oför­klar­lig af­fekt vil­ja sit­ta i knät, se­dan gå upp, ta upp ett hårt fö­re‍mål och ho­ta med att dö­da en med det. Van­ligt­vis rör han fö­re­må­let som om han pre­cis skul­le kas­ta, spär­rar upp ögo­nen och tit­tar hur jag re­a­ge­rar. När jag är lugn och in­te läg­ger nå­gon vikt vid hans kropps­språk kan han bör­ja skri­ka och ban­ka i väg­gen för att plöts­ligt bli ett li­tet kär­leks­fullt barn som vill kra­mas.

I säll­skaps­spel får ing­en spe­la om det in­te är han som skö­ter al­las spel­pjä­ser och slår tär­ning­en åt al­la. Han lju­ger ihop nya reg­ler för att in­te för­lo­ra och hå­nar and­ra. Han skräm­mer många och ver­kar le­va på det. Från att sit­ta lugn och syss­la med nå­got kan han plöts­ligt fa­ra upp och hop­pa upp och ner ut­an att ta nå­gon som helst hän­syn till om­giv­ning­en. Så här är vår var­dag. Ena se­kun­den är han lugn och and­ra se­kun­den myc­ket hot­full. Han är an­ti­so­ci­al och har då­lig om­giv­nings­upp­fatt­ning. Le­ver i en värld där man of­ta und­rar vad som på­går. För­äld­rar­na är oin­tres­se­ra­de och sys­tern ut­står myc­ket våld. Hur ska jag få mer för­stå­el­se för ho­nom? Ut­i­från din be‍skriv‍ ning lå­ter det som att du träf­far ett barn i be­hov av myc­ket stöd. En poj­ke som age­rar på det­ta sätt och som du ut­i­från din er­fa­ren­het an­ser är kraf­tigt av­vi­kan­de från and­ra jämn­å­ri­ga sig­na‍ le­rar med störs­ta san­no­lik­het att han in­te mår bra. Spon­tant tän­ker jag att man skul­le be­hö­va ve­ta be­tyd­ligt mer om den­na poj­ke för att kun­na be­dö­ma vil­ken typ av stöd och hjälp han och hans nät­verk be­hö­ver och kan dra nyt­ta av. Har du själv fun­de­rat på om en ut­red­ning skul­le be­hö­vas? När man gör en så­dan skaf­far man ju mer in­for­ma­tion bå­de om poj­ken själv och hans even­tu‍ el­la svå­rig­he­ter, sår­bar­he­ter, svag­he­ter och styr­kor – men även om hur det ser ut runt om ho­nom, det vill sä­ga hur nät­ver­ket ser ut, vil­ket stöd han får el­ler even­tu­ellt in­te får.

Du skri­ver in­te i vil­ken roll du träf­far den­na poj­ke men det lå­ter som att du har en roll i hans skol­gång. I det lä­get kan‍ ske du el­ler nå­gon annan från sko­lan kan fö­re­slå en så­dan ut­red­ning för hans för­äld­rar. Nu skri­ver du att för­äld­rar­na är oin­tres­se­ra­de, men tror du att det finns en möj­lig­het att ta­la med dem igen? Det lå­ter onek‍ li­gen som att si­tu­a­tio­nen är så‍ dan att det är myc­ket an­ge­lä­get att för­stå poj­ken bätt­re.

Om det vi­sar sig va­ra omöj‍ ligt att nå för­äld­rar­na i det­ta, men ni på sko­lan än­då be­dö‍ mer att det är nöd­vän­digt att in­sat­ser görs och ni kän­ner oro för poj­ken och hans må­en­de, bör ni gö­ra en oro­san­mä­lan till so­ci­al­tjäns­ten. Den el­ler de ut­red­nings­in­sat­ser som för­hopp­nings­vis kom­mer att gö­ras bör se­dan lig­ga till grund för fort­satt pla­ne­ring kring poj­ken. Men ut­red­ning­ar kan ta tid och i vän­tan på det kan‍ ske nå­got än­då mås­te gö­ras.

Vet du om Ko­met­pro­gram‍ met er­bjuds i er kom­mun? Jag tän­ker att det skul­le kun­na va­ra en in­sats som ni kan ha nyt­ta av näs­tan oav­sett vad ut­red­ning­ar kan kom­ma att vi­sa. Pro­gram­met finns i oli­ka ver­sio­ner, bå­de rik­tat till för­äld­rar och sko­la, och det hand­lar om att öka fär­dig­he‍ ter­na i att be­mö­ta ut­a­ge­ran­de barn på ett bra sätt. Jag fö­re­slår att du un­der­sö­ker det. Vill ni lä­sa på om hur man kan be­mö­ta ut­a­ge­ran­de be­te­en­den hos barn tyc­ker jag att Fem

gång­er mer kär­lek (Na­tur & Kul­tur) av Mar­tin Fors­ter och

Be­te­en­de­stöd i var­da­gen (Na­tur & Kul­tur) av Pe­ter Karls­son är vär­da att näm­na.

Livsvir­sky, le­gi­ti­me­rad psy­ko­log/psy­ko­lo­gi­gui­den.se

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.