Är barn överbeskyddade?
Hur ser orsakssambandet ut mellan sköra barn och väldigt beskyddande föräldrar? I bekantskapskretsen tycker jag mig se exempel på att överdrivet omhändertagande föräldrar lett till ömtåliga barn, snarare än det omvända. Ett bra föräldraskap innebär att pålitligt och över tid uppfatta variationer i sitt barns beteende, sätta sig in i barnets perspektiv och tolka hur barnets behov på kort och på lång sikt bäst kan tillfredsställas. Olika föräldrar har olika lätt för detta. Gemensamt för alla sköra barn, oavsett bakgrund, är att de behöver föräldrar som är extra lyhörda och engagerade i att hjälpa dem att utveckla sina unika resurser.
Det finns inte så mycket forskning specifikt om över beskyddande föräldrar, men generellt kan sägas att föräld rar med förvrängda föreställ ningar om sitt eget föräldra skap och sitt barns möjligheter lättare misstolkar sitt barns beteende.
Eftersom barnet är pro grammerat att utveckla anknytning till den som regel bundet tar hand om det för söker det alltid anpassa sig till den omvårdnad som föräldern erbjuder. Barnet kommer att uppfatta förälderns föreställ ningar som sina egna genuina behov, till exempel att aldrig klättra högt eller cykla fort.
Båda sambanden tycks alltså finnas: föräldrar som på ett ly hört sätt anpassar sin omvård nad till vad de sköra barnen kan hantera, och föräldrar som kontinuerligt misstolkar sina barns behov och där barnen löper risk att tillägna sig en inlärd ömtålighet från sina överbeskyddande föräldrar.
Men att den senare kategorin skulle dominera finns det nog inga belägg för. Glädjande nog finns det däremot interven tionsmetoder för föräldrar som behöver hjälp att utveckla sin lyhördhet. Pia Risholm Mothander, docent i utvecklingspsykologi, Stockholms universitet
Olika föräldrar har olika lätt för att tolka sina barns beteenden och behov