Fotbollen har förstört vårt liv
Min man och jag har levt ihop i 30 år. Vi har haft ett fantastiskt liv tillsammans! Fram tills för cirka 10 år sedan. Då började en av våra söner spela fotboll och min man engagerade sig mer och mer och blev bland annat lagledare.
Fotbollsmatcherna har ödelagt vår bekantskapskrets. Min man jobbar 8 - 17.30. Han kommer hem i tio minuter för att byta till fotbollskläder och är sedan hemma vid 21. Då tittar han bara på sportkanaler och sedan somnar han. Jag får göra allt hemma (i en stor villa och stor trädgård). På hel- gerna är det fotbollsmatcher i andra städer. Vi har ingen tid att prata överhuvudtaget men han vägrar halvera fotbollsträningar och matcher. Jag orkar inte längre. Vad ska jag göra?
Det låter som om din mans fotbollsintresse har fått mycket negativa konsekvenser för dig och för er relation. Det fantastiska liv du beskriver att ni har haft, har från din horisont kraschat totalt. Det är verkligen inte konstigt att du är förtvivlad över hans intresse och över att han inte är villig att minska den tid han lägger ner på fotbollen. Jag anar också att detta ämne ofta leder till konflikt, vilket jag i mitt svar utgår ifrån och inleder med några allmänna reflektioner.
I relationer är det vanligt att parterna har olika syn på hur mycket tid de ska tillbringa ifrån varandra och hur mycket de ska vara tillsammans, samt hur ansvar för hem och familj ska se ut. Många går in i en re lation med ett visst önskemål, som sedan förändras längs med vägen i takt med att rela tionen utvecklas och föränd ras, till exempel när man får barn. Olikheterna kan i sin tur leda till konflikter så som det verkar ha gjort för er. Jag und rar därför hur er relation såg ut innan din mans fotbolls intresse började. Upplever du att ni hade en samsyn då kring gemensam tid/egen tid och ansvar för hemmet eller fanns det redan då olikheter mellan er? Om ni hade en samsyn då, vad tror du kan ha bidragit till konflikterna som finns nu?
Jag tänker att din man i och med er sons fotbollsträning upptäckte ett nytt intresse som nu berikar honom och därmed har blivit en viktig
Att visa ilska leder oftast inte till önskat utfall när det är närhet man egentligen vill ha
del av hans liv som han inte gärna vill ge upp. För dig har hans intresse i stället lett till negativa konsekvenser i form av ökad arbetsbelastning och minskad närhet. Det går verk ligen att förstå att du känner dig missnöjd och upplever att situationen är djupt orättvis. Din man får tid för sitt intresse medan du får ta kostnaden. Inte konstigt att du blir både förbannad och ledsen. Att ni båda känner så starkt för er sak tror jag kan bidra till att ni har svårt att kommunicera om det.
När något är viktigt för oss och vi känner att det är hotat av vår partners beteende, så som ni kanske båda gör i det här fallet, är det vanligt att man försöker påverka den andre till att ändra sig. Ett vanligt och högst begripligt sätt att försöka förändra någon när man är besviken är att beskriva sitt missnöje med den andre och kräva förändring. Att visa sin ilska leder dock oftast inte till önskat utfall när det är mer närhet man vill ha. Den andre känner sig kritise rad och anklagad och svarar med att försvara sig själv, at tackera eller dra sig undan. Din man märker nog väldigt tydligt att du är arg, vilket troligen gör att han visar ilska tillbaka och håller fast vid att han inte tänker ge med sig. Om det ofta blir bråk när ni pratar om hans intresse är det också troligt att han kanske drar sig för att prata om sina behov med dig av rädsla för att det ska bli bråk. På det viset kan det uppstå en ond cirkel som leder till ökad distans mellan er.
Så hur ska du då prata med din man så att han lyssnar på dig och förstår hur det blir för dig när han lägger så mycket tid på fotbollen? Först och främst tror jag att det är viktigt att du väljer tillfälle med omsorg. Gör det inte i direkt anslutning till att du blivit upprörd, utan säg till din man att du vill prata med honom och försök hitta en tid som passar er båda. Detta ger dig tid att fundera över vad du vill säga och underlättar troligen för dig att få fram det som jag förstår finns bakom din ilska, nämligen besvikelse över hur det blivit och en längtan efter mer närhet och tid med honom. Och förstås en mer jämbördig fördelning av an svaret för hemmet. Om du kan uttrycka det för honom tror jag att han får lättare att lyssna på dig än om han hör att du är arg och att han gör fel. Så försök att beskriva att du saknar den tid ni hade tillsammans förut och att du känner att du får ta ett för stort ansvar som du nu inte mäktar med. När du har sagt detta tycker jag att du ska lämna ordet till honom. Fråga vad han tänker om det du säger. Vad tänker han om er relation och familjelivet?
Det kan vara skrämmande att blotta sig och inte vara sä ker på hur ens partner kommer att ta emot det man känner. Det kan likaså vara skräm mande att höra sin partner berätta om sina verkliga känslor. Samtidigt tror jag att du har mycket att vinna på att ta detta steg. Om det här känns för svårt att göra på egen hand tycker jag att du ska ta hjälp av en utomstående part, en psykolog, parterapeut eller familjerådgivare.