Kan vi hysa hopp om klimatet?

Fundera själv utifrån ett filosofiskt dilemma.

Det är fin vinterdag, bra före och snöns kristaller blixtrar i solen. Allan, Ellen, Juan och Isa tar en fikapaus efter någon mils skidåkning. Isa utbrister: ”Jag hoppas att mina barn också kommer att kunna sitta så här och njuta!” De andra reagerar och snart är samtalet om klimatet igång.

ELLEN: Det där är jag inte alls säker på. Alla fakta pekar åt helt motsatt håll.

ISA: Vilken pessimist du är. Det är klart att de kommer att göra. På ett eller annat sätt.

JUAN: Jag tycker att klimatkrisen är positiv. ELLEN: Positiv? JUAN: Ja, titta bara på hur den får världens alla länder att samarbeta på ett helt nytt sätt.

ELLEN: Samarbeta! Ser du inte hur långsamt det går? Medan de pratar smälter isarna.

ALLAN: Men måste vi engagera oss i det där just nu? Ni förstör den här fantastiska upplevelsen. ELLEN: Vi måste göra något nu. Det är det enda som

gäller.

ISA: Jag håller med dig Ellen, det är viktigt att aktivera sig. Men jag tror inte på den där svartsynen du har. Hopp ger mig energi och lust att agera.

JUAN: Medvetenheten om vårt gemensamma ansvar för planeten kommer att öka. Och det kommer inte bara att hjälpa oss att rädda klimatet, utan också att bygga en bättre värld.

ELLEN: Men Juan, att du skulle komma ut som romantiker var otippat. Jag kan skicka dig några länkar som får det där saliga leendet att slockna.

ALLAN: Men sluta tjata. Det är nu vi lever och här är det för tillfället ingen klimatkris. Titta ut över snölandskapet. Vänd upp ansiktet mot solen, njut och ta en apelsin.