” Jag blir mjukare av att vara med kaniner”

VIKTORIA MYRÉN Författare och skrivlärare. Kaninälskare.

”Min dotter köpte två dvärgvädurskaniner och började med kaninhoppning. Det är inte en jätte hipp sport – det mjuka verkar smitta av sig på dem som håller på med det. Man kan vara lite eljest. Alla sorters barn och ungdomar får plats.

Vi har superhopparen Wisla, snälla Sune som har så långa öron att han trampar på dem, blondinen Myran, bitchiga Vega och nerviga Billy. Sådana personligheter. Jag är så förvånad över hur mycket de betyder. När de äter banan vibrerar hela rumpan för banan är det godaste de vet. I hagen gör de glädjeskutt upp i luften och åt sidan, och det är så skönt att hålla i något som är mjukt och som tycker om en tillbaka.

Jag tror att de limmar ihop oss som familj. När min sons coola femtonåriga moppekompisar kommer över och kaninerna skuttar fram går det inte att vara så tuff. Jag tror att jag också blir mjukare av att vara med kaniner. Hade någon sagt till mig att jag skulle ha husdjur och bli tokig i kaniner, hade jag aldrig trott dem.”