VEM FÅR ÄLSKA SIN KROPP?
Kroppsaktivismen väcker starka reaktioner.
Åena sidan: Älska din kropp, för fet eller för mager. Å andra sidan: Tänk på hälsan och samhällets kostnader.
”En banan innehåller hundra kalorier. Jag tänker på det varje gång jag äter en.”
Av tonfallet framgick att hon tyckte att det var mycket. Hon var femton år, jag var sex år äldre. Sex år är inte ens ett sandkorn i tidens stora timglas, men under de åren hade mycket hunnit hända.
När jag var femton tänkte jag aldrig på kalorier. Frukt var nyttigt, chips onyttigt. Sociala medier fanns knappt och gojibär, spirulina och acai var rotvälska och inte något man hade i skafferiet.
Monica Ålgars är kbt-psykolog och psykologiforskare vid Helsingfors universitet. Hon är specialiserad på ätstörningar och kroppsbild och bekräftar att det skett en utveckling mot både ett mer kroppsfixerat, och också mer hälsomedvetet, samhälle. I dag vill vi inte bara vara smala och vältränade, utan eftersträvar också en ”renhet”, genom att välja mat som utpekats som hälsosam.
– Mat, ätande, hälsa och kropp är laddat på väldigt många fronter, vilket gör det svårt att navigera, säger hon.
Hälsomedvetenheten syns i vår konsumtion: I fjol köpte svenskarna kosttillskott och bantningsmedel för nästan 4,9 miljarder kronor, enligt statistik från branschorganisationen Svensk egenvård.
Det smala anses vara både klädsamt och hälsosamt, medan det överviktiga förknippas med långt mer än ohälsa.
– Vi lägger väldigt mycket värderingar i storlek, vikt och utseende, vad som är fint eller fult. Också moraliska – det finns studier som visar på att människor som väger mer har svårare att få jobb. Det associ eras med lättja exempelvis, säger Monica Ålgars. Fetma är verkligen ingen ädel sjukdom, påpekar Claude Marcus, professor och forskare inom barnfetma vid Karolinska institutet.
– Folk upplever inte att det är synd om dem, snarare tvärtom – det finns ett förakt. De har dålig karaktär och ska straffas, säger han.
Claude Marcus tror att den rådande hälsotrenden har påverkat i positiv riktning bland dem i samhället som har det bäst ställt – där kan man se en minskning av övervikt.
HAR VI RENT AV blivit för foku serade på vikt? Nej, menar Claude Marcus. Hälsosam kost och fysisk aktivitet är viktigt, men siffran på vågen har fort sättningsvis stor betydelse för hälsan.
– För många sjukdomar finns det ett klart samband med övervikt, till exempel typ 2-diabetes.
Varje barn som utvecklar fetma kostar samhället 300000–400000 kronor extra under sin livstid, men trots detta är samhällets stöd till dem som vill gå ner i vikt undermåligt, anser han.
Motsatsen till kroppspositivism– skuldbeläggande – fungerar inte
– Nu är det så att samhället erbjuder ingen hjälp om man inte lider av en sådan extrem fetma att det är dags för fetmakirurgi. Det är en konstig syn, säger Claude Marcus.
DET FINNS DOCK de som har tröttnat på att kroppen ses som ett evigt renoveringsprojekt. Kroppspositivismen är en rörelse som kämpar för att alla kroppar ska få existera på lika villkor. I skrivande stund har hashtaggen bodypositive över sju miljoner träffar på Instagram och är en knutpunkt där porträtt på kroppar i olika storlekar samlas, många större än de som får utrymme i modekatalogerna.
Men rörelsen har också fått mothugg och beskyllts för att uppmuntra till fetma. Claude Marcus är en av dem som ställer sig kritisk.
– Det är lika skevt som att rökare skulle säga att de är stolta över att röka. Däremot legitimerar det inte att samhället kränker den som lider av fetma, säger han.
Vi får inte heller bli för rädda för att trampa folk på tårna. Man måste kunna prata om hälsoriskerna, menar Claude Marcus. Han betonar att man inte ska blanda ihop skönhetsideal och de faktiska riskerna med övervikt.
– Det är en sjukdom som man dör av om man inte får hjälp. En del tycker att det är fruktansvärt jobbigt att tala om vikt, att det känns kränkande och stigmatiserande, men jag tycker att vi ändå måste tala om det eftersom fetma är en sjukdom. Vi kan inte hymla om det bara för att det är jobbigt.
PSYKOLOGEN MONICA ÅLGARS
ser däremot kroppspositivismen som ett enbart positivt fenomen.
– Det finns en del studier som pekar på att viktdiskriminering och skamstämpeln på överviktiga inte hjälper. De får bara människor att må sämre psykiskt och då tenderar vikten i snitt att öka. Motsatsen till kroppspositivism – skuldbeläggande – fungerar inte. Det får människor att må sämre och hjälper dem inte att gå ner i vikt, om det är det som man försöker uppnå.
I stället borde vi, menar Monica Ålgars, ha förståelse för att hälsa är något komplext, som vikt och kost endast är beståndsdelar av. Liksom att alla förbud, enstaka studier och larm inte behöver tolkas som absoluta sanningar.
Ett gemensamt mål i både fitnesskretsar och i den kroppspositiva rörelsen är att älska sin kropp – antingen ska man förändra den tills man älskar den, eller älska den precis som den är. Ett mål som för många ses som avlägset.
– Man måste inte älska sin kropp, men det är bra om man kan respektera, ta hand om och vara tillfreds med den, säger Monica Ålgars.
Felicia Bredenberg är reporter på tidningen Fokus, där den här artikeln tidigare har publicerats.