VEM FÅR ÄLSKA SIN KROPP?

Kropps­ak­ti­vis­men väc­ker star­ka re­ak­tio­ner.

Modern Psykologi - - SMARTARE - TEXT FELICIA BREDENBERG

Åe­na si­dan: Älska din kropp, för fet el­ler för ma­ger. Å and­ra si­dan: Tänk på häl­san och sam­häl­lets kostnader.

”En ba­nan in­ne­hål­ler hund­ra ka­lo­ri­er. Jag tän­ker på det var­je gång jag äter en.”

Av ton­fal­let fram­gick att hon tyck­te att det var myc­ket. Hon var fem­ton år, jag var sex år äld­re. Sex år är in­te ens ett sand­korn i ti­dens sto­ra timglas, men un­der de åren ha­de myc­ket hun­nit hän­da.

När jag var fem­ton tänk­te jag ald­rig på ka­lo­ri­er. Frukt var nyt­tigt, chips onyt­tigt. So­ci­a­la me­di­er fanns knappt och go­ji­bär, spi­ru­li­na och ac­ai var rotväls­ka och in­te nå­got man ha­de i skaf­fe­ri­et.

Mo­ni­ca Ål­gars är kbt-psy­ko­log och psy­ko­lo­gi­fors­ka­re vid Helsing­fors uni­ver­si­tet. Hon är spe­ci­a­li­se­rad på ät­stör­ning­ar och kropps­bild och be­kräf­tar att det skett en ut­veck­ling mot bå­de ett mer kropps­fix­e­rat, och ock­så mer hälso­med­ve­tet, samhälle. I dag vill vi in­te ba­ra va­ra sma­la och välträ­na­de, ut­an ef­ter­strä­var ock­så en ”ren­het”, ge­nom att väl­ja mat som ut­pe­kats som häl­so­sam.

– Mat, ätan­de, häl­sa och kropp är lad­dat på väl­digt många fron­ter, vil­ket gör det svårt att na­vi­ge­ra, sä­ger hon.

Hälso­med­ve­ten­he­ten syns i vår kon­sum­tion: I fjol köp­te svens­kar­na kost­till­skott och bant­nings­me­del för näs­tan 4,9 mil­jar­der kro­nor, en­ligt sta­tistik från bransch­or­ga­ni­sa­tio­nen Svensk egen­vård.

Det sma­la an­ses va­ra bå­de kläd­samt och häl­so­samt, me­dan det över­vik­ti­ga för­knip­pas med långt mer än ohäl­sa.

– Vi läg­ger väl­digt myc­ket vär­de­ring­ar i stor­lek, vikt och ut­se­en­de, vad som är fint el­ler fult. Ock­så mo­ra­lis­ka – det finns stu­di­er som vi­sar på att män­ni­skor som väger mer har svå­ra­re att få jobb. Det as­so­ci‍ eras med lätt­ja ex­em­pel­vis, sä­ger Mo­ni­ca Ål­gars. Fet­ma är verk­li­gen ing­en ädel sjuk­dom, på­pe­kar Clau­de Mar­cus, pro­fes­sor och fors­ka­re in­om barn­fet­ma vid Ka­ro­lins­ka in­sti­tu­tet.

– Folk upp­le­ver in­te att det är synd om dem, sna­ra­re tvärtom – det finns ett för­akt. De har då­lig ka­rak­tär och ska straf­fas, sä­ger han.

Clau­de Mar­cus tror att den rå­dan­de häl­sotren­den har på­ver­kat i po­si­tiv rikt­ning bland dem i sam­häl­let som har det bäst ställt – där kan man se en minsk­ning av över­vikt.

HAR VI RENT AV bli­vit för fo­ku‍ se­ra­de på vikt? Nej, me­nar Clau­de Mar­cus. Häl­so­sam kost och fy­sisk ak­ti­vi­tet är vik­tigt, men siff­ran på vå­gen har fort‍ sätt­nings­vis stor be­ty­del­se för häl­san.

– För många sjukdomar finns det ett klart sam­band med över­vikt, till ex­em­pel typ 2-di­a­be­tes.

Var­je barn som ut­veck­lar fet­ma kos­tar sam­häl­let 300000–400000 kro­nor ex­tra un­der sin livs­tid, men trots det­ta är sam­häl­lets stöd till dem som vill gå ner i vikt un­der­må­ligt, an­ser han.

Mot­sat­sen till kropps­po­si­ti­vism– skuld­be­läg­gan­de – fun­ge­rar in­te

– Nu är det så att sam­häl­let er­bju­der ing­en hjälp om man in­te li­der av en så­dan ex­trem fet­ma att det är dags för fet­ma­ki­rur­gi. Det är en kons­tig syn, sä­ger Clau­de Mar­cus.

DET FINNS DOCK de som har trött­nat på att krop­pen ses som ett evigt re­no­ve­rings­pro­jekt. Kropps­po­si­ti­vis­men är en rö­rel­se som käm­par för att al­la krop­par ska få ex­i­ste­ra på li­ka vill­kor. I skri­van­de stund har hash­tag­gen bo­dy­po­si­ti­ve över sju mil­jo­ner träf­far på Instagram och är en knut­punkt där porträtt på krop­par i oli­ka stor­le­kar sam­las, många stör­re än de som får ut­rym­me i mo­deka­ta­lo­ger­na.

Men rö­rel­sen har ock­så fått mot­hugg och be­skyllts för att upp­munt­ra till fet­ma. Clau­de Mar­cus är en av dem som stäl­ler sig kri­tisk.

– Det är li­ka skevt som att rö­ka­re skul­le sä­ga att de är stol­ta över att rö­ka. Dä­re­mot le­gi­ti­me­rar det in­te att sam­häl­let krän­ker den som li­der av fet­ma, sä­ger han.

Vi får in­te hel­ler bli för räd­da för att tram­pa folk på tår­na. Man mås­te kun­na pra­ta om häl­so­ris­ker­na, me­nar Clau­de Mar­cus. Han be­to­nar att man in­te ska blan­da ihop skön­hets­i­de­al och de fak­tis­ka ris­ker­na med över­vikt.

– Det är en sjuk­dom som man dör av om man in­te får hjälp. En del tyc­ker att det är fruk­tans­värt job­bigt att ta­la om vikt, att det känns krän­kan­de och stig­ma­ti­se­ran­de, men jag tyc­ker att vi än­då mås­te ta­la om det ef­tersom fet­ma är en sjuk­dom. Vi kan in­te hym­la om det ba­ra för att det är job­bigt.

PSY­KO­LO­GEN MO­NI­CA ÅL­GARS

ser dä­re­mot kropps­po­si­ti­vis­men som ett en­bart po­si­tivt fe­no­men.

– Det finns en del stu­di­er som pe­kar på att vikt­dis­kri­mi­ne­ring och skam­stäm­peln på över­vik­ti­ga in­te hjäl­per. De får ba­ra män­ni­skor att må säm­re psy­kiskt och då ten­de­rar vik­ten i snitt att öka. Mot­sat­sen till kropps­po­si­ti­vism – skuld­be­läg­gan­de – fun­ge­rar in­te. Det får män­ni­skor att må säm­re och hjäl­per dem in­te att gå ner i vikt, om det är det som man för­sö­ker upp­nå.

I stäl­let bor­de vi, me­nar Mo­ni­ca Ål­gars, ha för­stå­el­se för att häl­sa är nå­got kom­plext, som vikt och kost en­dast är be­stånds­de­lar av. Lik­som att al­la för­bud, en­sta­ka stu­di­er och larm in­te be­hö­ver tol­kas som ab­so­lu­ta san­ning­ar.

Ett ge­men­samt mål i bå­de fit­nes­skret­sar och i den kropps­po­si­ti­va rö­rel­sen är att älska sin kropp – an­ting­en ska man för­änd­ra den tills man äls­kar den, el­ler älska den pre­cis som den är. Ett mål som för många ses som av­läg­set.

– Man mås­te in­te älska sin kropp, men det är bra om man kan re­spek­te­ra, ta hand om och va­ra till­freds med den, sä­ger Mo­ni­ca Ål­gars.

Felicia Bredenberg är re­por­ter på tid­ning­en Fo­kus, där den här ar­ti­keln ti­di­ga­re har pub­li­ce­rats.

VIK­TIGTBlan­da in­te ihop skön­hets­i­de­al med de fak­tis­ka ris­ker­na med över­vikt, var­narClau­de Mar­cus.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.