Från ”vi och dom” till nud­ging

Så kan grupp­tän­kan­det bli kon­struk­tivt.

Modern Psykologi - - SMARTARE - – Jo­nas Matts­son

GRUPPENS GREPP: Hur vi för­doms­ful­la flock­va­rel­ser kan lä­ra oss att le­va till­sam­mans MI­KAEL KLINTMAN, THO­MAS LUNDERQUIST OCH ANDRE­AS OLSSON [NA­TUR & KUL­TUR 2018] Det var ef­ter and­ra världs­kri­gets fa­sor som den polsk­föd­de psy­ko­lo­gen Hen­ri Taj­fel gjor­de de so­ci­alpsy­ko­lo­gis­ka ex­pe­ri­ment som led­de till be­grep­pen ”in­grupp” och ”ut­grupp”. Han ha­de själv flytt dis­kri­mi­ne­ring­en i Wloclawek re­dan in­nan sta­den 1939 blev den förs­ta där ju­dar­na tving­a­des bä­ra den gu­la da­vids­stjär­nan på brös­tet. När han åter­vän­de ef­ter kri­get var ing­en i hans familj och ba­ra någ­ra av hans barn­domsvän­ner kvar i li­vet. Med sitt mi­ni‍

mal group pa­ra­digm kun­de han och hans kol­le­ger vi­sa hur li­te som krävs för att vi ska sor­te­ra in oss i ”vi” och ”dom” med på­föl­jan­de för­do­mar och upp­och ned­vär­de­ring­ar. Bland an­nat de­la­de de in test­grup­per i de som gil­lar konst­nä­ren Paul Klee och de som fö­re­drar Was­sily Kandin­sky. För den som nå­gon­sin be­fun­nit sig på en skol­gård med ri­va­li­se­ran­de sub­kul­tu­rer är det här väl­be­kan­ta iakt­ta­gel­ser, el­ler för den de­len på när­mas­te fot­bollspub – el­ler för den som likt Hen­ri Taj­fel har er­fa­ren­het av folk­mord.

En cen­tral tan­ke hos Hen­ri Taj­fel var att det här in­lem­man­det i ge­men­skap, som ställs i kon­flikt mot and­ra grup­per, stam­mar ur väl­digt mänsk­li­ga psy­ko­lo­gis­ka me­ka­nis­mer. Att de här me­ka­nis­mer­na i sig var­ken är go­da el­ler on­da är nå­got som Gruppens

grepp tar fas­ta på. Boken är för­fat­tad av jour­na­lis­ten Tho­mas Lunderquist, som bland an­nat le­der Fi­lo­so­fis­ka rum­met i SR P1, Mi­kael Klintman, so­ci­o­lo­gi­pro­fes­sor vid Lunds uni­ver­si­tet, och Andre­as Olsson, do­cent i psy­ko­lo­gi och fors­ka­re i af­fek­tiv neu­ro­ve­ten­skap vid Ka­ro­lins­ka in­sti­tu­tet. De av­väp­nar ti­digt det na­tu­ra­lis­tis­ka miss­ta­get, tan­ken att nå­got bor­de va­ra på ett visst sätt för att det ser ut så i na­tu­ren. De var­nar li­ka myc­ket för det mo­ra­lis­tis­ka fel­slu­tet, som är det öns­ke­tän­kan­de som gör att vi kan blun­da för bi­o­lo­gisk kun­skap om ex­em­pel­vis ge­ne­tis­ka skill­na­der, för att vi är räd­da för att det skul­le kun­na stå i kon­flikt med ex­em­pel­vis ide­al om jäm­lik­het.

I STÄL­LET LYF­TER för­fat­tar­na fram vår för­må­ga att, ge­nom kun­skap om det mänsk­li­ga psy­ket, kun­na väl­ja att age­ra pro­so­ci­alt och kon­flikt­däm­pan­de – el­ler väl­ja att för­stär­ka grupp­me­ka­nis­mer­nas de­struk­ti­va och sä­ran­de ten­den-

ser. Grup­pen har ju po­ten­ti­al för att od­la bå­de ge­men­skap och om­sorg – och ag­gres­sion ut­åt el­ler in­åt, som i he­derskul­tu­rens kon­troll av fa­mil­jens med­lem­mar.

Det är en väl­digt re­so­ne­ran­de bok, som av­slu­tas med en ap­pell till hand­ling: ”Så vad ska man gö­ra?” För­fattartri­ons svar är en upp­fris­kan­de lis­ta där nud­ging- stra­te­gi­er, en lit­te­ra­tur­ka­non och struk­tu­rel­la in­grepp sam­sas. Med be­teen- de­de­sign kan vi ut­nytt­ja vår vil­ja till grupp­ge­men­skap för att få män­ni­skor att ex­em­pel­vis age­ra kli­mats­mart el­ler änd­ra nor­mer för mång­fald i ar­bets­li­vet. Med lit­te­rär bild­ning kan fram­för allt poj­kar, som på grupp­ni­vå tycks be­hö­va en ex­tra skjuts där, trä­na upp sin em­pa­ti. Och var­för in­te ano­ny­mi­se­ra prov i sko­lan, för att und­vi­ka lä­rar­nas omed­vet­na gyn­nan­de och dis­kri­mi­ne­ran­de?

KOLLEKTIV Grup­pen har po­ten­ti­al för att od­la bå­de ge­men­skap och om­sorg, men även ag­gressi­on ut­åt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.