Var­för mår så många då­ligt?

Modern Psykologi - - F+S -

Var­för mår många män­ni­skor psy­kiskt då­ligt i dagens samhälle?

– Mar­jam Sul­tan-da­ni­el

Psy­kisk ohäl­sa om­fat­tar allt från svår psy­kisk sjuk­dom till lät­ta­re stress­re­ak­tio­ner. WHO sam­man­stäl­ler i sam­ar­be­te med In­sti­tu­te of he­alth metrics eva­lu­a­tion i USA upp­gif­ter om oli­ka häl­so­pro­blem i oli­ka län­der. En­ligt de­ras sta­tistik är di­a­gno­sen de­pres­sion den mest fram­trä­dan­de for­men av all­var­lig psy­kisk ohäl­sa. I Sve­ri­ge drab­bas var­je år om­kring fem pro­cent av de­pres­sion. WHO:S sam­man­ställ­ning ty­der på att de­pres­sion i Sve­ri­ge var li­ka van­ligt år 1990 som år 2016. Det har så­le­des var­ken skett nå­gon för­säm­ring el­ler för­bätt­ring.

Av­se­värt fler har be­ty­dan­de psy­kis­ka pro­blem ut­an att upp­fyl­la kri­te­ri­er för di­a­gnos. En­ligt Sta­tis­tis­ka central­by­rån upp­ger ex­em­pel­vis 28 pro­cent i ål­dern 16–24 år be­svär av ängs­lan, oro och ång­est och nio pro­cent svå­ra be­svär av ängs­lan, oro och ång­est.

Myc­ket av det som re­gi­stre­ras som psy­kisk ohäl­sa är i själ­va ver­ket na­tur­li­ga re­ak­tio­ner på li­vets stress. En käns­la av oro är en sig­nal till in­di­vi­den att upp­märk­sam­ma nå­got som po­ten­ti­ellt kan ska­da. Sett från ett evo­lu­tio­närt per­spek­tiv är käns­lor än­da­måls­en­li­ga. Om så in­te va­rit fal­let skul­le män­ni­skor in­te be­hål­lit för­må­gan att kän­na oro. Lik­nan­de gäl­ler för käns­lor av sorg och ned­stämd­het.

Att i förs­ta hand be­trak­ta des­sa käns­lor som me­di­cins­ka pro­blem som krä­ver be­hand­ling kan va­ra kontra­pro­duk­tivt ef­tersom det in­te ut­veck­lar in­di­vi­dens för­må­ga att hands­kas med de eg­na käns­lor­na. Dagens dis­kus­sion om ”den ökan­de psy­kis­ka ohäl­san” kan ty­värr bi­dra till att många upp­fat­tar sig som of­fer och käns­lor­na som me­di­cins­ka pro­blem.

I dis­kus­sio­nen om psy­kisk ohäl­sa är det vik­tigt att fram­hål­la att in­di­vi­ders oro och ned­stämd­het till stor del be­stäms av in­di­vi­dens livs­si­tu­a­tion. En lämp­lig åt­gärd är att dis­ku­te­ra käns­lor som ängs­lan, oro, ång­est och ned­stämd­het som var­nings­sig­na­ler som be­hö­ver för­stås och han­te­ras – och in­te som sjuk­dom som ska eli­mi­ne­ras. In­te minst är det an­ge­lä­get att för­bätt­ra livs­si­tu­a­tio­nen för de mest ut­sat­ta.

Sven Brem­berg, barn- och ung­domslä­ka­re, do­cent i so­ci­al­me­di­cin, Ka­ro­lins­ka in­sti­tu­tet

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.