Ka­ta­strof­tan­kar om job­bet

Modern Psykologi - - FRÅGOR + SVAR -

Jag är en kvin­na som ar­be­tar med myn­dig­hets­ut­öv­ning. Jag har länge be­svä­rats av oro över mitt jobb och det bör­jar bli job­bigt för mig att han­te­ra. Un­der hel­ger och var­dags­kväl­lar tän­ker jag på allt som hänt och allt som kan hän­da den kom­man­de vec­kan. På nät­ter­na dröm­mer jag om ka­ta­strof­sce­na­ri­er som ut­spe­lar sig på mitt jobb. På sön­dags­kväl­len har jag ont i ma­gen och vet knappt vad som är san­ning och vad som jag själv har hit­tat på i min oro. Jag har haft perioder då jag in­te kan va­ra hem­ma från job­bet även om jag är sjuk för att jag in­te vill ”bli av­slö­jad”. Det som hör till sa­ken är att när jag va­rit le­dig, sjuk el­ler haft läng­re från­va­ro har det gått bra. Först lug­nar det mig och jag kan kän­na att min oro va­rit obe­fo­gad. Sam­ti­digt har jag svårt att slapp­na av för då tän­ker jag ”men näs­ta gång kanske …” och att jag in­te får slapp­na av för då kanske nå­got hän­der. Hur vän­der jag des­sa tan­kar? Hur gör jag för att in­te lå­ta min oro ta över mitt liv?

Så bra att du skri­ver. Av ditt brev kan jag sam­man­fat­ta någ­ra sa­ker. Du kän­ner väl­digt myc­ket oro och ång­est, och den oro du be­skri­ver är i hu­vud­sak kopp­lad till ditt ar­be­te. Pro­ble­men har på­gått un­der lång tid, tar väl­digt myc­ket tid i an­språk, och det ska­par sto­ra pro­blem och ett li­dan­de för dig i li­vet. Så här kan du ju in­te ha det.

Din be­skriv­ning väc­ker ock­så fle­ra följd­frå­gor hos mig. Kän­ner du oro en­dast kring ar­be­tet, och gäl­ler det spe­ci­fikt job­bet du har i dag? El­ler kän­ner du igen oron ifrån ti­di­ga­re be­fatt­ning­ar som du har haft? Oro­as du även över and­ra pre­sta­tions­si­tu­a­tio­ner? Har det hänt nå­got som väckt den här oron ifrån bör­jan, el­ler är det en­bart oli­ka ka­ta­strof­sce­na­ri­er i hu­vu­det som ta­git plats och se­dan växt sig stör­re och star­ka­re med ti­den? Jag vet ju in­te pre­cis vad du ar­be­tar med, men vet att många myn­dig­hets­ut­ö­van­de yr­ken in­ne­bär stort an­svar och risk för en del svå­ra, käns­lo­lad­da­de si­tu­a­tio­ner.

Det går ab­so­lut att ar­be­ta med sin oro – många psy­ko­lo­ger har ock­så spe­ci­a­li­se­rat sig på oro och ång­est. Jag tyc­ker att det lå­ter som att det finns vis­sa tvångs­mäs­si­ga in­slag i oron (tän­ka bak­åt och sö­ka ef­ter even­tu­el­la fel/ka­ta­stro­fer som kanske skett, tän­ka fram­åt för att fö­re­byg­ga att nå­got går snett, stark öns­kan om kon­troll, oro för att ”bli av­slö­jad” om du in­te går dit, och så vi­da­re). För tvångs­mäs­sig oro har kbt vi­sat sig va­ra verk­samt. Jag kan dock in­te ve­ta sä­kert om det är så och jag re­kom­men­de­rar att du sö­ker dig till en kun­nig le­gi­ti­me­rad psy­ko­log, som kan stäl­la fler frå­gor, gö­ra en grund­läg­gan­de be­döm­ning av ditt pro­blem och se­dan ge dig rätt typ av be­hand­ling. Vi blir ju ock­så så tröt­ta av att ha ett stän­digt påslag av orostan­kar att det är svårt att be­na ut vad som är vad.

Hur som helst vill jag be­rät­ta att det ab­so­lut går att kom­ma till rät­ta med det­ta. Men du be­hö­ver hjälp av en psy­ko­log, in­te en tipslis­ta. Vänd dig i förs­ta hand till din vård­cen­tral och be om re­miss till psy­ko­log. Finns det ing­en pre­cis där du är an­slu­ten (vil­ket ty­värr fort­fa­ran­de är allt­för van­ligt, trots att det finns så sto­ra be­hov) så kan de hjäl­pa dig med in­for­ma­tion om var du kan vän­da dig. Ett an­nat al­ter­na­tiv är pri­vatprak­ti­se­ran­de psy­ko­lo­ger, men då står man för kost­na­den själv. En an­nan sak jag ock­så fun­de­rar över är om pro­ble­met en­bart är kopp­lat till din nu­va­ran­de be­fatt­ning, om du har mått bra på ti­di­ga­re ar­be­ten, om du ock­så mär­ker att oron för­svin­ner när du är bor­ta en läng­re tid ifrån din ar­bets­plats. Då kanske du ska by­ta ar­be­te. Al­la be­fatt­ning­ar pas­sar ju in­te al­la. Det här kanske in­te är det bäst mat­cha­de job­bet för dig. An­na Ben­nich, le­gi­ti­me­rad psy­ko­log, psy­ko­lo­gi­gui­den.se

Vi blir så tröt­ta av stän­di­ga orostan­kar att det är svårt att be­na ut vad som är vad

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.