Poyan Kamiri misslyckades för att lyckas.
När r Poyan Karimi var 17 år gammal fick han en huvudroll i filmen Ciao Bella. Efteråt tjatade folk på honom att han skulle söka in till scenskolan. Hans föräldrar också. Alla tyckte att det var självklart att han skulle komma in med en huvudroll i bagaget.
– Jag övade på någon jäkla monolog och gick upp på den där scenen till slut. Jag kände inte riktigt för det, men jag var ändå helt säker på att jag skulle hämta hem det. Jag hade ju skådespelat förut. Jag blev jättesågad, säger han.
Misslyckandet ledde Poyan Karimi till Handelshögskolan. Ett ganska tvärt kast, men han kände direkt att han hade hamnat rätt. Under studietiden hann han driva flera bolag tillsammans med två av sina kurskamrater.
– Som studenter hade vi tänkt mycket på pizza. Man gick ju ändå och bar på den där kartongen i tio minuter och vi tänkte att vi skulle revolutionera världen med pizzakartongsreklam. Det var en skitbra idé, det tycker jag fortfarande egentligen, men det flög aldrig, säger han.
De tre studenterna försökte också sälja skräddarsydda skjortor innan de insåg att affärsidén inte höll. I stället upptäckte de att de var rätt duktiga på att hjälpa företag att hitta rätt kompetens till sina verksamheter. De skrotade skjortorna och pizzakartongerna och satsade på att bli ett bra rekryteringsbolag i stället. Oddwork omsatte 1,7 miljoner kronor det första året. I dag har de 25 anställda. Vad har du lärt dig? – Jag gillar inte misslyckandeordet. Ingvar Kamprad och många andra har försökt igen och igen. Jag tycker inte att man ska se det som något dåligt. Tvärtom! Människor som gör saker tenderar att faila, det hör till. Jag tycker att vi borde misslyckas lite oftare!