Sinnligheten hyllas när Proust blir teater.
Nu blir På spaning efter den tid som flytt teater.
Att göra om 4 000 sidor romantext till en monolog på en teaterscen, det är utmaningen som regissören Maja Salomonsson och skådespelerskan Nina Jeppsson (på bilden) gett sig i kast med. De sätter nämligen upp Marcels Prousts På spaning efter den tid som flytt på Orionteatern i Stockholm. Premiär är den 21 mars.
Hur är den aktuell?
– Vi lever i en tid som har stor tilltro till mätbarhet, rationalitet och evidens. På spaning är en subjektiv gestaltning av en människas liv. Den levda erfarenheten är väldigt komplex. Det här är en hyllning till sinnligheten, livets mångfald och dunkla vrår, säger Maja Salomonsson. Den mest kända scenen handlar om hur en kopp lindblomste och en ma deleinekaka för berät tarjaget tillbaka till barndomen. Vilken roll spelar sinnesintrycken?
– Madeleinekakan är ett exempel, men det finns fler. Han snubblar på en gatsten och torkar sig runt munnen med en servett … Genom sinnesintrycken kommer han i kontakt med en värld som han inte mindes, säger Maja Salomonsson och påpekar att Proust var samtida med Sigmund Freud.
– De sysslade med samma projekt, som handlar om att vi inte fullt känner oss själva och att det inom oss finns oceaner av dolt liv som vi har svårt att komma i kontakt med men som påverkar oss.
Inom psykologiforsk ningen talar man om att just dofter ofta framkal lar de tidigaste minnena.
– Proust kallar det ofrivilliga minnen. De går inte att komma åt via viljan eller förnuftet, utan via sinnligheten. Det kan vara dofter, smaker eller åsynen av en hagtornsblomma. Varseblivningen och sinnligheten banar vägen för förståelse och kunskap.
– Jag tänker att det finns olika sätt att se på kunskap. Naturvetenskapliga metoder är viktiga och behövs för att förstå människan. Men vid sidan av signalsubstanser och så vidare så finns det andra vägar. Proust låter sinnena vandra utan tydliga mål. Då når han sanning och ny kunskap.