Terroristernas barn är vårt ansvar
När jag läste Elisabeth Åsbrinks bok 1947 (Natur & Kultur) kunde jag inte sluta att tänka på vår tid. Även år 1947 stod flyktingfrågan högt på dagordningen. Och då som nu var Medelhavet ett vatten där skepp med passagerare på väg till en förhoppningsvis säkrare kust vägrades att gå i land. Då gick rutten förvisso inte mot Europa, utan bort härifrån.
Även diskussionen om dem som fått folk på flykt liknar vår tid. När det i dag talas om Nürnbergrätte gångarna efter andra världskriget är det lätt att få bilden av ett välordnat avslut. Men i själva verket på verkades processerna starkt av segermakternas olika politiska intressen.
Och mängden människor att ställa inför rätta var enorm. Låter även detta bekant? Dagens debatt om hur vi ska handskas med dem som rest från Sverige för att ansluta sig till terrorrörelser i Syrien och Irak har många paralleller med efterspelet till andra världskriget – och en rad andra konflikter sedan dess. En lärdom är att alla förbrytare inte kommer att hittas. Det gör så klart inte att vi ska avstå från att leta efter dem! OM VAD SOM händer med barnen och barnbarnen till nazismens förövare skriver Anna-maria Stawreberg på sidan 28 i det här numret. Hon har träffat Julie Lindahl, som berättar om hur tystnaden kring morföräldrarnas dåd som medlemmar i SS under Hitler-regimen har påverkat henne och hennes släkt. Det handlar om hur skulden och skammen fortplantas, även då missgärningarna inte nämns. För att nå juridisk och psykologisk läkning måste vi konfrontera förövarna och, även då de inte längre finns i livet, prata öppet om de brott som de begått.
För Julie Lindahl öppnade dialogen med en del av dem som utsatts för hennes släktingars tortyr en väg framåt – från skuld till ansvar. I hennes familjs fall tog det två generationer att inse att morförädrarnas brott inte var hennes, men att den skam hon känner kan fungera som en konstruktiv drivkraft. Låt oss arbeta för att den processen ska gå snabbare för barnen till dagens förövare.
Vi har alla sett tv-bilderna från de läger där de misstänkta Is-terroristerna samlas upp. Hur vi ska hjälpa deras barn att bli fungerande individer och samhällsmedborgare är en av vår tids stora utmaningar. Jonas Mattsson är chefredaktör för Modern Psykologi.
Den skam som hon känner kan fungera som en konstruktiv drivkraft