Så resonerar filosoferna
Vem håller du med i frågan om avund?
Avund är en av de klassiska dödssynderna, men är det så farligt egentligen? På förra sidan läste du om träningskompisarnas olika åsikter. Här får du ytterligare argument:
Elin kan luta sig mot psykoanalysens fader Sigmund Freud (1856–1939) som ansåg
att människans känsla för rättvisa kommer från barndomen. I mötet med andra barn, deras saker och uppmärksamheten de får, väcks en avund som får oss att vilja att det ska vara lika för alla. Som om barnet tänkte: Om jag inte kan vara i centrum hela tiden ska ingen annan vara det heller. Avunden väcker på så sätt en vilja till förändring, inte bara i den närmaste kretsen, utan i samhället. Det finns filosofer som menar att alla politiska krav på rättvisa kommer ur avundsjuka.
Linda bör läsa den tyske filosofen Arthur Schopenhauer (1788–1860) som menade att avundsjuka var en av människans värsta egenskaper. Det är en aggressiv känsla som gränsar till missunnsamhet. Det enda som skiljer den från våld är att vi oftast rent praktiskt inte roffar åt oss det vi anser oss ha rätt till. Avunden skadar den som är avundsjuk eftersom det lägger sig som ett giftigt lock över vår förmåga till medkänsla med andra.
Mia kan stärka sina argument genom att läsa filosofen Robert Young vid La Trobe University i Australien. Han menar att det är fel att kalla alla former av habegär för avundsjuka – det kan faktiskt i stället vara en form av längtan. Kanske har Elin länge velat åka till Bali, och kollegans resa förstärker hennes drömmar. Eller också väcks lusten av insikten att om kollegan bara kan dra iväg, så borde hon också kunna göra det. Sedd ur den synvinkeln kan avundsjukan i stället vara en källa till självinsikt och skapa energi för förändring.
Aisha kan fördjupa sig i den grekisk-romerska stoikern Epictetos (55– 135) Handbok
i livets konst (Bakhåll, 2018). Att ägna sig åt avund eller att försöka få makt över något som man själv inte kan påverka är, enligt Epictetos, att göra sig själv till slav. Inse i stället att andra har det de har, och du har det du har. Eller som han skriver: ”Försök inte förverkliga din livsdröm, önska i stället att det ska hända som faktiskt händer, och ditt liv ska förbli vilsamt.”