FRÅGOR &SVAR Du frågar – experterna svarar.
Jag och min man har delat livet i över tjugo år. Vi träffades som unga och har haft ett (som jag tror) troget och tillitsfullt förhållande. Vi har haft våra upp- och nergångar men för mig har vår kärlek alltid varit som en gedigen grundval i vårt liv. Jag har sett den som en utgångspunkt för allt och för mina val genom åren. I första hand har det varit han och jag, och sedan har jag resonerat att vi ska klara utmaningarna utifrån och med hjälp av den här starka kärleken. Men nu har allting satts på spel. För drygt en vecka sedan sa min man att hans kärlek till mig har förändrats. Han vill inte säga att han älskar mig, även om han under våra många långa samtal efter det här säger att han bär mig i sitt hjärta och att det finns en kärlek till mig.
Jag blev totalt förkrossad av det han sa. Hela min världs bild rämnade. Jag hamnade i ett chockartat tillstånd som har kommit och gått sen dess. Min man har försökt att förtydliga sina känslor för mig. Han tror att han har en medelålderskris som påver kar hans känslor.
Till saken hör att vi har ett pressat liv med ett hus som har stora renoveringsbehov samt att vi har ett ojämställt förhållande där min man drar ett tyngre lass än jag. Båda dessa komponenter har jag full förståelse för att de tyng er honom och jag vill göra allt i min makt för att ändra detta. Men för mig är det utan påliggande faktorer. Även om huset brann ner så skulle jag stå stadig i min kärlek till honom. Nu uppfattar jag att han menar att hans kärlek har mattats av efter de omstän digheter som jag beskrev. Jag pendlar mellan maktlöshet, förtvivlan, ilska över att han inte berättade något tidigare, frustration över att vi i den här stormen av känslor är när mare varandra än på månader men att det gör mig förvirrad eftersom jag inte kan lita på hans kärlek. Han säger tydligt att han vill fortsätta leva med mig. Vi ska försöka att ändra den ojämlikhet vi har och jag försöker verkligen. Samtidigt är jag ångestfylld och gråter varje dag.
Hur ska jag kunna hantera det här på ett sätt som inte förstör vår relation utan byg ger upp den igen? Kommer jag att kunna lita på hans kärlek någonsin igen? Min rädsla för att han ska bestämma sig för att jag bara är en god vän och inte hans livskamrat kväver mig. Hur ska jag stå ut i den här mardrömmen?
Jag förstår verkligen att du går igenom en tuff tid nu och pendlar mellan hopp och förtvivlan. Du beskriver en situation där din mans uttalande om att hans kärlek till dig har förändrats kom som en blixt från klar himmel. Ni har varit tillsammans i hela ert vuxna liv och det låter som att du har sett er kärlek som självklar, villkorslös och evig. Inte konstigt då att du blir chockad över det din man säger.
Den situation du beskriver, att den ena parten blir överrumplad av den andras besked
om förändrade känslor, eller som det ofta kan vara, beslut om att vilja separera, är inte helt ovanlig. Ofta har den ena partnern länge gått och funderat över sina känslor och själv hunnit gå igenom en jobbig process innan hen kommit fram till sitt beslut vilket gör att när hen berättar för sin partner är båda på helt olika ställen känslomässigt. Detta skapar ofta en obalans i makt, där den som känner annorlunda eller vill avsluta får mer makt och den andra parten, som vill fortsätta relationen, hamnar i ett underläge och kan vara beredd på att göra allt för att få relationen att fortsätta som tidigare.
Efter att den initiala chocken har lagt sig brukar dock många kunna reflektera över att även de har upplevt missnöje med relationen eller att det har funnits problem. Hur tänker du kring detta när det gäller dig och din mans relation? Var du nöjd med den så som den var innan detta hände eller fanns det saker du upplevde inte fungerade?
Du nämner att relationen har varit ojämställd, att din man har fått dra ett tyngre lass och att det har framkommit att detta har påverkat hans kärlek till dig. Är det något du själv har reflekterat över tidigare och i så fall något du har tänkt behöver förändras? Är det något du tror att du kan förändra? Vad jag vill komma åt är att jag tror att det är viktigt att även du funderar på hur du vill ha det i er relation och om de förändringar din man vill att du gör kommer att fungera för dig.
En annan sak jag tror kan vara viktig för dig är hur du hanterar din oro för relationens framtid. Det låter som att en av dina värsta farhågor är att din man en dag kommer fram till att han bara vill ha en vänskapsrelation med dig. Vad skulle det i så fall innebära för dig? Kan du leva kvar i en sådan relation eller innebär det att ni behöver gå skilda vägar? Jag tror att det kan vara viktigt att du närmar dig dessa tankar i stället för att undvika dem. Inte för att jag tror att det är vad som kommer ske med er relation, utan för att rädslan för separation inte ska fortsätta att överväldiga dig och ta makten över dig så som den nu gör.
Tankar som skrämmer oss vill vi naturligt nog undvika eftersom de väcker obehag. Vi försöker att inte tänka på dem och när det inte fungerar försöker vi ofta resonera oss ur de skrämmande tankarna. Oftast blir vi i stunden lugna av detta men att undvika tankar eller tänka lugnande tankar fungerar oftast bara mycket kortsiktigt och ganska snart drar oron och rädslan igång igen. Om man i stället vågar tänka sina tankar fullt ut, utforska vad det är man är rädd för och stanna kvar i
Att ena partnern har gått igenom en process gör att man är på olika ställen känslomässigt
Efter att din man öppnade upp om sina känslor har ni påbörjat en dialog som kanske saknats
det, brukar känslorna förändras mer varaktigt så småningom. Så om du vågar fundera över hur det skulle bli för dig om din man inte längre ville ha en kärleksrelation till dig tror jag att den rädsla du känner för detta skulle kunna minska. Detta kan dock vara svårt att göra fullt ut på egen hand. I så fall kan stöd och hjälp ifrån en psykolog vara något att fundera över för dig.
Mitt i all din förtvivlan hör jag ändå något som i alla fall för mig inger hopp, nämligen att du upplever att ni nu är närmare varandra än på länge. Ni har, efter att din man öppnade upp och berättade om sina tankar och känslor påbörjat en dialog som kanske tidigare saknats. Jag tror att det är viktigt att ni fortsätter den dialogen och att du också är öppen med dina tankar och känslor.
Ni är i en process där ni behöver undersöka vad som händer med er kärlek för varandra om ni jobbar på att förändra de omständigheter som inte varit så bra för er relation. Vad händer med din mans kärlek till dig om ni kan minska stressen och få till ett mer jämställt förhållande? Och vad gör det med din kärlek till honom? Svaren på dessa frågor har ingen i dagsläget, utan det krävs mod och tid för att besvara dem.
Tveka inte att söka hjälp om ni kör fast på egen hand. I de allra flesta kommuner finns familjerådgivning där par kan få samtalshjälp.
Therese Anderbro, legitimerad psykolog/ Psykologiguiden.se