2,5-åringen stöter bort mig
”tröstningar” och annat. För de allra flesta barn är det här en fas de går igenom när de är små, men givetvis kan barn i alla åldrar vara mer fästa vid en förälder. Barn har ofta också olika relationer till sina föräldrar, vanligtvis styrt av intressen, likheter och mängd tid man är tillsammans.
Så jag tror med andra ord att du kan försöka vila i att det som sker nu är alldeles normalt och inget som tyder på att din relation till din yngsta son är problematisk. Du har sannolikt inte svikit eller försummat honom, han är bara nu sugen på att vara nära sin pappa i vissa stunder. Försök att stå ut med att det är så nu och låt din son komma nära sin pappa i de stunder då det är vad han önskar. Om du upplever det som ett stort problem kanske det är något som din son känner av och det kan få honom att reagera. Om han upplever att han inte får vara med sin pappa när han vill, kanske hans lust att få bestämma väcks och gör honom än mer ihärdig och arg. Han är ju i en ålder när önskan att få bestämma brukar vara ganska stark.
Det är också så att när vi upplever något som jobbigt och svårt tenderar vi att fokusera mycket på det vilket gör att vi överskattar förekomsten av det jobbiga och underskattar frånvaron av detsamma. Du skriver att ni har bra stunder tillsammans. Kanske är det dessa du ska försöka fokusera på. Är det svårt att göra det kan det vara bra att skriva ner både de sämre och de bättre stunderna för att helt enkelt se hur ofta sonen faktiskt väljer bort dig och hur ofta han inte gör det. Kanske blir du överraskad av det du ser när det står där svart på vitt.
Du frågar hur du och sambon ska agera i situationer när sonen väljer mellan er. När han puttar bort dig kanske du bara kan svara att han får gå till/vara med sin pappa och om han vill så får han komma till dig också. På så sätt visar du honom att du respekterar hans önskan och att du finns kvar för honom. Båda sakerna är viktiga för honom att känna. Din sambo kan å sin sida säga att han finns där och skulle sonen hellre vilja till mamma kan han bara säga till så kommer hon, för ni båda vill trösta och hjälpa honom. Då signalerar även din sambo att din sons önskan är värd att respektera och att ni båda finns där för honom.
⁄ Liv Svirsky, legitimerad psykolog/ Psykologiguiden.se
är beroende av varandra för att klara sig. Är det mest sunt att bara låta tiden ha sin gång?
Jag förstår verkligen att detta känns komplext. Som barn ska man inte behöva agera medlare i sina föräldrarnas kärleksrelation men nu har ni ju den här informationen och den kan man liksom inte bara glömma bort.
Först och främst tycker jag att ni syskon ska prata ihop er och rådgöra om hur ni ska göra. Det är svårt att veta hur ni bäst ska agera här men jag tror att ni faktiskt behöver agera på något sätt. Även om ni har en del kunskap och information så vet ni heller inte allt om vad som sker. Exempelvis kan det handla om en övergående situation och kanske försöker hen avsluta det hen håller på med eller hantera det på något annat sätt.
Ett förslag är att ni syskon tillsammans sätter en tidsgräns, ett par veckor eller liknade, varefter ni sätter er ner med ”den otrogna” för att prata. Kanske ska en av er ta samtalet eller ni alla gemensamt. Det känner ni bäst själva. Oavsett så tror jag att åtminstone du behöver ha en konkret plan för hur ni ska göra eftersom att du mår dåligt av detta.
Kanske är det så att de har en ”deal” som du skriver, och detta kanske är något som de ”får” göra. Men då behöver ni veta mer om det, eftersom ni i dag blir stressade av det hela. Jag tror inte att ni kan låtsas som ingenting; det är i alla fall väldigt jobbigt att leva så. Om ni tar samtalet så försök att lyfta frågan från ert perspektiv, det tror jag att hen kan förstå. Beskriv hur ni barn hamnar i kläm, att ni vill att de ska må bra men att ni mår dåligt över detta, eftersom att ni inte vet hur ni ska göra.
Hur som helst så förstår jag återigen verkligen att detta är tufft för er, men oavsett hur ni agerar så har ni redan kommit långt i processen låter det som. Ni vet redan en hel del men ni behöver veta mer och ni behöver få ställa frågor. Ta hand om er, och tänk på att det som kan kännas som ett jobbigt samtal nu, senare kan blir starten på något bättre.