Krossat sexliv
Sexlivet är på flera sätt ett av de mest komplexa områdena i livet, och det kan vara extra utmanande att hålla vid liv i en långvarig relation. Att ha olika stark lust till sex är inte ovanligt, och ibland kan ens lösningsförsök till mer intimitet bli en del av problemet och skapa mer distans trots att båda kanske egentligen vill det motsatta.
Den som har mer lust tar gärna av förklarliga skäl fler initiativ till sex, i alla fall initialt. Om den andre inte då känner för sex kan hen känna sig besvärad och trängd. Den som blir avvisad kan känna
sig sårad och oälskad precis som du skriver. Känner man varandra väl kan man känna av den andres lust och längtan även om inviterna minskar i takt med negativ respons, vilket lätt genererar dåligt samvete och skuld hos den som tillbakavisar.
Här kan man behöva backa lite med inviter till sexuell stämning och i stället ge den andre utrymme. Känns sexlivet kravfyllt finns risk att inviter leder till mer motstånd och undandragande. Efter en tid kan olika mönster framträda. Antingen blir den avvisade än mer klängig efter närhet, kanske till och med anklagande och aggressiv. Eller så släcks initiativlusten ut helt och hen blir allt mer passiv och tyst. Den som avvisar känner oftast allt mer dåligt samvete och bara tanken på sex och närhet känns jobbig, vilket gör att man drar sig undan allt mer.
Om outtalade förväntningar på sex ligger i luften kan även ömhetsbeteenden såsom kramar och pussar minska av rädsla att skapa falska förhoppningar. Och så skapas en polarisering där man kommer allt längre ifrån varandra.
Man kan inte styra över sin lust. Däremot kan man styra över de faktorer som påverkar lust. Och här tycker jag det är klokt av dig att du förstår att sexlivet påverkas av hur relationen ser ut i övrigt. Det är också väldigt bra att ni har pratat om problemet. Att ni båda äger problemet är en bra utgångspunkt. Likaså att ni har olika stark lust, inte att den ene har normal lust och att det är fel på den andre. Här är det viktigt att visa värme och omtanke om varandra och undvika en anklagande eller skuldbeläggande ton. Att rama in det precis som du skriver med ”jag längtar efter dig” är fint, i stället för ”du vill ju aldrig ha sex med mig längre!”
Det kan vara svårt att hitta tillbaka till en gemensam lust och därför tycker jag ni ska överväga hjälp av en parterapeut. Att ta tag i problemen, såsom du gjort genom att skriva hit, är ju att ta ansvar för relationen och värdesätta den! Det är så lätt hänt annars att bara låta tiden gå. Det är även lätt att köra fast i samma hjulspår i dialogen kring sexlivet. För att närma sig detta ibland känsliga område, bryta skuld och sårbarhet kan det hjälpa att reflektera inför en tredje neutral part.
När man levt ihop länge kan man behöva göra ett omtag med frågan om vad som gör en upphetsad och sexsugen. I förälskelsens attraktion är kropparna som magneter som dras till varandra automatiskt. Det är en underbar känsla, som dock vacklar förr eller senare för alla par. I parterapi kan man få konkreta verktyg för att närma sig varandra på ett mer lustfyllt sätt igen och återerövra sexlivet.
⁄ Maria Nordström Lindhe, legitimerad psykolog/ Psykologiguiden.se