När en del faller bort
● Tänk dig att du plötsligt blir övertygad om att en kroppsdel, eller hela ena sidan av din kropp, inte tillhör dig själv. Då kan du ha drabbats av något som kallas somatoparafeni. Med upplevelsen försvinner ofta också rörelseförmågan och känseln i den berörda kroppsdelen.
Framhärdar den drabbade i sin uppfattning och kan berätta om vems kroppsdelen egentligen är, trots att den uppenbart sitter fast och fortfarande tillhör personen i fråga, är det troligt att det rör sig om just denna vanföreställning. Personen tror inte alltid att kroppsdelen tillhör någon annan, men det kan ändå gå så långt att den drabbade slutar kunna rikta sitt medvetande mot ena sidan av kroppen, och exempelvis bara tvättar eller rakar ena sidan av ansiktet.
Somatoparafeni kan förekomma efter slaganfall och är vanligast på vänster sida, efter skador i höger hjässlob, men eftersom detta inte alltid är fallet kan man inte säga exakt varför fenomenet uppstår. Det finns dock studier som tyder på att skador i temporoparietalområdet, som sträcker sig över delar av just tinning- och hjässloberna, kan påverka – eftersom dessa områden har betydelse för vår förmåga att avgränsa oss själva från andra männsikor. Vad gäller behandling så fokuserar man oftast på att öka kroppsmedvetenheten, exempelvis genom former av ”spegelterapi”, där personen får öva på att bli medveten om den ”förlorade” kroppsdelen genom att se den i en spegel. låta tre personer spela en variant av sällskapsspelet Pictionary på läsplattor medan de låg i magnetkameror. Försökspersonerna fick göra den gemensamma uppgiften, samt en självständig uppgift. Men bara samarbetet ökade aktiviteten i högra temporoparietalområdet, som har betydelse för empati och förmågan att skilja mellan oss själva och andra.