Kjellbergska vägen tidig med tull
Det är nu 180 år sedan grosshandlare Kjellberg tog initiativ till en förbättrad vägförbindelse mellan Alafors i Anneberg och Kållered centrum. Han var tidig när det gäller vägtullar, troligtvis bland de första i Sverige. Kjellbergska vägen blev en del av den nya landsvägen mellan Kungsbacka och Göteborg.
I början av 1800-talet passerade huvudvägen mellan Kungsbacka och Göteborg i ett östligt läge genom Lindome och Kållereds socknar. Vägen kallades ”Allmäna vägen” och passerade Alafors, Lindome by, Annestorp, Vommedal, Kållered centrum och vidare mot Mölndal. Detta var ursprungligen den gamla Kungsvägens sträckning från 1600-talet vilken drogs fram i höglänta delar av landskapet.
Vägen var krokig och hade flera branta backar. Det var både arbetsamt och tidskrävande för hästskjutsarna att ta sig upp för Alaforsbacken öster om kvarnen, Lunnabacken samt backarna i Annestorp och Vommedal.
I samband med industrialiseringen ökade behovet av snabbare och effektivare transporter och då krävdes bättre vägar. Kjellbergska vägen byggdes på 1840-talet mellan Alafors och Kållered i ett västligare läge ungefär som Gamla riksvägen, det vill säga via Lyckan, Skäggered, Rantorp, Flabäck och Backered. Vägen blev rakare och utan branta backar. Förvånande är att innan 1840 fanns endast en dålig byväg mellan Rantorp och Alafors och mellan Rantorp och Kållered via Flabäck fanns ingen väg alls. Vägens ytbeläggning var grus som hämtades i en grusgrop norr om Lindome kyrka. Enligt byggningabalken från 1734 skulle landsvägarnas bredd vara tio alnar, vilket motsvarar sex meter.
Vägen byggdes på ett privat initiativ av grosshandlare Carl Fredrik Kjellberg (1789-1850) som ägde Rossareds gård. Han lät bilda ett aktiebolag och vid bolagsstämman den 11 maj 1838 fastställdes bolagets regelverk, bland annat följande:
”Bolaget teknar sig för 250 actier, hvardera på 50 riksdaler banco, för åstadkommande af ett capital av 12 500 riksdaler banco, som anses erforderligt för inköpet af nödig jord och grustäckter, broars och tullhus uppförande, vägens rödning och fullkomliga iståndsättande samt för materialier och tryckningskostnader.”
Idag är det populärt med så kallad ”privat finansiering” av större vägprojekt. Kanske var Kjellberg före sin tid när det gäller finansieringen. Bolaget lät nämligen en arrendator ta hand om vägens underhåll och arrendatorn fick också rätt att tullbelägga vägen. Dock slapp de bönder som sålt mark till bolaget att betala vägtull. Detta var en del i kontraktet.
Taxan såg ut så här:
En person, gående, åkande eller ridande: 6 rst (rundstycken)
Ett får, svin eller andra mindre kreatur: 6 rst.
En häst, icke dragande, eller annat större kreatur: 1 skilling
Ett åkdon, enspänt med skjuts eller Ståndpersons: 4 skilling
Ett åkdon, tvåspänt med skjuts eller Ståndpersons: 8 skilling
En diligens, åkande inberäknade: 24 skilling
Den första vägtullen sattes upp i Flabäck runt 1840. Arrendator var handlare Jakob Bergman. Han satte upp en vägbom alldeles nära Flabäcken. Vägen passerar här en nybyggd stenvalvsbro över Flabäcken som mynnar ut i Sagsjön. Bäcken är landskapsgräns mellan Västergötland och Halland, en gång i tiden också riksgräns mellan Sverige och Danmark.
Alla som nyttjade vägen fick stanna och betala en avgift. Man skulle kunna säga att detta var föregångaren till dagens automatiska vägavgifter till och från Göteborg. På gästgivargården i Flabäck förekom vilda dryckeslag och blodiga bataljer och även plundring av fredliga resenärer. 1875 tog Anders Carlsson (Tullarn) över arrendet och han flyttade vägtullen till sin gård i Skäggered. Även här sålde man öl och brännvin och hade vilda fester på lördagarna.
Järnvägen genom Lindome och Kållered öppnades för trafik 1888. Den långväga trafiken flyttade nu över till järnvägen och hästskjutsarna på Kjellbergska vägen minskade och upphörde nästan helt. Intäkterna minskade och därmed också vägunderhållet. Vägens skick blev allt sämre och aktierna sjunk i värde. 60 år med årlig aktieutdelning upphörde helt år 1900.
I början av 1900-talet tog det allmänna över ansvaret för vägen. Den första bilen som körde på Kjellbergska vägen var Pripps ölbil på väg till Kungsbacka i maj år 1900. Men det skulle dröja ytterligare ett par decennier innan biltrafiken kom i gång. I slutet av 1920-talet trafikerades vägen av cyklar och ett hundratal bilar och motorcyklar per dygn. 1945 blev vägen en del av Rikstvåan. En del av Kjellbergska vägen finns kvar än
idag mellan Skäggered och Lindome. Stegvis har huvudvägen genom Lindome och Kållered moderniserats från det östliga läget i början av 1800-talet till Kjellbergska vägen och sedan Rikstvåan och slutligen E6.