”För vad är det man brukar säga? Mycket vill ha mer? Så är det i alla fall. Mycket vill alltid ha mer.”
Är du orolig för att det ska hända igen?
– Det är jag inte. Jag tror att det är viktigt att man inte är det, oavsett vilken skada man har fått. Då blir man rädd för att gå in i närkamper. Antingen kör man helt och hållet eller så kör man inte alls. Alla mellanting är dåliga för ens spel, säger Anna Kjellbin.
Hennes vilja att ge allt kan komma att bli viktig för Damkronorna, när de i februari reser till Peking för att göra upp med världens starkaste hockeynationer om OS-guldet. Första veckan i januari ska förbundskapten Ulf Lundberg tillkännage vilka spelare som ska representera landet.
Anna Kjellbin, som har tagits ut många gånger under de senaste åren och som dessutom var lagkapten på den senaste turneringen i schweiziska Basel, har goda chanser att komma med i truppen – även om hon inte vill tala högt om saken av rädsla för att jinxa sönder alltihop.
– Vem vet vad som rör sig i coachens huvud? Det är någonting som har varit en dröm sedan jag var liten, så självklart är jag lite nervös inför uttagningen. Men samtidigt ligger allting hos mig. Jag behöver prestera under matcherna fram tills dess, och förhoppningsvis känna att ja, men okej, jag hade inte kunnat ge mer. Det får bära eller brista.
Om du (peppar peppar) blir uttagen, och om det (peppar peppar) skulle bli guldmedalj – finns det någonting kvar för dig att vinna sedan? Eller är du färdig?
Anna Kjellbin skrattar.
– Det är ju så att man vill uppleva samma sak igen och igen. Jag har fått äran att vara med och vinna SM-guld i vår serie två gånger, och känslan är alltid att det här, det vill jag vara med om en gång till. Att falla på målsnöret som jag också har gjort tre gånger känns fruktansvärt. För vad är det man brukar säga? Mycket vill ha mer? Så är det i alla fall. Mycket vill alltid ha mer, säger hon.