Gunnebos orangeri färdigt – efter nio år och 28 miljoner
2017 skulle Gunnebos prestigeprojekt orangeriet vara färdigbyggt. Nu blev det inte så. Den efterlängtade sevärdheten har tagit nio år att färdigställa och kostat tolv miljoner kronor mer än beräknat. – Det här blir en stor glädje för Mölndalsborna, försäkrar slottsarkitekt Stefan Günther.
Det L-formade orangeriet stod färdigt redan 1786 – tio år före Gunnebo slott. I orangeriet, som var ett slags uppvärmt växthus, vinterförvarades familjen Halls exotiska växter och träd, så som apelsin, oliv och ananas, och växterna hölls skyddade från frost med hjälp av stadiga kakelugnar i byggnaden.
Så värst länge fick dock familjen Hall och deras bekanta inte njuta av det praktfulla bygget med dess läskande innehåll. Bara 20 år senare gick John Hall den yngre i konkurs, och orangeriet lämnades att gradvis förfalla. 1809 var byggnaden redan rötskadad. Den jämnades snart med marken.
Här hade historien kunnat ta slut – om det inte vore för det som har kallats ett av Europas mest ambitiösa rekonstruktionsprojekt. Orangeriet är nämligen den sista pusselbiten som saknas i Gunnebos vision att återskapa alla byggnader som fanns på anläggningen i slutet av 1700-talet.
– Drömmen om orangeriet har funnits med hela tiden och när visionen ”Gunnebo tillbaka till 1700-talet” togs 1995 tänkte man kanske att det skulle komma först. Men det blev tvärtom. Vi byggde tjänstefolksbyggnad, drivhus och flygelbyggnader i stället. Men nu fullbordas anläggningen med ”smycket i stilparken”, sade Lena Vikström, dåvarande vd för
Gunnebo Slott och trädgårdar AB, i en intervju med Mölndals-Posten 2013; samma år som första stenen lades till det nya orangeriet.
Då var planen att byggnaden skulle vara rest och färdig efter tre, fyra år. ”Det får gärna ta lite tid”, menade Vikström.
Facit? Nio år. Under samma period hann Mölndals-Posten publicera inte mindre än tre artiklar på temat ”Nu börjar Gunnebos orangeri ta form”.
Stefan Günther, Gunnebos slottsarkitekt, menar att förseningen i huvudsak var en fråga om resurser.
– Mycket av det vi ser nu är byggt av en enda person, vår timmerman
Magnus Welin. Genom åren har han haft viss hjälp av till exempel en möbelsnickare, en fönsterhantverkare och några praktikanter, men väldigt mycket av orangeriet har han faktiskt byggt på egen hand. Det handlar om pengar, helt enkelt. Vi har gjort en slutkläm nu och lagt lagt till ganska mycket medel, men i början hade vi inte det, säger Günther.
Arbetet stannade dessutom av i tre år från 2015, efter att det börjat regna in i slottet och Magnus Welins expertis krävdes för att åtgärda vattenskadorna.
Kanske behöver det inte sägas att även budgeten svällde under den här tiden. Ursprungligen räknade Gunnebo med en kostnad på 15–16 miljoner kronor. 2020 var den uppe i 25 miljoner, fördelade på Mölndals stad, Västra Götalandsregionen och externa sponsorer.
När Mölndals-Posten träffar Stefan Günther före torsdagens invigning, har ytterligare tre miljoner tillkommit. Varifrån de ska hämtas är ännu inte klart.
– Lägg inte energi på det. Det kommer vi att fixa, det är inga problem. Vi söker finansiering just nu, och det här är ett projekt som intresserar. Jag själv har till exempel beviljats medel på en och en halv miljon för att skriva en bok om rekonstruktionen. Förhoppningsvis kommer den ut lagom till nästa höst, säger han.
Kostnaden för orangeriet är dock en fråga som har diskuterats genom åren. I en insändare publicerad i Mölndals-Posten 2017, riktar skribenten sig mot vd:n och ordföranden för Gunnebo slott, samt till kommunstyrelsens dåvarande ordförande, och skriver:
”Skall denna trio skicka ungdomarna till Lindome, så att man kan ha stålteatrar, lakritsremmar och dyrt orangeri, för kultureliten i Mölndal?”
28 miljoner kronor blir slutnotan. Varför ska skattebetalarna vara upprymda över det här?