Växterna i Gunnebos orangeri
Orangeriet, som invigs i samband med att Mölndals stad fyller 100 år, kommer att på nytt hysa en större samling av citrus, oliver, fikon, lager och andra växter som var karakteristiska för en herrgårdsmiljö runt sekelskiftet 1800. ett sällskapsrum som skulle föra tankarna till antiken med sin rika utsmyckning. Det granna rummet, som varit oerhört svårt att bygga med dess kupolformade tak, kallar Günther för ”världens åttonde underverk”.
Anneli Stahre, marknadschef på Gunnebo, vill å sin sida kalla prestationen för ett gediget grupparbete med många delmoment, där bland annat murare, stuckatörer, snickare och bildhuggare har bidragit till att orangeriet nu står där det gör.
– Allting har samordnats av Stefan Günther, som har gjort ett otroligt arbete. Många praktikanter från olika lärosäten har också haft möjlighet att jobba med hantverkarna här på plats.
Angående Gunnebos planer för orangeriet säger Anneli Stahre att det ska bli en byggnad för speciella händelser. Exempelvis kan det röra sig om konstutställningar, vigslar, fina middagar och orangerivisningar.
– Orangeriet är ju verkligen en av Gunnebos pärlor och någonting som vi gärna vill visa upp. Men först och främst är det en byggnad som trädgårdsmästarna ska använda till att vinterförvara slottets växter i, säger hon.
När klockan slog 11 förra torsdagsförmiddagen öppnade Mölndals kulturskola invigningen med dans, blås och slagverk. Återskapandet av Gunnebo slotts orangeri från 1786 hade lockat flera hundra personer – både Mölndalsbor och utomstående.
– Vi har samlats här i dag för att inviga detta nya, men ändå gamla, orangeri, säger skådespelaren Ulla Skoog, som ledde invigningen klädd i 1700-talskläder.
Hon varvade humoristiska repliker med historiska berättelser om slottet, om byggprocessen och idén med ett orangeri – att det till exempel skyddar mot dåligt väder.
– Som om det någonsin skulle vara dåligt väder i Mölndal – tänker man när man står där på bron över motorvägen och väntar på bussen, säger Ulla Skoog medan publiken bubblar upp i ett gemensamt skratt.
Efter skönsång från operasångerskan Negar Zarassi, och att kommunfullmäktiges ordförande Per Malm (M) fick ta emot nyckeln till orangeriet, var det dags för visning.
Publiken var snabb att resa sig och det bildades en kö framför den praktfulla byggnaden.
– I dag är visningen gratis, men det är lite först till kvarn, säger Ellen Nilsson Ekberg som ska guida besökarna.
Mölndals-Postens reporter följde med på premiärvisningen, och var inte ensam om att att ha kameran i högsta hugg. Dagmar Westerdahl hade rest ända från Borås för att vara med under invigningen.
– Jag tycker att det är så fascinerande så jag får rysningar. Vilket hantverk och vilket material! Det här är verkligen ett smycke på Gunnebo, säger hon.
Kålleredsborna Erland och Ingrid Idborg stod utanför orangeriet och njöt av lite bubbel under tiden som de väntade på att få gå in i orangeriet.
– Det är verkligen en trevlig tillställning och Ulla Skoog är ju en pärla, säger Erland.
Ingrid fyllde i:
– Det ska bli så roligt att se hur det har blivit. Vi har varit här många gånger under byggnadsåren och undrat när det ska bli färdigt.
Vad tänker ni om prislappen – 28 miljoner kronor?
– Det kan det vara värt. Det blir ju en attraktion för besökare och man kan gå hit när man har gäster, säger Ingrid Idborg.
Barbro Persson, som är nyinflyttad i Bosgården, hade slagit sig ner med ett glas bubbel i slottsparken efter visningen.
– Det doftade så gott där inne – av all färg och trä, säger hon.
Barbro berättade för Mölndals-Posten att hon är positiv till Gunnebos sätt att bevara en gammal hantverkskunskap.
– Det är väl använda pengar, att visa på att man kan bygga på det här sättet. Och det har ju varit elever här som har fått ta del av den kunskapen.