Här har de boende varken busslinje eller cykelväg
Flera grannar längs Spårhagavägen i Lindome är förtvivlade och frustrerade. I åratal har de efterfrågat en gång- och cykelväg utan resultat, och nu har busslinjen som gått längs vägen försvunnit. Nu kräver de att kommunens politiker ska agera. – Det är platsen som gud glömde. Vi känner oss övergivna, säger Britt-Marie Larsen.
Fem grannar, som alla bor på olika adresser i närheten av
Spårhagavägen i Lindome har samlats hos Britt-Marie Larsen i Dunsered.
Det är mycket starka känslor i luften när de berättar att de känner sig bortglömda av Mölndals politiker.
– Vi hade kunnat vara en hel drös grannar till här. Alla som bor längs den här sträckan är upprörda. Detta handlar om hela bygden, säger Britt-Marie.
"Alla som bor längs den här sträckan är upprörda. Detta handlar om hela bygden. Britt-Marie Larsen
Michael Ardenheim har växt upp och bott längs sträckan i hela sitt liv. Han beskriver en tydlig försämring gällande Spårhagavägens skick och säkerhet. Grannarna tycker att det blir mer och mer trafik på vägen hela tiden. Inte minst kommer det mycket bilar för att besöka Sandsjöbackaleden.
– Det är ett lämmeltåg med folk. Ibland kommer de hit och frågar om de kan parkera utanför mig, säger Britt-Marie Larsen.
De tycker att det vore bättre på flera sätt om folk kunde ta cykeln eller bussen dit. Marie Svensson som bor en bit bort, på Långåsvägen, berättar att de har behövt skaffa ett parkeringsförbud utanför hennes hus.
– Folk parkerar så otroligt tokigt, det finns inte tillräckligt med platser, säger hon.
Det har varit många turer kring Spårhagavägen. Boende i området beskriver vägen som livsfarlig, trång och hårt trafikerad och har i över 20 år kämpat för att få en gångoch cykelväg.
Våren 2021 rapporterade Möln
dals-Posten om att Trafikverket har planer på att bygga den efterlängtade cykelbanan de närmaste åren, men grannarna är tveksamma till att det kommer bli av.
– Vi tror inte på det alls. Det lär ta jättelång tid innan det händer något, säger Marie Svensson.
Britt-Marie Larsen instämmer.
– Ja, vi har blivit blåsta förut. Vi har blivit ignorerade så länge att det är skamligt, säger hon.
Gång på gång har byggplanerna för gång- och cykelvägen fallerat, och för drygt ett halvår sedan drogs busslinje 767 in. Linjen gick precis utanför många av grannarnas bostäder och helt plötsligt försvann den. För många var det sista droppen.
– Nu kan man inte ta sig någonstans utan bil, inte på ett säkert sätt i alla fall. Jag är livrädd när jag cyklar på den här vägen, säger Michael Ardenheim.
En av anledningarna till att busslinjen drogs in var att det var för få resande. Men det finns lösningar
som kan göra att fler reser kollektivt, anser grannarna.
– Gör det till en ringlinje med större räckvidd. Inte bara mellan Snipen och Lindome. Det kan vara en mindre buss och behöver inte gå exakt hela tiden, men lite oftare. På det sättet kan man fånga upp alla människor som inte kör bil, säger Britt-Marie Larsen.
Marie Svensson tror att barnfamiljerna i området drabbades allra hårdast när busslinjen försvann.
– Jag fick köpa en epatraktor till min dotter, då hon tränar tre, fyra gånger i veckan. Man får köra hela tiden annars. Och man är orolig för barnen ändå, folk kör som galningar här, säger hon.
Grannarna tycker att bristen på närliggande busslinjer ger barn och unga fel intryck, framförallt i ett mer miljömedvetet samhälle.
– Ska vi lära barnen att bil är det enda sättet att ta sig fram på, och att kollektivtrafik inte är ett alternativ? undrar Britt-Marie Larsen.
För att ersätta linje 767 har närtrafiken utökats genom anropstrafik. Det innebär att de som bor längs den numera otrafikerade sträckan vid Spårhagavägen under vissa tider på dygnet kan ringa för att bli hämtade. Vissa av grannarna tycker att anropstrafiken har funkat bra, men anser ändå att de blir begränsade. Bristen på både gång- och cykelbana och busslinje gör att de boende ibland känner sig isolerade.
De har nära till Lindome centrum, Kungsbacka, Mölndal och Göteborg, men tycker att det är för svårt att ta sig dit.
– Alla har inte möjligheten att köra bil, och alla vill inte köra bil, för miljöns skull. Att gå eller cykla längs vägen är inte ett säkert alternativ. Man ska inte behöva gå med livet som insats på en väg idag, det är förlegat, säger Britt-Marie Larsen.
De fem grannarna som har samlats vid Dunsered berättar att de har tröttnat på att kämpa sedan länge.
De vill ha en gång-och cykelbana och de vill ha busslinjen tillbaka.
– Det är mycket viktigt om folk ska kunna bo kvar här, eller vilja flytta hit. Får vi inte hit barnfamiljerna så växer vi inte. Men det känns som att politikerna struntar i oss, säger Michael Ardenheim.
Nu anser grannarna att de har gjort sin del och de är less på att bli bortglömda. De vill att kommunen agerar och inte bara ger tomma löften.
– Ingen har detta på agendan och vi saknar återkopplingen. Lägg till det på dagordningen, bjud in oss, så att vi kan ha en dialog, säger Rosmari Börjesson.
Britt-Marie Larsen berättar att hon har bott i området sedan 1971, och att de boende redan då önskade en gång- och cykelbana.
– Hur lång tid ska det ta, när ska ni göra något? Nu kräver vi svar, säger hon.
"Nu kan man inte ta sig någonstans utan bil, inte på ett säkert sätt i alla fall. Michael Ardenheim