Kultursatsningen som ska få Kvarnbyn att myllra igen
Lermakaren och Kvarnbyprofilen Johanna Liljas har bestämt sig för att satsa stort. Nu samlar hon hantverkare och konstnärer i den jättelika lokalen Top floor överst på Götaforsliden – 264 kvadratmeter före detta arkitektkontor som målare, textilskapare och lermakare samsas om.
Det var självförtroendet som satte stopp för Mia Lindahls konstnärsdrömmar. Trots att hon alltid hade målat, och trots att hon som tonåring fick hålla ett antal utställningar på biblioteket i uppväxtorten Kållered, kunde hon framför spegeln inte intala sig själv att hon var tillräckligt bra.
Hon var ingen konstnär. Hade inte ens anlag för det – tänkte hon.
– Jantelagen i mig var för stor. Jag stod och vägde ett tag efter gymnasiet, och tittade lite på olika konstutbildningar. Men så stoppade jag. Jag halkade in på vårdjobb, och sedan blev det så. Vården blev mitt jobb. Det andra var bara hobby.
Inom vården blev hon sedan kvar. Men hon var inte helt overksam i hobbyn. Under de senaste 20 åren har hon fortbildat sig på egen hand, följt konstnärer på Youtube och Instagram, läst böcker, försökt lära sig olika tekniker.
– Ganska nyligen började jag ta beställningar från vänner och bekanta. Någon som ville ha en bild på sitt husdjur, sådana saker. Jag tänkte allt mer på att jag ville göra någonting av konsten trots allt. Kanske kunde jag ha en ateljé i Kvarnbyn om många år? Det drömde jag om.
När hon såg på Instagram att Johanna Liljas, en lerkonstnär verksam i just Kvarnbyn, hade lagt vantarna på en riktig bjässe till lokal några våningar ovanför sin butik, och att hon nu sökte rumskompisar – då hände mycket i kroppen på en och samma gång. Mia skrev några rader, och ett möte bokades in.
Att hon sedan fick ateljen var en Jantedödare.
– Ja, jag tyckte att det var en bekräftelse. Det stärkte mig. Att de som jobbar med konst och är aktiva där tycker att jag passar in hos dem, säger Mia.
Johanna Liljas berättar att allt började i maj, när hon undersökte möjligheterna att låta butiken växta utöka litet grand. Bara så pass mycket att hon fick eget ugnsrum. Det gick inte att använda de tomma ytorna intill affären, fick hon takfönster. Det var bara att resignera.
Att få en ateljé i ett hantverkskollektiv i Mölndals kulturella hjärtpunkt Kvarnbyn är trots ett erbjudande för bra att tacka nej till för många. Snabbare än snarast hade Johanna Liljas samlat ihop nog många att dela ytan med för att den nyuppkomna drömmen om jättelokalen skulle vara möjlig.
– Grundmotivet är att vi vill få Kvarnbyn att myllra. De som hyr in sig hos ska inte bara sitta inne i ett stängt rum, utan på något sätt bidra, kanske genom att vara med på vår marknad Junk n jazz och visa upp sina hantverk, säger Johanna Liljas.
Så småningom tänker hon sig att det så kallade Top floor kan användas till lite allt möjligt som bidrar till att Kvarnbyns kulturliv fortsätter att vara vibrerande och levande: utställningar, föreställningar, föreläsningar, kanske rent av en spelning eller två.
Det första tillfället för sådant blir 3 september. Då invigs våningen med rundturer, snacks och livemusik.
Lördag 3 september spelar fyra olika rockband bakom Mölndals stadsmuseum, med anledning av Mölndals hundraårsjubileum.
– Initiativet kommer från banden själva. De hörde av sig och ville vara med och fira att Mölndal fyller 100 år, säger Martin Andersson.
Han själv har ansvarat för ett flertal fester som ägt rum i Mölndal och varit inblandad i många evenemang.
De fyra banden som kommer spela på lördag är följande: Den allvetande pelikanen, Pottebo, Recycle och SGB (Sten Gustavsson Band).
– Alla fyra är välkända Mölndalsbor och ville vara med. De fick inte plats under Mölndal helt 100 och därför frågade de om de kunde arrangera det själva, säger han.
Vad kan man få uppleva som åskådare?
– De kommer få uppleva musik av välkänt slag. Alla är coverband, de har repertoarer av andra band som många känner igen. De kommer bjuda på pop, rock och blues. Det är mycket glädje.
Spelprogrammet för lördagen är inte släppt ännu, och enligt Andersson är det ett medvetet val.
– Det gäller att vara på plats från början, man får inte missa något. Det kan nog komma 1 000 personer, säger han.
Sten G Gustavsson, sångare i Sten Gustavssons Band, hade flera orsaker för att medverka i Kvarnbynatta.
– Det är en grej som är inom ramen för Mölndal helt 100. Och det finns mycket musik i Mölndal men det som fattas är rocken och bluesen, säger han, och fortsätter:
– Det roliga är att det kommer fram unga människor som kan låtar som deras föräldrar har lyssnat på och har snappat upp. Så det är kul att sådan musik håller än i dag, berättar han.
Den här festivalen är den första av sitt slag i Mölndal.
– Vi hoppas att det blir en återkommande tradition, att vi hittar på något i slutet av augusti som inte är finansierat av kommunen. Vi får en utomhusminifestival i Mölndal, säger Martin Andersson och tillägger:
– Tanken i förlängning är att festivalen ska vara bärande av dem som besöker, att man har den lokala touchen.
Sten G Gustavsson är inne på samma spår.
– Ingen vet vad som blir i framtiden, förhoppningen är att göra festivalen till en tradition för sensommar, säger han.