Christer Fuxborg
Bor: I lägenhet i Hills villastad och har semesterlägenhet på Fuerteventura på Kanarieöarna.
Ålder: 62
Familj: Hustrun Lena, två söner och två barnbarn.
Yrke: Polisens presstalesperson. Började på polishögskolan i januari 1981 och gör sitt sista arbetspass på myndigheten 28 september – efter närmare 42 år.
Intressen: Husbilen och olika former av träning. Har i 21 år varit spinninginstruktör, har tävlat i windsurfing, spelat ishockey och innebandy men är i dag mest fokuserad på golf (handicap 9). ”Jag är golfnörd”. på dåvarande länskommunikationscentralen (LKC) samt tekniskt kunnig inom videopolisen som infördes när Göteborg arrangerade EM i fotboll 1992 men som lades ner efter VM i friidrott 1995.
Han har alltid gillat sitt jobb men i början av 1990-talet, knappt 30 år gammal, var det nära att ta stopp.
– Jag var 30 år och tyckte jag var Stålmannen, jobbade treskift i radiobil, hade nyss blivit tvåbarnsfarsa, spelade hockey på hyfsad nivå, renoverade vårt hus och hade tre olika extrajobb. Det var ingen som visste vad utbrändhet var då men jag gick i alla fall rakt in i väggen.
Christer Fuxborg satt på passagerarsidan i radiobilen när huvudet började snurra som om han åkt den värsta åkattraktion man kan tänka sig. Han kördes direkt upp till Östra sjukhuset.
– Jag var sjukskriven i åtta–nio månader men med stöd från Leif Gustavsson, en polis som hade i uppdrag att stötta poliser med olika problem, träffade jag en läkare som fick mig på rätt köl igen. Det i kombination med att jag fick vila upp mig och träna, för jag märkte att jag mådde bättre då, gjorde att jag till slut kom tillbaka.
– En viktig ventil i min vardag har varit min roll som spinninginstruktör. Det har jag varit i 21 år och det gett mig ork och distans från mitt yrke.
I samband med jobbet på LKC, som innehöll arbete på nätter och varannan helg, återkom efter några år samma utmattningskänsla. Därför sökte han sig 2013 till polisens pressavdelning.
– Man värderar olika saker i olika skeden av livet. Jag har ändå alltid tagit ut all min semester. Jag har kollegor som ligger på flera hundra outtagna timmar men ledigheten ska aldrig underskattas.
Christer Fuxborg är vältalig, tillmötesgående och berättar öppenhjärtigt om yrkeslivets toppar och dalar. Har du själv varit rädd i din yrkesroll?
– Absolut. Som polis ställs du inför väldigt hotfulla händelser och det finns skäl till att vi har ett våldsmonopol. Jag har tränat skjutning kontinuerligt men jag tycker nog att diplomatportföljen är ännu viktigare att bära med sig. När jag satt i radiobilen så hade vi mer tid till varje ärende och det var en vinst varje gång jag kunde gå ifrån en händelse genom att bara ha behövt prata en person till rätta. Då kände jag att jag hade gjort skillnad.
Ett nytt gäng golfare äntrar restaurangen. Christer Fuxborg går igenom, lämnar sin kaffemugg i farten för att ta sig vidare till puttningsområdet för bildtagning. Därefter ska barnbarn hämtas på förskolan och om bara några veckor väntar ett helt nytt kapitel i den då före detta polisens historia.
Har du några råd till dina efterträdare?
– Vänlighet är en bra egenskap att ha med sig. Tålamod och att ha förmågan att informera på ett bra sätt. Om vi är bra på det vi gör hjälper det oss ofta i vårt fortsatta arbete om vi exempelvis söker vittnen och händelseuppgifter. Jag vill att folk ska tycka det är trevligt att ringa till oss.