Martin Björklund: Makten framför allt – eller är S+M det nya normala?
Sedan urminnes tider år har Sverige haft ett styre bestående av antingen Socialdemokraterna eller Moderaterna. Så även i Mölndal. Men med Sverigedemokraternas framgångar har det politiska landskapet förändrats och för första gången i stadens hundraåriga historia ska S och M tillsammans ta ansvar de kommande fyra åren.
Jag är född 1970. Växte upp med Olof Palme som statsminister och att nästan hälften av landets befolkning röstade på hans parti. Men så kom Thorbjörn Fälldin, en piprökande bonde från Högsjö i Ångermanland och satte stopp för Palmes framfart. Med sig i regeringen hade han Folkpartiet (Liberalerna) och Moderaterna.
Under 1990- och 2000-talen styrde ömsom S, ömsom borgerliga regeringar med Moderaterna som starkaste parti. Att S, i minoritet, skulle bjudas in till samarbete fanns inte på kartan. Varför skulle de när den andra sidan satt på majoriteten?
På riksplanet är
M och KD i dag på väg mot makten med stöd från L och SD. Men i kommunerna ser det lite annorlunda ut. Där är inte ideologin lika allenarådande och andra frågor kan fälla avgörandet.
Partierna i Mölndal har gjort gemensam sak när det gäller att stänga ute SD. 2014 bytte KD sida och för fyra år sedan var det MP som hoppade över till Alliansen. Under samma period har Sverigedemokraterna vuxit sig allt starkare. Inte lika mycket i Mölndal som på riksplanet men väl till en plats som ohotad trea.
Nu skriver vi 3 oktober 2022. Dagen då Mölndal fått besked om ett helt nytt styre. Ett styre som länge ansågs som en fullständig omöjlighet. En utopi. Socialdemokraterna och Moderaterna ska tillsammans bilda majoritet. Såg man verkligen det komma?
Jo, 30 mars
bjöd S-toppen Stefan Gustafsson under en intervju i Mölndals-Posten upp Merjem Maslo (M) till möjlig dans. Och härom veckan hade hon genomfört sin sista jive på det interna dansgolvet för att ta ett första steg med tidigare antagonisten.
– När vi jämfört våra valmanifest insåg vi att vi var överens om väldigt mycket, säger Stefan Gustafsson.
I förra veckan kungjorde S och M en gemensam bugg i Stenungsund och i Kungälv fortsätter den slowfox som inleddes för fyra år sedan, om än med utbytt tredjepartner i form av MP istället för C.
Kanske är samarbete mellan de tidigare bittra fienderna S och M det nya normala i landets kommuner. Kanske blir partnerskapet bara en parentes i det föränderliga politiska landskapet. Övriga borgerliga och rödgröna partier lär få det svårt att kritisera sina tidigare bundsförvanter allt för hårt. Kan det bli så att dansen endast gynnar ett parti? Det som de övriga gör allt för att hålla ifrån makten – Sverigedemokraterna?