Barnen ska inte behöva betala för alla kriser
Forskning om ljudnivå och stress ger oss tydliga signaler på att gruppstorleken har betydelse för arbetsmiljön för både personalen och barnen. Stora barngrupper har visat sig ha en negativ effekt på förskollärares stressnivåer. Buller och höga ljudnivåer är ett problem i förskolan och förvärras ju fler barn det är i gruppen. De stora barngrupperna ger förskollärarna sämre förutsättningar att vara ansvariga för utbildningen hos det individuella barnet och höga sjukskrivningstal i förskolan är ett faktum.
I Mölndal idag står vi också med faktumet att vi inte får vikarier då vi har sjuk personal. Det är stor vikariebrist, och hur ska vi då kunna genomföra vårt uppdrag. Vi ser också i hela Sverige en förskollärarbrist som är mycket oroande.
Skolverkets rekommendationer är: 1–3 år bör barnantalet ligga mellan 6–12 barn och i åldern 4–5 år bör det vara mellan 9–15 barn. På förskolan där jag arbetar har vi 16 barn i yngre grupperna och i min grupp som består av barn mellan 2 och 5 år har vi 22 barn. Det här är vardagen, jag har varit förskollärare i 15 år och har inte haft en barngrupp i närheten av Skolverkets rekommendation.
I Mölndal ligger vi till och med högre än rikssnittet i barngruppernas storlek. I riket är 49 procent av barngrupperna större, i Mölndal är 67 procent av grupperna större än Skolverkets rekommendationer.
Vi i Lärarförbundet kräver nu att den nya regeringen lagstiftar om barngruppens storlekar. I Norge har man lagstiftat om storlekarna och antal barn per personal, varför kan inte Sverige genomföra det då? Det är belagt att de investeringar vi gör hos förskolebarn är samhällsekonomiskt lönsamma, de ger en högre avkastning än inverteringar i senare skolformer.
När en barngrupp är för stor så kan förskolläraren inte längre se och möta individuella barn i deras lärande och behov. Barn ska inte behöva betala för alla kriser.
Sara Hansen