Så här beskrivs föreställningen

Genom att visa förebilder på scenen kan man styrka och stärka barn som inte riktigt vet vilka de är. Men även andra barn behöver se olika saker på scen.

Vad handlar då föreställningen om?

– Den handlar om Edvin och hans mamma och pappa som lever ett tryggt liv. En dag vaknar han upp och säger att han vill ha en annan frukost än den han brukar, han vill göra saker annorlunda och säger att han tror att han vill byta namn. Det blir jättestort för föräldrarna, men de tänker att om barnet vill det så ska vi tillåta det. Det handlar om att inte veta vad man vill och vem man är, men att det är okej, säger hon och fortsätter:

– Han testar sig fram och på slutet säger han att han kan heta Edvin och ändå ha klänning.

Sara Sivre är kultursamordnare för barn och unga i Mölndals stad. Hon har sett kommentarerna och varit i kontakt med operakompaniet. Hon förklarar varför staden tagit in föreställningen.

– Vi jobbar utifrån barnoch ungkulturplanen som kommunfullmäktige antagit och det är den vi verkställer. Det ingår i vårt uppdrag att alla barns olika upplevelser speglas på offentliga platser och arenor. Vi har jobbat aktivt med det på olika sätt under året, och det här är en del i det, säger hon.

En del skriver om ”indoktrinering”, ligger det något i det?

– Indoktrinering är ett märkligt ord. Ska man tänka så så indoktrineras barn in i normer från att de föds. Det här handlar om att lyfta olika erfarenheter, och sen det kan uppstå ett samtal kring det, säger Sara Sivre.

Amanda Flodin är samma spår:

– Alla barn har, enligt Barnkonventionen, rätt att ta del av kultur och olika sceniska uttryck. Det är viktigt att de ska få ta del av konst och kultur, och när det gäller tematiken handlar det om att lyssna på barnet. Vad har barnet för tankar?

Hon tror att många av

inne på

Så här står det om barnoperan på Mölndals stads hemsida:

”Vem är du när du vaknar? Är du samma person som gick och lade dig kvällen innan? Har du någon gång vaknat upp, klockan ringer och frukosten står på bordet, allt är som vanligt men du har glömt bort vad du heter? Känns det ibland som att du heter Belinda när du egentligen heter Edvin? Känner du dig plötsligt som en tjej när du är en kille? Hur reagerar din familj på dessa nyheter, hur tar dom dessa, nattens förvandlingar?

Jag vet inte vem jag är och jag älskar det handlar om en flytande identitet och en förhandlingsbar identifikation, en queer opera för barn i lågstadiet, en berättelse om hur trött man är på att ses som en typ när man innerst inne är en helt annan. Hur en vanlig morgon kan bli den ovanligaste morgonen någonsin. Vad nu ”ovanlig” är.” kommentarerna bottnar i okunskap.

– För det första har många som skriver inte tagit reda på vad operan handlar om. Man kan gå in på vår hemsida och se en trailer om man vill veta det, och man får gärna komma och se föreställningen. Sen tänker jag att det finns många vuxna som vittnar om att de inte fick vara sig själva som barn. Det är viktigt att prata om de här frågorna.

Operan spelades klockan 18 på torsdagen, och Amanda Flodin tyckte det kändes bra inför föreställningen.

– I och med att de här reaktionerna väcks så får vi ett kvitto på att det är viktigt. Det skulle inte väcka reaktioner om det inte var viktiga frågor. Vi peppar och stöttar varandra i gruppen, och vi skulle aldrig ställa in på grund av ett fåtal spyr ut sig det här på nätet.

Operan har tidigare visats i Göteborg och fått både positiva och negativa reaktioner.

– Många barn säger att de är första gången de sett opera och tycker det är häftigt, säger Amanda Flodin.

Det finns också flera positiva kommentarer till inlägget på Facebook. Bland annat en person som skriver: ”Underbar föreställning! Såg den med mina ungar för snart ett år sen. Många samtal om att få vara den en vill vara och fantastisk introduktion till opera som konstform.”