Teater Glädje spelade Stretarna på nytt: ”Det har varit mycket tårar igen”
Funktionsnedsattas historia är ofta bortglömd, eller bortgömd. Men inte i Mölndal. Tack vare Teater Glädje. Nu visar de Stretarna – på nytt.
2016 satte Teater Glädje, Mölndals svar på riksbekanta Glada Hudikteatern, upp pjäsen Stretarna. Den handlade om människorna som bodde på Stretereds vårdhem i Kållered innan det stängdes i slutet av 1980-talet. I samband med att Mölndal 2022 fyller 100 år visas essensen av pjäsen upp på nytt – i form av både film och skådespel.
Förra torsdagen var det nypremiär på Mölndals stadsmuseum och den nya, och åtta minuter långa, versionen av Stretarna visades också på fredagen, när Mölndals-Posten var plats, liksom lördag och söndag.
– Det har varit mycket tårar igen när vi började repetitionerna, men det är en stor betydelse för oss att få visa den, säger skådespelaren Andreas Alfredsson.
Varför är det viktigt?
– Det är viktigt att visa folket så här har det varit. Det är ett minne som måste tas upp för att alla ska få se hur funktionshindrade hade haft det i Sverige. Det är nog inte så många som vet att det varit så här.
Stretarna, även i den nya korta versionen, problematiserar bakgrunden till öppnandet av Stretereds vårdhem. En mörk tid i Mölndals och hela Sveriges historia då samhället skulle skyddas från funktionshindrade.Istället skapades trauman när personer separerades från sina familjer och sattes in på hem.
– Det har varit tufft för oss alla att göra det här igen, säger Andreas Alfredsson.
En av skådespelarna i Teater Glädje är Glenn Andersson.
Hur gick det när ni spelade igår?
– Bra. Vi vann, säger Glenn Andersson och gör en high five samtidigt som han håller upp Frölunda hockeymärke på sin tröja.
Jag tänker mer på hur föreställningen gick?
– Det var inte vi då. Vi är två olika grupper som spelar så nu blir det första gången för mig, säger Glenn Andersson strax innan han går upp på scen för att vara med i sin första föreställning.
Natasha Johansson, är ytterligare en av skådespelarna i Teater Glädje.
– Det är svårt att förklara hur det är att spela men jag gillar att vara med i Teater Glädje, säger hon.
Publiken anländer och fyller den lilla salen i Stadsmuseet. En svartvit film är bakgrund och skådespelarna agerar såväl i filmen som i rummet samtidigt som en klinisk text om ”idioter”, ”sinnesslöa” och ”sinnessjuka” läses.
– Det är mycket känslor som kommer upp. Men det känns bra att visa det, säger Andreas Alfredsson.